God jul och gott nytt år!

Nu när slutet på detta år närmar sig är det mycket jag kan vara stolt över när det gäller mitt bloggande. Jag har nu bloggat i hela sju år och för tredje året i rad slagit mitt rekord i publicerade inlägg. 

Det märks att bloggtrafiken ökar och blir mer jämn när jag postar mer regelbundet istället för bara när jag känner för det. Under det senaste halvåret har jag arbetat efter punkterna här:
https://www.starta-blogg.se/21-taktiker-for-att-oka-din-bloggtrafik/
Och som ni ser har det gett gott resultat! Jag har nått mitt mål med 10 000 unika besökare innan årets slut (med nästan 500 besökare tillgodo!) och tänkte därför fyra genom att gå igenom några av de bästa inläggen från året som gått!

1 Mest besökta inlägget:
https://atspela.blogspot.com/2019/04/the-fishing-trip-of-byleif-first-twenty.html

Detta är prologen och de tjugosju första verserna av Byleif's fiskefänge. De är samlade här för att ge kontext till ett spel jag skapade till en tävling på det officiella RPGmaker-forumet. Spelet utspelar sig precis efter vers tjugosju så det är nödvändigt att läsa den för att förstå handlingen. Spelet vann inte men folk verkade tycka om det. Man kan fortfarande ladda ner spelet och testa på via länken ovan! 

2 Mitt favoritinlägg:
https://atspela.blogspot.com/2019/05/recension-av-overwatchs-tre-archive.html

Jag har precis som alla andra börjat tröttna på Overwatch. Att Blizzard redan har börjat på Overwatch 2 plus deras inte helt sunda relation med den Kinesiska regeringen har knappast hjälpt. Detta hindrar inte dessa tre events från att vara grymt bra designade och roliga att spela hur många gånger som helst. Jag sorterar lätt in min första genomspelning av King's Row Uprising som ett av mina tio bästa spelögonblick, alla kategorier. 

3 Mest överraskande reaktionen:
https://atspela.blogspot.com/2019/12/latom-oss-lasa-sonic-hedgehog-idw.html
En dag bestämde jag mig för att börja recensera den officiella Sonic-serien (as one does). Här på bloggen har väl inte direkt så mycket hänt men på Tumblr började projektet ta snabb fart, vilket även har ökat trafiken på den här bloggen. 

Permeter ruins Deep Rock Galactic: Character introductions

As the subjugation of Hoxxes IV by the Deep Rock Galactic company continues they encounter a new type of problem. Dwarven traditionalists, unwilling to work with the human-owned Deep Rock Galactic has created small companies of their own to explore and mine the great unexplored planet. Not having access to human technology (and funding) leaves these dwarves woefully unprepared for the dangers of the region. Now is your chance to meet the main team of the Arkenfork corporation, EST 2619 STS (since the sacking*)

* For what "Since the sacking" means, please see this link:
http://atspela.blogspot.com/2018/12/the-second-demo-of-alex-and-adva-has.html 

 
Vindalf "Looker" Meadvitner 
Job: Lookout

The youngest of the dwarves and the nephew of Cleaveburg. He joined the company for a chance of adventure and to live traditional the dwarven lifestyle. Will Hoxxes IV dampen his youthful attitude?

Upventor Joakim "Gadgets" Johansson
Job: Gadgeteer

An inventor hailing from the south-western swamps. This guy is a half-goblin which gives him a technological bent that other dwarves lack. He really could use some actual testing before his gadgets are taken into the field, however.

Cleaveburg "Cleave-Bob" Solstrom
Job: Tunneler 

An old dwarf that saw the traditional dwarven lifestyle of mining and making one of a kind items for massive fees give way to mass-produced cheap weapons and auto-digging tunneling equipment. Generally very grumpy.

Jakob "Subject R3-Arty" Svensson
Job: Heavy Weapons Dwarf

A criminal and former journalist that was brought by the CEO of Arkenfork to work in the mines in exchange for a reduced sentence. Freakishly strong due to experimenting with injecting troll steroids in his youth.

This presentation was sponsored by Blackreach Blonde, the best beer in the galaxy!

Kortnovell: How big is the island of Principality?

Tervis raised his arms slowly. He turned his gaze downwards as much as he could without actually moving his eyes. 
"Tervis Hopkins, you are under arrest." Something was tugging at the side of his pants.
"Stay still." he whispered. 
"Hold still!" a shot rang through the air, along with two piercing yells. Tervis said nothing but scoped up his two children and jumped off the bridge.

Inspector Wolf was entering the dwelling of Tervis, which had been totally upended by his two assistants. He was staring intently at a drawing of a rabbit playing along some green fields and a bunch of blue flowers, or at least Inspector Wolf thought it was some flowers. Perhaps a lake?
"The subject has two children, hasn´t he?" the Inspector said. It wasn´t a question as much as a statement of fact, so the two assistants kept quiet. It was the most sensible thing to do in this country.
"I can´t believe he has managed to survive in this part of the town for so long" the Inspector continued. There was the merest twitch of one of the assistant's mouth. 
His brother had lived in this part of town, actually one of the better parts of town. His mind wandered back to the Wild Opera Massacre, where almost two thousand rebels of the state had fought til their deaths. Not that the massacre had ever happened. Not that  anyone was ever unhappy in this country. He had no brother. Not anymore. He mustn´t think about him. He did not and had never existed. The assistant told himself that every day.
"You have not found what we came for, I take it?" The Inspector continued. This was such a direct question that one of the assistants had to speak up. 
"No, I am afraid not" 
Inspector Wolf did not move a single muscle in response to this.
"Then I hope our beloved third collegue have had more luck than us" he simply stated.

"...pleasewakeuppleasewakeuppleasewakeup..." Tervis was lying down in the middle of the riverside city dump, somehow finding the strenght to shake the small bundle lying on the ground. The same ear-piercing scream that had penetrated the air earlier this evening was still sounding. His other child was crying loudly. 
"What in the world is happening here?!"
 Tervis slipped into unconsiousness just as a pair of dark green boots slipped into his view and a pair of grubby-looking hands reached down to take his two children away. 

On the other side of the town from the harbour there was a great gate. It was one of the only four gates that people were allowed to pass through when going from and to the Island of Principality. The Island of Principality was the main island of the Craven Empire. It controlled most of the world, the only land not under its sway was a collection of small islands where nothing grew and barely nobody lived on. They were called the free islands, the largest one being the Island of Grey.
Around the four gates was a great wall, capable of killing everyone that tried to cross them. No need for guards as nothing was allowed to move around the wall, not even the water. Around each gate were two statues of the everlasting leader of the empire, Walt Craven, or grandpa Walter as all were to refer to him by. 

Tervis woke up on the sofa of a small hut which seemed to consist mainly of fishing equipment and trash. Looking up towards she ceiling Tervis saw a large round woman dressed in a red raincoat and red boots. His eyes immediately darted around his room trying to find his two children. They were sleeping closer to the radiator.
"Hang on, stay down" the woman said. "I found you near the waters? What happened?"
"We fell of the bridge." Tervis responded.
He knew that this was a lie, and a bad one at that, but hesitation was always the number one killer of rebels in the Empire. The old woman's faced went through several rounds of comprehension and thoughts such as "but the bridge has rather large handrails" and "what were you doing walking there in the middle of the night?". Eventually her features evened out a bit as she settled upon her decision.
"My two sons are out of town for the moment." she said. "You can stay here until the get back tomorrow, okay? Right?" Tervis nodded weakly and went back to sleep.

The next morning the old lady, apparently living with her two sons near the city riverside dump, shared her conserves with them. Tervis watched his kids eat and gave them half of his share. He was very hungry but so were they. There was a loud knocking on the door, but they ignored it. 
The woman turned on the radio. There was a reading of the Emperor's crimes. It listed all the crimes of Emperor Craven up to the day of his ascension, when he had proclaimed himself Emperor and God of the World. He had then pardoned himself of all of his crimes and were now incapable of comitting anymore, but it was heartening to know that even Emperor Craven had been a human once. At least that was why the lady of the dumps were listening to it. 
There was another knock on the door. Someone unknown knocking on the door in a day meant nothing, probably just someone without a home trying to beg for scraps before being deported to one of the surrounding work-islands. There were usually not more than that about. Two knocks probably meant that someone from the government was looking for you and it was best to answer. What little friends and family you had usually walked right in. Knocking was for those that actually wanted you found, whether you wanted to or not. It was a sign of intrusion. 
Tervis and the lady looked at each other. The children had finally recovered enough to play. Inside, at Tervis's insistence although she had offered to show them the tract compactor just outside the house. There was a third knock. There was only one thing that could mean. 
"Are you a refuge? A rebel?" the woman wondered. 
"Is my family in danger?"
"I do not know what you are talking about" Tervis lied and opened the door, only to be greeted by Inspector Wolf. He smiled. Everything happened so quickly. One of Tervis' children headed for the window. The other was snatched up by one of the policemen. The old lady was gunned down. Her two sons would inherit the building and take care of the trash compactor by the river from now on. The other would move up the ranks quickly for being a good assistant to the Inspector. The old lady in red was no longer his mother. Never had been.

Emperor Craven's ship was leaving for the island of Victoria. It was the first island he had taken over after his ascension. That was the only time the gates were opened and unguarded, as the Emperor was not allowed to be seen or filmed by a commoner. Only his picture was allowed to be seen. The gate would not be open for long. Insects of all kinds had more or less been made extinct on the entire planet, all the forces of nature recreated by man under the Emperor, but a particular fly was buzzing around the perimeter of the wall. One of the wall's mechanics swallowed and choked on it. And that was the end of that. 

In his office in the Catedral of Prisoners Inspector Wolf was cradling the sleeping child of Tervis. What was he going to grow up to be? A brave soldier of the emperor? A dutiful scientist working for the betterment of all that was Craven? An explorer taking over the last islands that had not yet fallen before the empire? A astronaut working to take the empire into its undeniable end-goal, the cosmos itself? 
Above the station one of the glories of the empire was shining as brightly as ever, illuminating the thick layers of smog over the city. It was a display that had been made by the artist Brian-O a long time ago to give the people hope. Hope, unreachable high into the sky. Naturally the artist was not immortal like the emperor was, and so his bones had crumbled into dust a long time ago. But his art was still alive, one of the very few installations that were still allowed to shine and glister in a multitude of colors.
Inside the building the installation was housed in sat the Minister of Smiths and Libraries. He knew Tervis. Hiding your only remaining child in a dark alley and climbing up the side of a block of flats should not be a parent's choice unless there were no other choice. Well, there weren´t. Tervis took to climbing with his iron arms, one of his inventions that the empire did not want.

The child of Tervis waddled out of the alley, just as a another group of dark and shabbily dressed figures went near. She had only been spoken to or threatened by a few, but she was not going to risk it. She rang the bell to the police station. A officer appeared. He looked to the young girl much like the figures she had seen in the alley, but slightly better dressed as well as shaven. He scoped her up. 
Inside of the station it was cozy and warm. The officers took turns talking talking to her and offering her candy, but she just sat silently and played with a few shattered puzzle pieces. She looked out of the window and saw her father jump from the top of the blocks of flats towards the top of the Catedral of Prisoners. It was incredible that nobody saw. The minister saw, but he knew Tervis.

Tervis broke into the window with some difficulty. He looked around, trying to find the way down. There were pictures all over the walls, showing pictographs of times long ago. It was the minister that collected them. According to him they showed of a terrible time when people lived in uncertainty instead of under the glorious rule of Grandfather Walter, Emperor Craven. But Tervis knew the minister.
Tervis walked out of the door and saw that the corridor had been made into a elevator made out of flesh and steel. On the floor was the minister, a dagger in his back. That meant that they had closed in. Thay meant that the only thing they still needed was Tervis' invention. But he had deleted everything, and his mind was the only thing that remained. To be one hundred percent honest, even that was now slipping. His children could have gone to an orphanage. Even the inspector would not really hurt them if they were handed over peacefully. And the void was a place not even the Emperor could go. 

Twenty minutes later the daughter and her father's eyes passed in the basement of the Catedral of Prisoners. Thinking it was now all over anyway he let out a scream. 

Tervis were taken out on the sea by Inspector Wolf. In a small row-boat they made it very near the outer wall of the great Island of Principality. 
"Your invention will become a great asset to the empire, so work and die well my friend" the inspector said, some sort of emotion in his voice (although it was hard to say which one). Tervis stopped and looked at the small island that acted as a drilling platform for the empire. The trees were made of metal, pumping oil. He grabbed a hammer and set out to work. As his time-twisting invention, now in the hands of the empire, work its magic. Harder and harder and faster and faster he worked, until the sky turned a deep and bright blue. He was punching the ground and at the sky forever.

The oldest child of Tervis was floating on a piece of scrap across the ocean. She alone had made it out of the Catedral in the confusion. She alone had made it past the doors of the wall as the Emperor's ship passed though. She had stretched her neck in order to see him, but he was hidden inside the ship. On the raft was a collection of food for two days, a map from her father as well as the last scrap of the machine he had been working on in the basement day and night. There was also a doll there. The child paddled with her hands and as luck would have it good windfall and strong tides pushed her towards one of the Free Islands. 

Inspector Wolf made it back to the Catedral of Prisoners. It was unusually dark this day. It was the time for the installation above to once again bathe the city in light, but nothing was happening. Must be some sort of malfunction. He sighed. There was a rumble just under his feet and ever since he had been a child he knew that it meant that something was up. One of the Emperor's attentands stepped through the door and saluted him. 
"For your service, would you like to be the next minister of Smiths and Libraries?" It was not a request. The Inspector knew Tervis and wished he had made the same choice as him. But he was not Tervis. He was a wolf. He sighed again. Time to go to work!

The baby child of Tervis was taken down into the cellar of the Catedral of Prisoners and passed along corridors made of stone. It was here that the Corrective Stations of the city were contained. The baby was evaluated by four different teachers but eventually decided that it was unfit for the teachings of the empire. Inspector Wolf even brought in four additional teachers and paid for their evaluation out of his own pocket, but they said the exact same thing. 
With a great expense from the state's coffers the baby was placed in a small sealed ark with air holes and thrown over the wall around the Island of Principality. Repairs were made on the wall. If the baby survived for two days, nobody would be responsible for the murder of it.

Tervis had worked day and night on the island, digging for oil. It was now time for the empire missile test, which took place every time Emperor Craven came back from one of his trips. It was a way to show the rebels how powerful the empire was. Not that rebels existed in this wonderful place of peace. In, short the Free Islands were obliterated, although nobody even lived there and the islands were nothing but ashes and dust. 
This year the display were better and brighter than ever. As the waters shook the island split and Tervis found himself wandering into a large cave. There strange hands took his into the darkness and when he finally found himself in the light again he saw something unimaginable.

People lived in peace, with technology working in tandem with nature. There was a city in the distance, but it was not dark and covered in desolation. Tervis was lead into a house. In the bed was his child, sleeping soundly. This must be a dream. It was not the after-life, since as a God Emperor Craven controlled even that. Somebody laughed.
"I see that some people still are still able to make it through the old commute systems" the laughing person said.
"How are you, dad?"
Tervis looked up. It was Alex, his third and oldest child. How could it be? He was holding a baby.
"You died in the Opera Massacre..." he began, knowing despite everything that he must be in the afterlife. Perhaps Grandfather Walter was being merciful? 
"Mom did" Alex nodded sadly. 
"But I was taken by some rebels and we managed to stowe away on the emperor's ship when it left harbour many years ago. I was offered refugee status on Grey Island, but I have been working on getting as many people as possible from the Island of Principality"
"The Grey islands were blown up by the emperor..." Tervis said, beginning to see the truth.
"The empire never grew larger than that." Alex explained. 
"The so called desolate Free Islands fought back long ago and now the so-called ""empire" just consists of the the Island of Principality and the surrounding waters."
"A...A-Aand the emperor? Grandfather Craven?" Tervis asked.
"Dead, probably" Alex answered.
"I mean, we can´t actually know for certain, but he hasn´t been seen for decades, and the ship that leaves once a year does not actually go anywhere, so..."

It is the system, not a person, that rules over the Island of Principality. And although the Empire do not control the entire world it is still capable of hurting the life and warping the mind of its inhabitants. The surrounding area has been fighting for their freedom, but the world at large stands by doing nothing. Some countries actually benefit from the oil that the workers of the Empire exports. Tervis slowly lowered his head and slept.

Vadfalls!? Twitter, reddit och tumblr!?

I och med arbetet på den här bloggen så har jag fallit till föga och skaffat konton på reddit, twitter och tumblr för att dela upp arbeten på mina olika projekt för att göra det hela lite mer lättöverskådligt! Ta gärna en titt, dela och följ!

https://www.reddit.com/user/VindalfMeadvitnir

Ett konto som mestadels deltar i communitit kring spelet Deep Rock Galactic samt organiserar det jag skrivit om min värld Grangård och spelen om Alex och Adva.

https://twitter.com/SnurreSturluson

För att komma igång med mitt skrivande igen så håller jag på att jobba med min nästa bok på twitter (så skriver jag åtminstone 280 tecken om dagen, heh). Lägg märke till att skrivandet här är ett extremt grov första utkast så förvänta er inga mästerverk.

https://bob-beaky.tumblr.com/

Precis som jag recenserar den officiella Sonic-serien här på bloggen så har jag även skapat ett konto som skriver en genomläsning av den gamla Fleetway-utgåvan, eftersom en sådan inte finns ännu.

Samlade runstensbilder

På Facebook har jag postad flertalet bilder där jag fotat Stockholms runstenar samt området kring dem. Här kommer den större delen av samlingen samt några "bonusbilder" jag ännu inte visat samt de översatta bilderna. Jag har inte tagit med bilder på dem som står på Skansen eller andra parker. 

Torsten och Frögunn de lät resa stenen efter sin son.

Björn lät resa denna sten efter sin broder Sten. Gud hjälpe hans ande och Guds moder. Visäte ristade

Gy och Sven de reste stenen efter Bärsa, sin gode fader. Ärnfast högg stenen efter Bärsa, Vigärds make, Torgärds gode son.

Nordisk dikt: Alexanders trollsång/Alexgaldr (Swedish and English versions)

Denna berättelse från den poetiska Grangårds-boken handlar om den unge Svidal son till den legendariska hjälten Alexander. Efter att ha fått sitt hem invaderat av jättar så beger sig Svidal till berget Helgafjäll där de döda bor för att söka sin fars magi. Den svenska versionen är traditionell medan den engelska översättningen är gjord av Professor John Henry Henbellow Bergelson från St Rovlands i England. Texten inom parentes är skrivna av professorn. 

This story from the poetic book of Grangard is about the young Swiftdale, son of the legendary hero Alexander. After having his home invaded by giants Swiftdale travels to the haunted mountain Helgafjell to seek his father's magic. The Swedish text is traditional while the English translation was made by Professor John Henry Henbellow Bergelson of St Rovlands in England. The texts in italics are notes from the professor. 

(All speakers are not noted in the original) 

Svidal talade:
Vakna, Alexander
Vakna, gode far
Du ofta sa
Om det behövs
Att möta dig vid graven

Swiftdale spoke:
Wake up, Alexander
Wake up, father good
You always said
In times of need
To seek help at the barrow

Alexander talade:
Vem tvingade mig komma upp
På vägar från gravens djup
Färdvägar långa var resan hit
Regn och snö
Piskade min kropp
Dränkt var jag i dagg
Och död var länge

Alexander spoke:
Who bade me come
On dangerous roads?
Long was my journey to make it
The rain and snow
It whipped my body
I was dead
For a very long time

Svidal talade:
Just en snygg spelplan
Har satts upp för vårt byhem
Omringade är vi alla
Jag är här för dina trollformler, far
Jättarnas kung har kommit

Swiftdale spoke:
A baleful fate has hit our home
Unsafe it is to travel
I am here for your sealed-away spells
The lord of the ogres have come

Alexander talade:
Upp för bergen då, min son
Sök och du skall finna!
Nio har jag gömt
Nio kan jag sjunga
Som kan kan dräpa domens drott

Alexander spoke:
Then go up the mountains, my son
Seek, and the spells shall be yours
Nine I have hidden
Nine do I sing
That will help you slay the giant

Vakten talade:
Förbjudet är det att färdas på natten
Då småfolket ser allt som sker
Har du kommit för mäktig magi
Bäst att du då får passera...

The guard spoke:
Forbidden it is to travel at night
As the lord of the trolls see all
You have come for the mighty spells?
Then I better be on my way now...

(The speaker of this verse is obscure. It does not seem to be Swiftdale or Alexander. The most likely scenario is that this is some kind of guard that Swiftdale must pass)

Alexander talade:
Tre fina formler jag sjunger för dig
Tre fina jag ofta själv haft
Denna binder jorden till dig
För att bygga människors värn!

Alexander spoke:
Three fine spells I sing to you
Three I have often used
This one will bind the earth to you
To act as a defender of man!

Alexander talade:
En användes mycket av Adva, din moder
När en god dom tilldömdes henne
Och nu i de modiga krigarnas herresätte
Hon tillbringar all sin tid

Alexander spoke:
One was oft-used by your mother
When a fair name was won for her
And now in the halls of warriors bold
She spends eternity

Alexander talade:
Denna sista skall lysa på vägen
Om en enslig stig du tar
Ord och dåd från en död missionär
Skall aldrig leda dig fel

Alexander spoke:
The last spell shall light your way
If a murky road you travel
The words and deed of an evil priest
Shall never lead you astray!

Alexander talade:
Nästa jag sjunger
Den skall du lära
Drycker som bringar hälsa och frid
Svidal min son
De skall göra dig ett sannfärdigt namn
När du helar alla sår!

Alexander spoke:
The next one I chant you
You shall learn it well
Potions of two kinds and the calm
Swiftdale my son
They will make you a famous man
The power to heal all sorrows are yours!

Alexander talade:
Min gamla stav, Vågstaven kallad
Var täljd av kvist från Allgrönans land
Håll den du i säkert förvar
Så kommer du att njuta den väl!

Alexander spoke:
My old staff was a joy to hold
When green magic ruled these lands
Keep it secret, keep it safe
And it will serve you well!

Svidal sade:
Stopp du onde
Stopp du fule kummelgast
Här på höghelige Helgafjjäll
Kommer du inte förbi!

Swiftdale said:
Halt foul being
Halt foul wight from the deep
Here on holy Helgafjell
I will not suffer thee!

(this verse is very strange since it seems to break the form of the rest of the poem, yet it is clearly part of it since Swiftdale uses magic to banish some kind of ghost. Some researchers ventures that this verse was originally meant to follow the one with the guard above. Some have argued that this verse is supposed to be placed at the very end and that Alexander has turned himself into some kind of revenant as a last test for his son.)

Alexander talade:
Ett dvärgsmitt föremål får du nu
Ett som krymper och sträcks
Om du någon gång måste fara över farliga forsar
Då kommer du att njuta den väl!

Alexander spoke:
I now chant a dwarf-made tool to you
One that shrinks and clings
If a steep cliff you should traverse
Then it will serve you well!

Alexander sade:
Och nu skall du veta, Svidal min son
Om hur man brygger en bomb
Dom uppfanns av en vän till mig
Som vilar i Mjödvargens sal

Alexander spoke:
I chant you the know-how
Swiftdale my son
About very dangerous bombs
They were made by a friend of mine
Who now rests in Meadvitnir's hall

Alexander talade:
En sista jag sjunger
Den bästa jag vet
Om modet viker från sonens bröst
Då skall din vilja alltid finna sin väg

Alexander spoke:
A last chant I grant you
A last one I have
If bravery shall be far from your heart
Your will and path shall always be plain!

Efter att besegrat sina fiender blev Svidal kung och regerade i många år.

After defeating his enemy Swiftdale became the lord of the land and ruled wisely for many years.

(This last text was added by a later author to give the narrative a proper ending. When this was originally written down everybody presumably knew the context of the poem)

Presentationstext: Molnet

Molntjänster eller cloudtjänster som det också kallas är lite av ett inneord inom IT just nu. Vad det faktiskt innebär gör sig många en hel karriär på att låta så svårt och avancerat som möjligt även om förklaringen faktiskt är rätt enkel. Med molntjänster menas helt enkelt att alla tjänster som traditionellt skötts lokalt istället sköts eller leasas ut på ett annat företag. Vanligtvis gäller det servrar. Det är egentligen samma princip som om du sparar filer på google drive eller dropbox, där du kan göra back-up som finns kvar även om din lokala dator, USB eller server skulle förstöras.
Molntjänster är INTE det samma som VPN. Vpn är när du ansluter till en lokal server fast du "egentligen" inte sitter på det nätverket. Detta sker via det publika nätet och hänger fortfarande på att nätverket du ansluter till är uppe och att servern där datorn finns fungerar.

Lagring av data i molnet brukar vara den vanligaste tillämpningen som avses. En annan vanlig lösning som erbjuds genom molnet är beräkningar, som jag även kommer att tala en del om. För att göra den här presentationen lite mindre "allmän" och kunna ge konkreta exempel på när molnlösningar funkar och exempel på hur de används så kommer jag att utgå från ett fiktivt företag. Låt oss kalla det företag X. Företag X ett kontor i Sverige och ett i Norge. Båda kontoren måste ha tillgång till samma information. Dessutom finns viss information med sekretess som bara en viss avdelning får se.

Till komplikationerna hör att det finns en några personer (runt 20-25) som behöver se informationen men inte ha behörighet att ändra den. Ett problem de dock tampas med är att överlag har företaget inte så stor datorvana som ett nystartad företag kanske har. Företaget har under lång tid gått rätt jämnt men på sistone har de ökat sin kundkrets exceptionellt vilket gör att deras gamla webbsideslösning har blivit för förlegad. De har en del som kan datorer och nätverk men nu använder företaget en hemsida som nästan dagligen behöver uppdateras, både med invändig och utvändig information.

En relevant fråga som dyker upp är, varför använda molntjänster? Hur hamnade vi här? Varför är det här en lösning som så gott som alla använder i viss mån nuförtiden? Lösningen man använde tidigare och som man idag rör sig bort ifrån är att servrar, datorer, nätverk och minne alltid finns på samma ställe och sköts/hanteras av IT-kunnig personal. Fanns ingen IT-avdelning så finns det en IT-person som sköter det rullande. Problemet blir som ni säkert förstår att det blir en risk att placera alla sina ägg i en och samma korg. Det blir också svårt att dela gemensam data mellan kontor och skedde mest ineffektivt via mail och då stötte men på problem när det skulle skickas större filer eftersom det inte stöddes. Man kunde skicka större filer på olika sätt via internet men inte lagra eller spara filerna.

Nästa steg var virtualisering. Detta innebär att en del hårdvara är virtuell, det vill säga den finns endast som mjukvara. Ett vanligt exempel är en maskin som kan driva flera operativsystem eller en server som kan användas både för att spara data samt hantera konton och rättigheter för alla användare på nätverket.
Detta ökar effektiviseringen och kapar kostnaden för hårdvara och man kan dela data via en virtuell maskin. Det är lättare att felsöka om något är  trasigt men risken finns fortfarande att det sker. Det är också lättare att göra back-ups på specifik data utan att avbryta arbetet för alla på kontoret.
Molnet löser detta genom att data sparas på flera servrar, om en går sönder så gör det inte så mycket.
En nackdel med molnet är tillgången till data. I takt med att företag leasar ut till andra företag som äter mer och mer av marknaden blir det mindre och mindre företag som har tillgång till mer och mer data. Man räknar idag med att Google sitter på 35-40% av alla data i världen och det finns andra företag som är uppe i liknande summor.

Google molntjänster och de flesta andra företag fungerar så att du alltid flera back-up servrar så även om en av deras servrar fallerar så kommer du åt din data. Fördelarna är många, du sparar pengar eftersom du inte behöver skaffa egna back-up servrar och du kan dela och uppdatera data mellan kontor som ligger i olika städer eller i olika länder.
Nackdelen är att du du löper risk att hamna i en vanlig fälla, nämligen att inte ha någon IT-avdelning över huvud taget utan låta företaget du leasar ut molntjänsten till sköta allt. Detta leder allt som oftast till att företaget, vars säljare kanske inte kan så mycket om molntjänster själva, måste avsätta sin IT-personal för att lösa era problem.

Ett annat frågetecken som ofta dyker upp är vem som har ansvaret för informationen. Det kortfattade svaret är att företaget endast har ansvaret för att se till att själva infrastrukturen fungerar, kunden har ansvaret för vilken data som finns där. Företaget har alltså ingen skyldighet att "backa tillbaka" servrar för att få tillbaka data som en kund har raderat (undantag och gråzoner finns givetvis).

Ett enkelt led-ord att hålla i minnet är att om ditt företag är stort nog att behöva molntjänster är det också stort nog att behöva i alla fall ett visst mått av IT-kunnig personal. Tanken med moln-lagring är att företaget som sköter själva lagringen bara skall behöva ingripa i de extremt sällsynta fall deras servrar på något sätt fallerar. Det dagliga arbetet med nätverk och åtkomst till filer och så sköts av företagets egna personal. En gråzon som det ännu inte finns en helt 100% lösning på är om det finns en kedja av mindre butiker som behöver ha tillgång till samma data men som inte kan ha en IT-kille på varje kontor.
Som tur är har företag X bara två kontor och undviker alltså den här problematiken.

När det gäller molnlösningar är säkerheten och behörigheterna essentiella. Som jag förklarade när det gällde företag Xs behov så måste olika personer komma åt olika typer av information. Den måste vara enkel att använda.
När det gäller säkerhet så är det vanligt att man förutom lösenord och användarnamn använder någon typ av andrahandsautentiensering. Är det så att man använder en app från företaget så kan det vara den som ger behörighet att logga in och ändra. Men man kan fortfarande logga in med användarnamn och lösenord för att bara se informationen.

Vanligast är dock att man helt enkelt använder vanliga kontobehörighetshantering så att olika avdelningar/personer har tillgång till de mappar eller noder som de behöver ha tillgång till. Det är mer eller mindre samma samma princip/tillvägagångssätt som när man skapar behörighetsgrupper eller sköter kontohantering i AD. Skillnaden är att i molnet är rättigheterna kopplade till noderna medan AD är kopplat till kontot i sig. Kontot i sig är också en resurs i molnet.

Trots att hela tanken med molnet är att förlita sig i mindre grad på infrastruktur så finns det givetvis en sådan. Servrarna som data lagras på finns över hela världen och är ihopkopplade dels med trådlös anslutning/accesspunkter samt fiberoptik. Fördelen med molnlagring är som sagt att man inte behöver komma åt en specifik server för att nå data man vill åt.

Hur blir det nu för företag X utan datavana?
Förutom en app kan ett företag också ha en launcher som kan startas som en applikation eller på skrivbordet eller på webben. Den här kan kännas mer bekväm för den gemene användaren eftersom det blir mer som att starta ett program.

En annan lösning som jag också vill ta upp är Sharepoint, som tillhandahålls av Microsoft. Sharepoint kan installeras på en egen lokala server och alltså fungera som ett traditionellt sätt att dela data men det går även att för en månads eller årstbetalning leasa ut en server vilket gör Sharepoint till en molnlösning.
För en generell användare ser Sharepoint, nästan ut som en vanlig hemsida eller någon typ av forum. Detta kan göra sharepoint enklare om man har många med mindre internetvana. Istället för rättigheter har man olika zoner med olika urls som återigen behöver någon typ av autentiseiring.

Även bland de bästa av IT-tekniker kan det bli bråk om exempelvis sharepoint är en moln-lösning eller inte så det viktigaste är, vilket är det jag försökt framföra i denna presentation, att vad som är en molnlösning eller inte hänger inte på namnet utan på vad det faktiskt gör. Kommer du åt data utan att vara beroende av en specifik server, det kan givetvis vara så att det företag du jobbar på tillhandahåller en egen serverlösning, då är det en molnlösning!

The use of supplemental materials in creating a video-game narrative pt 5

 If we still consider, as I did when I started to write this, TF2 to be the videogame grand-daddy of videogame storytelling and Overwatch the "new and bold" direction said storytelling takes then we can now safely say that both of them...
...Er, has failed miserably.

"Coming soon" since 2017

One might say it has to do with the companies themselves. Valve is not a company known for finishing anything and Blizzard has their, let us say unfortunate, partnership with Activision to deal with. My own take on the matter is that when it comes to overarching stories in an ongoing online experience neither game developers nor customers are interested in this type of storytelling anymore.

I can chalk this up to a few reasons. For game creators it may turn out that a story may limit what can be done in-game, or create inconsistencies. Likewise Valve may not simply be interested in creating content for a game that is more or less in maintainience mode right now.

The newer, modern multiplayer experiences I play right now such as Mordhau and Deep Rock Galactic seem to favor a strong narrative foundation where the only real changes are the updates.

The foundation here being different factions fighting in medieval times...

...or dwarves wirking for an interstellar mining corporation. Note however how the update video do play a small narrative part in introducing "newly discovered monstrosities" to the game.

However since the original fifth and final part where supposed to be about the ongoing stories of Team Fortress 2 and Overwatch, I guess I should take a bit of time to talk about them. Team Fortress 2 had an angoing comic series in originally six and then seven parts (the seventh part is still to be made) that details the defeat of Gray Mann and the hunt for the last of the Australium on Earth, which the Administrator of the Team (RED and BLU have been retconned into a single team called Team Fortress) wants for some reason. There was also a movie with an update but it was more of a comedic short showcasing the level rather than something that was made to move the story forward.

Also, there are now two teams again.

Overwatch has just continued to introduce new characters and hint at some vague future conflict between the newly recalled Overwatch and the terrorist organization Talon. If I would hazard a guess I bet that if Blizzard could go back in time they would just use the Overwatch vs Talon battle as a framework for the game and then just keep introducing characters and character-tied comics since that is so clearly what they want to do.

So where does this leave a indie-developer that wants to create a narratively driven game? Well, I would say with the way the industry is moving right now keep the foundation strong and do not plot out a huge sprawling storyline over multiple games immediately. Keep your mind open and see where a single game of yours take you and your story. That is what I have learnt from working on this retrospective on online game narratives and my own game projects!

Låtom oss läsa! Sonic the Hedgehog (IDW) nummer 3

Så har vi då äntligen nått den tredje delen av IDW:s Sonic The Hedgehog-serie och ännu har jag inte fått någon cease and desist så jag tror att vi kan se det som ett gott tecken på att det är OK att posta lite mer bilder. Även detta nummer startar med att Sonic når en ny stad i fara, besegrar en arme av robotar och möter en vän från spelen så att denne kan introduceras för nya läsare, ett upplägg som jag nu börjar bli rejält trött på. Vännen Sonic får hjälp av denna gång är Knuckles.

Det finns dock några viktiga skillnader mot hur de två första numren presenterats. Här besegras robotarna relativt fort och till skillnad från Tails och Amy som får sina respektive backstories förklarade i detalj så förväntas läsaren redan veta vem Knuckles är. Skum skillnad eftersom jag antog att anledningen till att serien tog två hela nummer på sig för att introducera två redan existerande bikaraktärer var att presentera dem för läsare som kanske inte kände till dem men jag är villig att köpa det om det innebär att den egentliga handlingen kommer igång snabbare. Det visar sig att staden har blivit övertagen av två prisjägare kallade Rough och Tumble. De kontrollerar staden med hjälp av en samling stulna wisp-drivna vapen. 

Wisp-drivna vapen är ytterliggare ett koncept från spelen som inte förklaras närmare men i korthet är det en samling vapen som innehåller aliens från planeten Wisp. Beroende på vilken stam av alien vapnet innehåller får det olika egenskaper. Rough and Tumble introduceras i början som två diaboliska skurkar som håller befolkningen i ett järngrepp men ju mer och mer man får veta om dem desto mer clownaktiga framstår de och när de Sonic och Knuckles äntligen möts sker det på det här sättet:

Same energy

Sedan är resten av numret mer eller mindre av en strid som jag inte har så jättemycket mer att säga om även om jag gillar hur Rough and Tumble besegras. Sonic övertygar de Wisps som finns i deras vapen om att de inte behöver lyda någon som missbrukar deras krafter och de ger sig av. Personligen hoppas jag att de här figurerna återkommer. Jag gillar Roughs konfrontativa attityd och Tumbles komplex över att ha blivit av med sin svans ger mig starka Demoman-vibbar.

Precis som de andra numren så får vi se lite bilder på en mystisk framtida skurk. Eftersom denne är ute efter Mästarsmaragden så antar jag att det är Metal Sonic? Jag kan inte säga att jag är jättesugen på att läsa en serieadaption av Sonic Heroes men jag är okej med det om det blir mer Rough and Tumble.

Till sist innehåller även numret en miniserie baserat på Yo-Kai Watch, en Pokemon kopia baserad på Japansk folklore. Själva spelet är rätt ointressant men jag gillar Yo-Kais som koncept. Jag gillar att Japan har typ monster för allting, inklusive plötsliga fnissanfall och plötsliga toalettbesök. Jag kanske skriver lite mer om dem längre fram i bloggens framtid?