Jätte Farbouti kom ofta till ön Lauer och dundrade över henne. Under en speciellt vild storm slog en blixt ned på öns högsta och tunnaste träd. Det delades i två och svällde, och så småningom kom två gossebarn ut ur det. Tymor var den äldsta och mest nyfiken. Han var svag i lemmarna men mycket begåvad i det som kallas lömska, och han har medfört mycket ont för både gudar och människor, även om han också hjälpt dem många gånger. Byleif var yngre och hade en stark ande, och när han kom i mandom byggde han ett skepp ut ur hälften av sin mammas trädkropp för att söka berömmelse och förmögenhet.
Byleif Från Lauer
Lauersonen
Sonen i båten
Bådar fiskefänge
Fångad av stormen
Stiltje; vilse
Vissnad så stilla
Sitter Laursonen
Rodde Mäktigt
Tricksarns's broder
Rodde manligt
Över havet
Han såg därborta
Havets livboj
Ön den drog han
Fram till båten
Byleif såg nu fem stjärnor
Öarna de var fem till talet
Hus stod på branta backar
För att hälsa
Ingen fisk finns här sades
Ingen plats för manlig hjälte
Byleif fortsatte snabbt sin resa
Byleif, Lauers son
Femsjunk
Tomhus
Tomhav
Äresjunk
Ösjunk
Fiskefänge
Jarliv
Ro nu
Byleif den barska
Önska sig äran
Satte av sig från
Fiske för lovad
Plats
Kunskapsrik vår kung
Mannamodig mena
Per lopp på vatten
En utlovad plats
För honom
Vattnets häst
Flög över ärans linje
Först kom Byleif
Av alla hjältar
Hjältars hare
bror till kaniners skurkar
Satte av
Fisk fanns här inte
Nu kom Byleif
Till lila rökande havssaliv
På en ö av klackande klossar
Satt vargen och ettret dröp ur kolossen
Vargen den vilda
Sedernas ätare fick smaka järn
Svärdet i gapet, av Byleif den barska
Köttet gick dock inte att äta, järn
Slottens slott rasade nesligen då vargen led
Byleif ville ej hat
Kaninernas kung skrek i båten och drog
Vargens tand satt över ögat
Han hade fiskat länge, men var ej klar
Hans follk hade ej fisk
Här kunde tricksarens bror ej vara kvar
Resan fortsatte mot vidare vatten
Nästa ö var mystisk till sättet, nästa ö var ingen ö
I vattnet låg en väldig jätte, I vattnet stirrade han surt
Två ögon hade giganten, två ögon brände Byleif
Med ett slag slog han den tappre, med ett slag tog han båten
Jätten svalde kaninernas kung, Jätten malde och drog
Tänderna var hårda som diamanter, Tänderna var såsom tursarnas drott
Men Byleif hade sin egen list, Byleif har sina egna gaddar
Han redde ett hem till sin, räddes ej den fruktansvärdes buk
Byleif och jätten
Var nu jämnstarka
Han grävde sig utåt
Byleif grävde neråt öst
Jätten skrek nesligen
Hål hade han
Byleif skrattade och tog
Båten för mer fiske
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar