Night of the rabbit (recension)

Night of the rabbit är ett klassiskt peka och klicka äventyr som handlar om en ung pojke vid Jeremiah Hazelnut (fantastiskt namn). På semesterns sista dag råkar han springa på magikern Marquis De Hotto, titelns kanin. Eftersom Jeremiahs högsta dröm är att bli trollkarl antar De Hotto honom som lärling och de färdas till markisens hemstad Mousewood för att initiera Jeremiah till magiker. Allt är dock inte som det verkar och självklart kan Mousewoods mysterium endast lösas genom mod, nyfikenhet samt att prata och klicka på allt.

     Finns här några ostar som är lämpliga att kombinera med skördetröskor för att få bort en sten jag lätt kunnat gå runt, tro?

Spelets struktur är klassiskt peka och klicka och dras av samma problem samtidigt som det lyfts av alla de styrkor som hela genren i stort lider utav. Intressanta miljöer och starka personligheter dras ner av långsökta lösningar eller problem som formuleras ”här är en lista på saker hämta dem plox”.

Spelets skapare har skapat ett underbart menageri av små Det susar i Säven rejects till karaktärer. De Hotto själv är den enda tvspelsfigur som skulle kunna utgentlemanna professor Layton och hans smittande entusiasm stärker en under äventyrets gång. Spelets bikaraktärer är alla nästan utan undantag (en stereotyp irländsk alv och japansk kitsune-räv undantaget, även om även de är rätt underhållande). En personlig favorit är den arme herr Kyrkråtta som desperat försöker få sin blyge son att ta över familjeföretaget. En annan favorit är familjen hare som är så stor att de fyrar en födelsedag på årets samtliga 365 dagar. Spelets skurkar är även de bra även om man inte kan säga så mycket så här i en recension utan att förstöra handlingen. Låt oss bara säga att de lyckas dra upp den gamla moralen ”HUMANZ R TOTALLY TEH REAL MONSTERS” och faktiskt lyckas ge den en ny twist. Huvudpersonen kan säkert upplevas av många som jobbigt präktig men i alla fall jag smittades av hans entusiasm och äventyrslusta.

 

Plats för en till?

 

 

Förutom själva spelet finns det en del annat att roa sig med. Man kan leta efter daggdroppar och stickers (tips till utvecklarna, pixelhunting är aldrig kul) lyssna till upphittade audioböcker (likheterna till det susar i säven har aldrig varit större) eller spela Quartet. Quartet är finns i sjön fast med tarotkort, typ, och helt okej att slå ihjäl någon halvtimme med. Det finns även en exklusiv serie som hör till spelet. Inte helt oumbärligt, men ändå något att rekommendera en genomläsning.

 

Miljöerna är väldigt fina, en engelsk landsmiljö sedd från nära marken med små hus utbyggda ur trädstammarna och små myrvägar mellan trädstråna. Till skillnad från andra peka och klicka spel där karaktären forslas mellan olika platser (de olika öarna i Monkey island för att ta ett exempel) fokuseras detta äventyr mest på staden Mousewood som återbesöks under natt och dag, samt olika tidspunkter i dess historia. Överhuvudtaget är detta ett spel vars handling sätter stort fokus på val (även om spelet är linjärt), andra chanser och alternativa verkligheter. Spelet målar upp en fantastisk värld som känns både djup och logisk. Utvecklarna vågar att inte avslöja alla dess mysterium utan låta mystiken hänga kvar även efter att spelet avslutats.

Utvecklarna bakom detta spel har förmågan, precis som i föregångaren The Whispered World, att skapa starka eller sorgliga scener utan att bli melodramatiska eller sentimentala. Detta är en sällsynt talang som jag hoppas att företaget utvecklar ytterligare. Med det sagt så är Night of the rabbit ett mycket ”gladare” spel en the Whispered world.

Ljudet är vemodigt och mycket vacker men även glad och uppsluppen när så passar. Dock dras ljudbilden lite av samma problem som exempelvis Discworld: Missing presumed, nämligen störande ljud. Snälla spelmakare, ha inte en svår gåta i samma rum som någon som snarkar...eller snorar...eller fiser. Det är bara irriterande och hindrar en från att tänka!

 

Två stora problem med spelet är att utvecklarna vill lite för mycket med spelets inventorysystem, som snart fylls med saker och magier för att ta sig vidare. En smart grej är dock att man kan hitta ett magiskt mynt för se vilka saker på varje skärm som är klickbara. Ett annat problem är att spelets sluttamp är en seg. Slutet på the Whispered world var otroligt spännande och bra medan uppbyggnaden var sådär. Det här spelet är tvärt om, bra uppbyggnad och ett lite sämre slut. Men det är absolut inte så dåligt att det förstör spelet helt. Tvärtom, spelets allra sista sluttwist är så pass bra och smart att man lätt förlåter allting annat.

Jag finner det även lustigt hur överdriven magiinlärningssekvenserna är. UNLIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIMITED POOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOWER!!!!

Spelet livslängd ligger på runt 10-12 timmar (fler om man gillar extramaterialet) och är i mitt tycke helt klart värt att köpa. Varning utfärdas dock för att spelet kan vara en aning instabilt, så spara ofta. Utvecklarna håller dock på att patcha spelet så köper du det via Steam så fixas problemet förhoppningsvist automatiskt. Det finns även en premiumversion som inkluderar en exklusiv serie som hör till spelet. Inte helt oumbärligt, men ändå något att rekommendera. Jag avslutar recensionen här genom att erinra mig markisens ord till sin lärjunge:

Allting är möjligt på sommarlovets sista dag.