lördag 20 april 2019

The fishing trip of Byleif, the first twenty-seven verses

The giant Farbouti often came to the island Lauer and thundered over her. During a particular wild storm a bolt of lightning hit the tallest and thinnest tree of the island. It split into two and swelled, eventually giving birth to two sons. Tymor was the oldest and most eager. He was weak in the limbs but very clever, and he has brought much hardship to both gods and man, although he has also helped them numerous times. Byleif was younger and had a strong body, and when he came of age he built a ship out of half of his mother's body in order to seek fame and fortune. 

Byleif of Lauer
Son of Lauer
Sits in his own boat
To start his great fishing
Wind is washing him
Lost in greatbay
Lost at sea, forsaken
Is the son of Lauer

Sailed his longship
Tymor's brother
Sailed most bravely
O'ver the sea
He saw thereover
The belly of seas
The island sea
Towards the boat

Byleif now saw five stars
Islands five before his eyes
Houses stood on broad backs
To greet him
No fishes for him here
No place for brave hero
Byleif continued his great journey
Byleif, Lauer's son

Row on

Byleif the bold
Wished for glory
Swiftly he changed
Fishes for place
At race
Knowledgable king
Directionless klutz
Places were taken
Lo, Boat for a boat
He conquered

The horse of the blue
Jumped the line of competition
First was Byleif
Of all the heroes
Hero of rabbits
Brother to the harey villain
Winning he left
There was no fish here

Now came Byleif
To the desolation of Smog
To the island of clicking colosses
Sat the wolf and from his maw posion
The wild wolf
The eater of oaths got iron for dessert
Sword in the maw, Byleif the brave
This flesh proved no nourishment

The castle of the wolf was torn apart
Old as it was
Byleif did not want it but set forth
The teeth were aching
He had fished for a long time but was not done
His people had no fish
The brother of the trickster did not remain
Byleif set sail for wider waters

The next island was curious, the next island was weird
In the water was a giant, in the water he glared
Two eyes had the giant, two eyes burned Byleif
With one stroke he hit the brave one, with one stroke he took the boat
The turs swallowed the heroice hare, the turs was filled to the brim
His teeth were diamonds, his teeth were king among ivory
But Byleif was clever, Byleif was cunning
He made a home there, he made the giant his abode

Byleif, a giant
Both were strong
Hare dug down
Byleif now dug east
The giant screamed
The back-hole
Byleif left laughting and
Took his boat further

One short of thought but big on bravery
On the great island was a tiny head
He began to pull
But found he could not
Trees were above him
Cut without an axe
Byleif he built at sun's end in the end
A counterweight to lift the stone quickly

Inside the cavern where a mouth
Inside the mouth there was an eye
Inside the eye a bloodshot vein
Byleif drew his sword without
The wyrm it roared in anger in pain
Byleif roared in surprise and fright
They both roared together
The island was torn amidst

On the next isle Byleif saw afar
Was a house of good make and full
Of the dead
As the island was on the end of a grand line
Byleif swore to never see such
Desolation in his own time
But the house was his burden
His destiny woven by guilt

Long was the trip to the next sea
Horseshoe was in the deep
Shall one find the little fishis
A giant horse simply won´t do
Green it was as the Allgreen
North was now the road bound
No fish and stomach growlin'
Hwaet can be done about this predicament?

Coconut broke, good nut, sweet nut
To fill the belly of the king
He continued onwards and saw
How people threw pebbles with stick into holes
How they threw logs and shouted manly
A brave and kilted community indeed!
Byleif whistled and carried on
Happy in his heart he rode on

Waning gibbous moon blazed in the sky
Skyfall, nightfall Byleif did not sleep well
Well made was the island before
Before the seamonsters struck the island
Island of diamond and dwarves
Dwarves lifted tools and weapons
Weapons like a lifter waning

Towering was Byleif over the dwarves
Yet in the monsters he met his match
Tiny island of the great sea
Short battle lasts long in the legend of men
Brown woods turn to shinig iron
When the humble ship is repaired by craftsmen
The water is neither blue nor green, but black and red
Starwing hare provides for the small ones

Country towards eye, Man in need towards the lifebuoy of the sea
The luck of the sailor was guarded by the worst of the Outyard
Five eye, red eye, Byleif white Eye
The lighthouse of the head lightens the night
The raven of memory spies the giant
Can they both be the same?
The fear for life leads to fear of life
Such fear brings your lineage to an end

Byleif happily left this island
With gold in the boat and heads of trolls
Out of the reef he went
When a great sadness came over his head
Out of the heavens a great darkness came
In the water a whirlpool appeared
Byleif felt fear and rowed away
This was the land of former heroes

Byleif arrived at a shark-filled island
The coulds, sons of Imert, danced in the wind
On the island was nothing of interests
The grass was as sand in this sunken desolation
Byleif could could not use those two things together
The ruins of foolish men
He began to leave
The best laid plans are as the steps of the young doe

Byleif now hunted for another island
A shining beam among the stormy waves
Far away was the island of summer
The island was made for lovers and men
The harefair one now started his journey
Veins and tendrils struggled together
The sharks he killed but did not eat
From border to border went the bordercrosser

This poems seems older than the others and the meaning of it is obscure. The text found on the only available runic staff is worn and not easy to interpret. What one can guess from a few words and the context the verse is about Byleif reaching the island of Summer and falling in love with Lady Aurora, guardian of the Rainbow Castle. The verse seems to have sometimes been removed from the cycle and put into other stories by a few skalds, the reaching for this is unclear. However, it is the unified opinion of scholars that this verse is one of the oldest in the saga of Byleif!

Á blessaða sumarið
Byleif hitti konan í sumar
Hún hlýddi og sýndi honum mikla
Hræðileg kona í rigningunni
Þessi fundur var mest sammála
Hann sór að sigra í nafni hennar
Stóð á eyjunni í fimm mánuði
Aldrei inn í kastalann

Byleif in summer
Autumn was coming near here
Tournament he won
For the lovely lass
No fish was ever here
No good things to eat
All at sea
All sorrow in the heart

Byleif bitterly hunched as if cold?
The dark came down
A southern island whipped by chill?
Hate in the camp
This was the fabled island of Znyurally
The spring of Ren
But downwards goes the road at last
Into the darkness

Inside the cave were seven-league boots
Magical boots with iron power
Byleif tried on the enchanted boots
Magical curses dropped from above
Useless were these kingly boots
Magical socks with wind were better
Byleif swore to hate all boots
Magical things are not often well to use

Back to the drawing-board
The ball is in Byleif's court to get some fish
He heard it on the grapevine
The next island and him would see eye to eye
Drastic times call for drastic measures
Although he should have let sleeping dogs lie
The price of the island was an arm and a leg
Although it seemed to be the best thing since sliced bread

Around the beautiful forest of tails
Was the dark myrkwood of the monsters
The Wanir were much afraid
They feared Byleif who could not
A eater in the shape of a troll
A troll from the castle of his brother
But this was a very strange sort
The forest was glosed by the orchid of ghosts

The download of the game:

lördag 15 december 2018

The second demo of Alex and Adva has been released!

...And it can be found at the bottom of this page! But first, let us recap all the fun Alex and Adva facts I posted through December 2018:

Fun Alex and Adva fact 1#:

The flying island of Beluga was originally part of a cursed continent called Albion. Alex and Adva's chieftain Byleif took it over and the islanders count their years STS (since the sacking).

Fun Alex and Adva fact 2#:

Their oldest son is named Swiftdale. He works as the Skosven (personal servant and assistant) to Byleif, their chieftain. Their youngest children are a pair of twins called Benjamin and Beryl.

Fun Alex and Adva fact 3#:

Smokestones are self-carving runic stones made by a combination of elvish and dwarven craft that records all of the great deeds that the people bound to it has achieved. In the game they have one outside their house that the player can examine to see everything that has happened in the game.

Fun Alex and Adva fact #4:

The vinland Sea is a archipelago of islands both great and small.Some islands of notes are Beluga (Where Alex and Adva live), Bjarmaland (where the game takes place), Lauer (a living island that is the mother of Byleif and Tymor), Särkland (a trading metropolis) and Pohjala (a region of darkness and powerful wizards/witches). Further south is the great Belly Continent and to the north lies the dark and stormy sea of Danjernavia.

Fun Alex and Adva fact 5#:

The wanir are a race of strange creatures that live in the woods of Bjarmaland. Long ago they fought a war of dominance with queen Sigtrygg and failed. They look like large spiders but can take human form.

Fun Alex and Adva fact 6#:

The first time Adva gave Alex a BJ she accidentally stuck her horns into one of his eyes.

Fun Alex and Adva fact 7#:

"go north/fara norrönt" is a slang term among the viking community that means going raiding/exploring/trading in the more or less uncharted sea of Danjernavia that takes up most of the northern hemisphere, the head of the giant that the world Alex and Adva inhabit was made from.

Fun Alex and Adva fact #8:

This probably won´t be relevant until I commission my own art assets (the demo is mainly the default rpgmaker stock assets) but the design of the island of Beluga will be based on viking settlements in irland and Scotland, with a mix of long-houses and more sturdy castles.

Fun Alex and Adva fact #9:

Särkland is the capital of a desert island and the biggest trading metropolis in the world of Grangard. Byleif in particular likes to trade magnificent colored silk robes in return for fur, ivory and honey.

Fun Alex and Adva fact #10:

The version of Tymor encountered in the game lost his eyes because he bet his head against some dwarfs. When they came to collect he told them that they had no claim on his neck so they just knocked out his eyes instead.


Ivaldi and sons is the largest dwarven industrial city in Bjarmaland. It is actually no longer owned by neither Ivaldi nor his sons but rather brought out by the large brewery company Durin's Drick.

Fun Alex and Adva fact #12:

The wolf is a terrifying creature from another world that lives in a castle of cogs and metals in the Iron Swamp. Alex and Adva has to go there since the monster is the only one that can get into the dwarven fortress that the mysterious missionary they are haunting is holed up.

Fun Alex and Adva fact #13:

The mark of Klev is a holy symbol meaning a place is guarded by Klev, the in universe equivalent of Thor (pictured, with the symbol in the black circle on the throne).

Fun Alex and Adva fact #14:

The field of deeds is the largest farmland of Bjarmaland and named for a famous battle against the giants that took place there. It connects Mt Muspel with the capital of Slainhall Towers and the Jormun sea to the east.

Fun Alex and Adva fact #15:

Adva (full name Adva Ambátt) was born as a slave on the island of Holgersö. When the island was sacked by Byleif she was freed and became one of his hirdmen (free servants with pay) instead. She was given the new name Arnabat afterwards.

Fun Alex and Adva fact #16:

Sigtrygg Bursdotter is the queen of Bjarmaland and the creator of Grangard, which she made from a giant's corpse. I want to keep it vague how much of it is true, but she is as old as the world the game takes place in.

Fun Alex and Adva fact #17:

Mt Muspel is the highest mountain in Bjarmaland. It is mainly inhabited by dwarves and fire giants, although there is also a small settlement of humans near the base. The mountain commuinty is famous for housing slaves escaping from their masters.

Fun Alex and Adva fact #18:

There are five main social groups in the world the game takes place in:

1 Banished people, who the laws do not apply to

2 Slaves, who are owned but have certain rights concerning treatment

3 Free men and women, mostly farmers or traders
4 Jarls, local lords that may be part of a larger government or groups called an Althing
5 Kings and Queens, rulers of great realms and althings, often with godlike power. The Jarls inhabiting their lands often pay taxes to do them but are otherwise self-governing.

Fun Alex and Adva fact #19:

The iron swamp is a desolate region of Bjarmaland where all the giants and most of the trolls have been relocated after queen Sigtrygg defeated them. Their leader is Tymor of the Outyards, not to be confused with the trickster Tymor employed by Sigtrygg.

Fun Alex and Adva fact #20:

Just as Adva has her underground training arena Alex has a magical workshop (located in a nearby tree) where he grows the plants and makes the tools necessary for his magic.

This always proves to be a bit of a problem when you also has a bunch of naughty kids to care for...

Fun Alex and Adva fact #21:

Draugrs are the undead, the zombies and ghosts of the world and they function basically like they do in norse myth. With a strong enough will it is possible to return after death and with a strong enough will (and the magical know-how) you can return someone from the grave. You can never fully return someone to a proper life, however.

Fun Alex and Adva fact #22:

The outyards are the original abode of the giants in Bjarmaland. They were driven out by queen Sigtrygg and relocated to the iron woods. Nowadays nobody lives here except a few hulders, trolls and werewolves.

Fun Alex and Adva fact 23:

Slainhall Towers is the abode of Lady Sigtrygg and the capital of Bjarmaland. Below is a portal to the underworld where all the best fighters may battle eternally!

 A very short Alex and Adva fact (24):

Byleif is sorts the Main character of The World of grangard insofar that he is the kit that keeps the stories taking place there together without neccessarily taking place in them that much.

Alex and Adva fact 25:

The thundergod Klev of Bjarmaland has an axe sharpened by dwarves so that it can cut holes in reality itself and create thunder...because Tymor kept egging them on during the sharpening process.


Alex and Adva fact 26:

Huldraful is a ravine in the Outyards where a tribe of elementals live. The game starts in earnest when the couples ship crashes upon the shores of Bjarmaland!

Fun Alex and Adva fact 27:

Science and learning on The World of Grangard is mostly of a documentary kind. Teachings and How to build things are written down, copied and spread by learned men. Dwarves may claim to be scientific, but thet basically throws shit at the Wall to see What sticks. This also neatly explains Why no dwarf-made item seems to be reproducable...

Alex and Adva fact 28:

Learning magic in the world of Grangard I figure is a lot like learning magic in Jonathan Strange and Mr Norrell.

”Tell them to read What the branches has written across the sky. Tell them to ask the Hills and the rain!”

Fun Alex and Adva fact 29:

There are three main religions in The World of Grangard. The most common one is the belief that Queen Sigtrygg of Bjarmaland lade The World from the corpuset of a slain giant. Another, popular in eastern Särkland, is that The World was not made by anyone, but that powerful gods live beyond the universe and that they have sent down a representative to care for Grangard. The name of that god is Storkr. The last belief is the same as the first, although Sigtrygg is seen as a Devil that imprisoned all the spirits of the giant and diminished the unbound nature for her own benefit. This is the belief of the jotuns.

Alex and Adva fact 30:

Most countries have a king or queen but they are mostly a distant figure that do not interfere in everyday business. Important decisions concerning a Gathering of small towns and settlements is Held at the Ting where the local lords and other important figures votes on the important issues with the help of a Law-speaker. The lawspeaker of Beluga is named Snurre Sturlarson.



Kurstext: Spyfall

Följande text är till en spelkurs jag gick för något år sedan. Uppgiften gick ut på att hitta på en ny regel till det redan existerande kortspelet Spyfall, där spelarna försöker att lista ut vem som är en spion och var han är. Tanken med uppgiften var att komma in i regelskrivartänket samt förstå hur nya regler påverkar gamla!  

Mitt förslag är en variant av Spyfall med två spioner. Min version har istället tillägget av en ny karaktär: forskaren. Spionen försöker lista ut vem som är forskare och vinner om han gissar rätt, då det är hans roll att tillfångata denna. Forskaren övertar spionens mål, om han gissar var han befinner sig vinner han (på grund av sina experiment är han väldigt virrig) eftersom han då kan fly. Resten av deltagarna skall precis som tidigare gissa vem spionen är, de får ingenting för att gissa forskaren och kan till och med välja att skydda honom.

Fördelen med den nya regeln:
-Spelet blir mer logiskt, då man slipper scenariot med en spion som inte vet var han är.
-Lättare för nybörjare, då det är två karaktärer som försöker vara ”vaga” och man inte nödvändigtvis förlorar om man inte hittar rätt sätt att ställa frågor.

Möjliga nackdelar:
-Rollen spion och forskare är för lika, då båda har som roll att finna information från sina motspelare. Jag tror nog att eftersom de båda måste hitta olika typer av information (om platsen vs om personerna) så kan spelet fortfarande funka.
-Det blir svårare att vara spion eftersom forskaren kan samarbeta med de andra deltagarna. Man kan lösa detta genom att spela flera rundor och låta en vinst för spionen ge 2 poäng istället för de övrigas två.

Ny spelplats:
Roller (baseras på antagandet att vi kör i grupper om 5 som vid förra tillfället och att vi inte använder min nya regel ovan):
1 Vaktmästare
2 Publik
3 Säljare av snacks
4 Medaljvinnare
(femte spelaren är spion)

En utomhusarena som är väldigt specifik till sin struktur men ändå lätt att avslöja med rätt frågor. Två roller är mer allmänna medan två är mer specifika, speciellt medaljvinnaren.

Byleifs fiskefänge del 2 av 10

Liten i eftertanke, stor i mod
På den stora ön satt litet huvud
Byleif slet och drog
Dådkunnig kunde ej
Träd fanns på stentopp
Klöv utan yxa och ägg
Byleif byggde vid solen slut tillslut
En lång pinne att rubba sten vid strand

Inunder huvudet fans en mun
Inunder munnen fanns en tand
Inunder tanden fanns en ven
Byleif drog resolut sitt svärd
Monstret skrek i förblindad ilska
Byleif skrek som bivargen själv
De båda tappra skrek tillsammans
Ner ön slets sönder i fasor

På nästa ö som Byleif såg
Fanns ett småhus av god härkomst
Alla döda var däri
Ty ön låg vid storledsände
Byleif svor ed att aldrig se
Sin egen ö full av god fisk
De döda i huset var Byleifs sak
Hans skuld av ödet vävt

Lång var färden till nästa ömål
Där såg Byleif en hästsko i vann
Ska man ut och leta efter fisken
Kommer istället jättehäst
Gröna ön var som Allgrönan
Norr var nu riktning å färd
Fisken fanns inte och mage kurra
Vad göra åt detta predikament?

Kokosnöt fanns, söt nöt, god nöt
På ön för Byleif att äta
Han fortsatte go och såg på sin väg
Hur folket slog småsten via pinnar i hål
De kastade stockar och roade sig väldeliga
En handfast ö förvisso
Byleif visslade och in i dimman
Glad i hågen rodde han på

Månskära i nedan brann i skyn
Skyn böljade och ingen sov
Sova kan man ej på ringande ö
Ö som drabbades av monsters art
Art av dvärgar bodde där
Där fanns vapen som de lyfte
Lyfte kunde de med handskar och rep
Rep band Byleif runt månskära

Lång stod Byleif över dvärgarna
Kort var han framför sedernas monster
Liten ö på stort hav
Kort strid varar länge i människans hjärta
Murket blött trä blir järngrått
När dvärgars hammare får ljuda
Nu fortsätter färden i blodrött vatten
Och småfolk äter medan Byleif svälter

Land mot öga, livsnöd mot landboj
Seglarens lycka vaktad av Utgårds värsta
Femöga, rödöga, Byleif vitöga
Huvudets vaktorn lyser över nejden
Tankens korp minnes nu backlandets jätte
Kan de båda vara av samma art?
Livets fruktan ger frukt för livets livslängd
Denna längd ger i framtid fortsatt ätt

Byleif lämnade glatt denna ö
Med guld i båten och huvud av tursar
Ut ur revet gick färden
När en stor melankoli nedsteg på nejden
Ur himlen flög ett evig mörker
I vattnet dök en virvel upp
Byleif kände fruktan och försvann
Detta var de forna hjältarnas land

Byleif kom till en ö formad som en haj
Molnen, Imerts bistra barn, dansade i vinden
Han besteg den men fann inget av intresse
Gräset var såsom sanden i detta intet
Det fanns lite småplock men inget av nytta
Ruinen av dåraktiga män som strandats här
Han började nu att ge sig av
Men de bästa planer är som harars språng

Den gången jag lekte filantrop på Kickstarter

Ett lovande projekt som misslyckades (men en comeback är på G)

Ett fallande projekt med en dålig ledning

Ser fantastiskt ut!

Så här i juletider vill man självfallet dela med sig av det man har, och eftersom det officiella RPGmaker-forumet har varit en enormt värdefull resurs i mitt eget spelskapande har jag bestämt mig för att stödja ett kickstarterprojekt! Kickstarter är en plattform där skapare kan presentera ett projekt som man sedan kan stödja genom en gåva. Projektledaren kan för att göra givandet lite mer attraktivt ge olika gåvor i gengäld för den som ger mycket. Kickstarter är dock inte på något sätt en affär, om projektet inte skulle gå vägen är det inte som att man får pengarna tillbaka. Med det sagt finns det flera fula fiskar i den här sortens kretsar. Jag fick förra månaden på utvecklarforumet Facepunch höra talas om ett projekt där en deltagare lagt ner flera månaders arbete med minimilön, varefter projektledaren flydde med alla pengarna fortfarande med ständiga löften om att spelet skall bli klart.. Läs hela den sorgliga historien här:


Efter att ha kollat runt lite på lämpliga projekt fastnade jag för Mad Sin, ett gotiskt rollspel med en intressant svartvit look. Spelet handlar om en mystisk dimma som dyker upp på slumpvisa platser över jorden och orsakar mystiska händelser. Spelaren tar rollen som en medlem av organisationen S.P.A.I som bland annat undersöker övernaturliga händelser. Det som fick mig att fastna för detta projekt är att spelskaparna verkar göra en intressant variation på ett gammalt tema. Jag är även ett stort fan av spelets musik som är väldigt lågtempo och mystisk. Projektets ledare har skrivit en extremt proffsig presentation som kan läsas här;


Just nu försöker projektet nå ett mål på 1000 kr och har samlat in 400 kr via sex backare (mig inkluderat). Tyvärr misslyckades även detta projekt och som ett sista försök har jag bestämt mig för att stödja spelet Clam-man, ett spel med en väldigt unik grafisk stil och en humoristisk story på havets botten (och botten på arbetslivet). Läs mer här:


Denna bloggpost kommer att kontinuerligt att uppdateras under månaden medan kickstartern hålls med information om hur det går. Med den summan pengar jag givit projektet kommer jag att få detta (om spelet nu blir klart, Kickstarter är som sagt inte en affär). Men om, OM, spelet släpps kommer jag få följande gåvor:

My name in the credits
A discount of the game
A digital copy of the game
A digital art commission

På tal om något fullständigt annat så behöver jag bara skriva ett fåtal bloggposter till så blir detta mitt produktivaste bloggskrivarår hittills! Men nu är det dags för en välförtjänt semester från att laga skrivare och njuta av ledigheten med släkt och vänner. För de som fortfarande jobbar med spel i dessa juletider, må det gå er väl.

Kickstarterns hålls till slutet av Januari. Önska oss alla lycka till!

lördag 27 oktober 2018

Byleifs fiskefänge del 1 av 10

Jätte Farbouti kom ofta till ön Lauer och dundrade över henne. Under en speciellt vild storm slog en blixt ned på öns högsta och tunnaste träd. Det delades i två och svällde, och så småningom kom två gossebarn ut ur det. Tymor var den äldsta och mest nyfiken. Han var svag i lemmarna men mycket begåvad i det som kallas lömska, och han har medfört mycket ont för både gudar och människor, även om han också hjälpt dem många gånger. Byleif var yngre och hade en stark ande, och när han kom i mandom byggde han ett skepp ut ur hälften av sin mammas trädkropp för att söka berömmelse och förmögenhet.

Byleif Från Lauer
Sonen i båten
Bådar fiskefänge
Fångad av stormen
Stiltje; vilse
Vissnad så stilla
Sitter Laursonen

Rodde Mäktigt
Tricksarns's broder
Rodde manligt
Över havet
Han såg därborta
Havets livboj
Ön den drog han
Fram till båten

3Byleif såg nu fem stjärnor
Öarna de var fem till talet
Hus stod på branta backar
För att hälsa
Ingen fisk finns här sades
Ingen plats för manlig hjälte
Byleif fortsatte snabbt sin resa
Byleif, Lauers son

Ro nu

Byleif den barska
Önska sig äran
Satte av sig från
Fiske för lovad
Kunskapsrik vår kung
Mannamodig mena
Per lopp på vatten
En utlovad plats
För honom

Vattnets häst
Flög över ärans linje
Först kom Byleif
Av alla hjältar
Hjältars hare
bror till kaniners skurkar
Satte av
Fisk fanns här inte

Nu kom Byleif
Till lila rökande havssaliv
På en ö av klackande klossar
Satt vargen och ettret dröp ur kolossen
Vargen den vilda
Sedernas ätare fick smaka järn
Svärdet i gapet, av Byleif den barska
Köttet gick dock inte att äta, järn

Slottens slott rasade nesligen då vargen led
Byleif ville ej hat
Kaninernas kung skrek i båten och drog
Vargens tand satt över ögat
Han hade fiskat länge, men var ej klar
Hans follk hade ej fisk
Här kunde tricksarens bror ej vara kvar
Resan fortsatte mot vidare vatten

Nästa ö var mystisk till sättet, nästa ö var ingen ö
I vattnet låg en väldig jätte, I vattnet stirrade han surt
Två ögon hade giganten, två ögon brände Byleif
Med ett slag slog han den tappre, med ett slag tog han båten
Jätten svalde kaninernas kung, Jätten malde och drog
Tänderna var hårda som diamanter, Tänderna var såsom tursarnas drott
Men Byleif hade sin egen list, Byleif har sina egna gaddar
Han redde ett hem till sin, räddes ej den fruktansvärdes buk

Byleif och jätten
Var nu jämnstarka
Han grävde sig utåt
Byleif grävde neråt öst
Jätten skrek nesligen
Hål hade han
Byleif skrattade och tog
Båten för mer fiske

Kurstext: Barriärer

Notera att denna berättelse inte har något med Lucio att göra och faktiskt ursprungligen skrevs innan Overwatch ens var släppt. Men visst passar den honom bra?

Jag kravlar mellan de omkastade stolarna och famlar efter min dotter. Någon springer förbi mig och trampar på min hand, men min kropp pumpar runt alltför mycket adrenalin för att jag skall känna speciellt mycket smärta. Jag hinner tänka att jag hade rätt I alla fall, sådana här konserter är inget att gå på. Men det verkar säkert att resa sig upp nu. Jag gör så och precis som många andra blir jag närmast hypnotiserad av synen som möter mig. Sångaren, känd för sina långa skrik, är mitt uppe i ett sådant. Han har ögonen stängda och märker inte resten av taket som faller över honom och hans band, märker inte hur de studsar av honom. Märkte inte bomberna som föll så plötsligt över oss och ambassaden precis bredvid. Ännu en faller över oss precis när sångaren avslutar sitt skrik. Explosionen kan inte röra vare sig honom eller någon annan i publiken. Vi är räddade.
Egentligen tycker man att det vore ett större problem för en värld i krig att vem som helst som är det minsta musikaliskt utbildad kan skapa barriärer som kan stoppa alltifrån kulor till mänskliga kroppar. Men eftersom barriärerna bara är kvar så länge musiken spelas perfekt eller når sitt crescendo är det inte så användbart som man skulle kunna tro. Musiker är visserligen lätta att skrämma och få ur spel. Naturligtvis har saken undersökts. Man vet att barriären är osynlig och skyddar bara från attacker runt skaparen, inte från marken. Den kan motstå all typ av skada så länge musiken spelas och uppstår efter ungefär fyra minuter. Att bara plinka på ett instrument hjälper inte; det är bara när två eller flera musiker spelar ett samordnat stycke som barriären uppstår. Forskare har alla reglerna, men det finns inget som förklarar varför detta sker.

Olika länder har försökt att få barriärerna att funka på olika sätt. Jag går förbi en av de gamla skyltarna som uppmuntrar folk att “bli en riktig man” och lära sig spela instrument. Antar att sådan propaganda funkar för skandinaverna, de har ju i alla fall de gamla skalderna att ha som förlaga. Jag vet att i Hitler´s Tyskland var det obligatoriskt för alla soldater att lära sig spela i alla fall ett instrument, något som inte slog speciellt väl ut och mest resulterade i soldater som såg ut och kände sig urlöjliga för att sedan dö. Man förstår att våra ledare inte riktigt vill släppa tanken att barriärerna kan vara nyttiga. Jag förstår tanken, jag förstår att den slående bilden av en sångare som räddar en konsertpublik från ett terroristdåd är svår att släppa. Men det funkade bara en gång, av misstag och jag tror inte att en förmåga som kommer från konst är lämplig för krig.
Igår deltog jag i förhöret av en fredsivrare, eller för att använda det ordet våra politiker använder, en folkförrädare. En ung man med tofsigt hår och slöa ögon. Om hans ögon blivit så av droger eller av det första förhöret kan jag inte uttala mig om. Jag har fått veta att han arresterats med sin flickvän under en demonstration, vevande en skylt med slagordet. “Gör inte konst till ett vapen, sluta döda våra musiker!” Det syns att han förväntar sig att jag skall fortsätta tortyren, och jag kommer att göra så om det krävs, men jag inleder med en enkel fråga.
Förstår du inte att genom dina handlingar åsamkar vårt land moralisk skada?”
Nej” svarar han kort och spottar blod på marken. “Det ni sysslar med är skit och jag kommer aldrig nånsin att spela musik för era syften!”
Den här unga mannen och jag kommer aldrig att förstå varandra. Jag suckar och tar fram mina verktyg. Han har antagligen rätt, men oturligt nog för honom är min sida den starkare. Han kommer inte att störa moralen för vårt land igen.

Jag ser de nya rekryterna försvinna över toppen mot fienden, unga människor som strax kommer att dö. Inga vapen har de i händerna, endast en liten pistol för nödsituationer. Vanliga soldater ställer sig runt dem, försöker att se genom röken. Det hörs inte när den inre ringen börjar spela. Nästan hälften av deras beskyddare dör innan barriären skapas. Nu är det soldaterna som ställer sig bakom musikerna. De går sakta framåt. Jag registrerar vad som kommer att hända men hinner inte ens höja rösten till varning. En seismisk bomb har detonerats och marken börjar skälva. Musikerna kommer av sig, vissa av dem tappar till och med instrumenten. Soldaterna försöker att springa framåt, täcka dem men fiendesoldaterna mejar ned både dem och musikerna utan nåd. Jag sänker en av de utländska hundarna innan jag retirerar. Jag hoppas att vi snart slutar använda oerfarna människor i slagfältet på det här sättet, barriärer eller ej.