Little big adventure

 

Låt mig börja med att säga att detta är ett av mina, och mångas med mig, favoritspel. Little big adventure är en trilogi (fast bara två spel blev gjorda) till Playstation och PC som utspelar sig på planeten Twinsun. Planeten har under lång tid förvandlats till en militärdiktatur under diktatorn Dr Funfrock. Twinsen, en ung quetch (Twinsun bebos av fyra arter, de människolika quetches, de elefanthövdade grobos, kaninfolket rabbibunnies och de runda spheros) bor i denna diktatur med sin fru Zoé.

Får folk vara nostalgiska över gamla 8-bits pixlar har jag banne mig rätt vara nostalgisk över grovhuggna polygoner! 

Han drabbas dock allt oftare av profetiska drömmar där han ser Twinsun explodera. När han berättar om dessa drömmar för sina vänner blir han dock arresterad av Funfrocks soldater och inlåst i ett sinnesjukhus. Det första spelet börjar mitt i handlingen med att Twinsen försöker fly och ta sig hem igen...

Vad är det då som är så fantastiskt med denna serien? Låt oss börja med handlingen. Twinsen är i spelets början en helt vanlig person, som helt enkelt endast är intresserad av att ta sig hem, sedan rädda sin fru som blivit kidnappad av Funfrock för att använda som lockbete för Twinsen. Det visar sig nämligen att Twinsen är utvald av Twinsuns gudinna Sendell att störta Funfrocks diktatur. Funfrock vill i sin tur åt Sendells krafter. Visst, temat med ”den utvalde”, ”flickvännen som måste räddas” och ”den onde forskaren som vill bli en gud” är extremt uttjatade, men spelets styrka ligger i hur dessa teman kontrasterar mot en extremt realistisk miljö. I andra spel med diktaturer brukar det vara så att allt är smutsigt och skitigt, alla invånare jämrar sig men är för svaga för att resa sig, utan bara väntar på att ubermänniskan till huvudperson skall ställa allt till rätta. Twinsen har, i likhet med flera andra av huvudkaraktärerna i detta spel, har i spelets början ingen som helst önskan att störta Funfrock. För han håller ju gatorna rena, inte sant? Och brottsligenheten har sjunkit under hans styre, inte sant? Och han ser ser till att transportmedlen fungerar, inte sant? Det är inte förrän Twinsen, och spelaren själv, utsätts för Funfrocks grymheter som ett intresse för att störta honom väcks.

Spelet är väldigt intensivt till sin natur, alla områden är bevakade av Funfrocks soldater och bara att ta sig från plats till plats kan vara komplicerat (Twinsun består mestedels av öar och alla färjelinjer står givetvis under Funfrocks bevakning). Spelet är även innovativt i och med att Twinsen har fyra ”humör”; normal, sportig, argsint och diskret. Beroende på vilket humör man är i förändras folk reaktioner till en, sättet man slåss på och hur man kan göra olika saker. Men spelet är långt från perfekt. Det största problemet är styrningen och perspektivet. Spel ses snett uppifrån, och Twinsen styrs som Lara Croft från Tomb Raider, det vill säga han måste ”vridas kring sin egen axel” för att svänga. Oftast är det inget problem eftersom spelet bygger på smygande, dialog och pusselösande men under plattformsmomentet är speciellt perspektivet ställer till problem. Något alla som spelat det här spelet minns är ökenön där Twinsen måste ta sig igenom Bútemplet för att få veta mer om profetian. Under ungefär en timma byts spännande handling och ett roligt spel mot frustrerande hoppande onödiga dödar eftersom Twinsen rör sig långsamt, hoppar som en idiot och, det här tål att sägas igen, perspektivet är helt fel för plattformshoppande och gör det svårt att bedöma avstånd.

                                                    Twinsen; he jumps like a moron

Men det bra överväger med råge det dåliga och detta spel räknas med rätta som en klassiker. Musiken är fantastisk och mycket suggestiv. Både detta spelet och uppföljaren använder musik på ett mycket intressant sätt. Bara en handfull melodier finns, men olika delar av dem spelas på olika platser vilket gör att man måste röra sig för att höra allt och man kan koppla ihop viktiga platser i och med att man känner igen melodin.

 

Nästa spel i serien utspelar på det nya Twinsun som för första gången på flera år återigen nosat på frihet och broderskap. Twinsens summering av första spelet är mycket rörande och bör ses i sin helhet. Spelet börjar med att Twinsens husdjur/vän dragon-fly skadas under en storm och Twinsen måste hitta ett sätt att bota honom. Twinsun invaderas senare av rymdvarelser som påstår att de bara vill väl och studera Twinsuns kultur. Men Twinsuns trollkarlar och barn försvinner med rask takt...

 

Jo, efter första spelets diktatur är ”rymdvarelser invaderar” inte så särdeles intressant. Men spelet blir mycket bättre om man tänker sig rymdvarelserna som imperialistiska amerikaner/jobbiga franska turister, vilket också var (de franska) utvecklarens intentioner.

Hör nu, vi invaderar för er egen skull och för spridandet av demokrati och mot massförstörelsevapen!

Vi struntar i att ni har er egen kultur och matradition, vi vet att vårt käk är bäst och godast. Gå inte, vi skall kommunicera genom att jag pratar långsamt och tydligt på mitt språk när jag är i ert land. HON HON HON

Spelet utspelar sig på tre planeter; Twinsun, Gröna månen och rymdisarnas hemplanet Zeelich (fast bara Zeelich utforskas till fullo). Tillslut visar det sig att Funfrock, som på något oförklarligt sätt återuppstått, tagit sig tilll Zeelich och låtsats vara deras gud Dark Monk. I mitt tycke är little big adventure 2 en svagare uppföljare än sin föregångare. För det första är handlingen inte riktigt lika stark, spelet innehåller mer plattformshoppande och strider (även om kameran nu är bättre). Dessutom lider spelet av några extremt töntigt skrivna repliker som sabbar stämningen totalt.

Hur röstskådespelaren framför repliken hjälper föga

Spelets största styrka är hur handlingen behandlar kulturkrockar. De fyra raserna på Zeelich är mycket mer olika än Twinsuns fyra raser och det krävs att man sätter sig in deras tänk för att komma vidare.

Tredje spelet i trilogin är en mycket sorglig historia, eftersom spelet aldrig blev färdigt. Det som finns är några konceptskisser som visar Twinsens son (som föddes i slutet på förra spelet) med sin flickvän samt några svävande munkar. Spelets skapare är i dagsläget intresserade av att skapa en uppföljare, vilket förhindras av att rättigheterna ligger för little big adventure ligger hos flera personer som jobbar för olika konkurrerande företag. Spelets handling skulle kretsa kring födelsen av den ”Stellar Entity” som nämns i slutet av första spelet och som tydligen växer inuti Twinsuns mitt, vaktat av Sendell. Personligen hade jag gärna sett några Funfrock-sympatisörer (istället för Funfrock själv) som spelets huvudmotståndare. Nynazism hade varit ett intressant tema att tackla i denna sista del av serien, om den nånsin blir gjord.