Byleifs fiskefänge del 1 av 10

Jätte Farbouti kom ofta till ön Lauer och dundrade över henne. Under en speciellt vild storm slog en blixt ned på öns högsta och tunnaste träd. Det delades i två och svällde, och så småningom kom två gossebarn ut ur det. Tymor var den äldsta och mest nyfiken. Han var svag i lemmarna men mycket begåvad i det som kallas lömska, och han har medfört mycket ont för både gudar och människor, även om han också hjälpt dem många gånger. Byleif var yngre och hade en stark ande, och när han kom i mandom byggde han ett skepp ut ur hälften av sin mammas trädkropp för att söka berömmelse och förmögenhet.

Byleif Från Lauer

Lauersonen

Sonen i båten

Bådar fiskefänge

Fångad av stormen

Stiltje; vilse

Vissnad så stilla

Sitter Laursonen

Rodde Mäktigt

Tricksarns's broder

Rodde manligt

Över havet

Han såg därborta

Havets livboj

Ön den drog han

Fram till båten

Byleif såg nu fem stjärnor

Öarna de var fem till talet

Hus stod på branta backar

För att hälsa

Ingen fisk finns här sades

Ingen plats för manlig hjälte

Byleif fortsatte snabbt sin resa

Byleif, Lauers son

Femsjunk

Tomhus

Tomhav

Äresjunk

Ösjunk

Fiskefänge

Jarliv

Ro nu

Byleif den barska

Önska sig äran

Satte av sig från

Fiske för lovad

Plats

Kunskapsrik vår kung

Mannamodig mena

Per lopp på vatten

En utlovad plats

För honom

Vattnets häst

Flög över ärans linje

Först kom Byleif

Av alla hjältar

Hjältars hare

bror till kaniners skurkar

Satte av

Fisk fanns här inte

Nu kom Byleif

Till lila rökande havssaliv

På en ö av klackande klossar

Satt vargen och ettret dröp ur kolossen

Vargen den vilda

Sedernas ätare fick smaka järn

Svärdet i gapet, av Byleif den barska

Köttet gick dock inte att äta, järn

Slottens slott rasade nesligen då vargen led

Byleif ville ej hat

Kaninernas kung skrek i båten och drog

Vargens tand satt över ögat

Han hade fiskat länge, men var ej klar

Hans follk hade ej fisk

Här kunde tricksarens bror ej vara kvar

Resan fortsatte mot vidare vatten

Nästa ö var mystisk till sättet, nästa ö var ingen ö

I vattnet låg en väldig jätte, I vattnet stirrade han surt

Två ögon hade giganten, två ögon brände Byleif

Med ett slag slog han den tappre, med ett slag tog han båten

Jätten svalde kaninernas kung, Jätten malde och drog

Tänderna var hårda som diamanter, Tänderna var såsom tursarnas drott

Men Byleif hade sin egen list, Byleif har sina egna gaddar

Han redde ett hem till sin, räddes ej den fruktansvärdes buk

Byleif och jätten

Var nu jämnstarka

Han grävde sig utåt

Byleif grävde neråt öst

Jätten skrek nesligen

Hål hade han

Byleif skrattade och tog

Båten för mer fiske

Kurstext: Barriärer

Notera att denna berättelse inte har något med Lucio att göra och faktiskt ursprungligen skrevs innan Overwatch ens var släppt. Men visst passar den honom bra?

Jag kravlar mellan de omkastade stolarna och famlar efter min dotter. Någon springer förbi mig och trampar på min hand, men min kropp pumpar runt alltför mycket adrenalin för att jag skall känna speciellt mycket smärta. Jag hinner tänka att jag hade rätt I alla fall, sådana här konserter är inget att gå på. Men det verkar säkert att resa sig upp nu. Jag gör så och precis som många andra blir jag närmast hypnotiserad av synen som möter mig. Sångaren, känd för sina långa skrik, är mitt uppe i ett sådant. Han har ögonen stängda och märker inte resten av taket som faller över honom och hans band, märker inte hur de studsar av honom. Märkte inte bomberna som föll så plötsligt över oss och ambassaden precis bredvid. Ännu en faller över oss precis när sångaren avslutar sitt skrik. Explosionen kan inte röra vare sig honom eller någon annan i publiken. Vi är räddade.

Egentligen tycker man att det vore ett större problem för en värld i krig att vem som helst som är det minsta musikaliskt utbildad kan skapa barriärer som kan stoppa alltifrån kulor till mänskliga kroppar. Men eftersom barriärerna bara är kvar så länge musiken spelas perfekt eller når sitt crescendo är det inte så användbart som man skulle kunna tro. Musiker är visserligen lätta att skrämma och få ur spel. Naturligtvis har saken undersökts. Man vet att barriären är osynlig och skyddar bara från attacker runt skaparen, inte från marken. Den kan motstå all typ av skada så länge musiken spelas och uppstår efter ungefär fyra minuter. Att bara plinka på ett instrument hjälper inte; det är bara när två eller flera musiker spelar ett samordnat stycke som barriären uppstår. Forskare har alla reglerna, men det finns inget som förklarar varför detta sker.

Olika länder har försökt att få barriärerna att funka på olika sätt. Jag går förbi en av de gamla skyltarna som uppmuntrar folk att “bli en riktig man” och lära sig spela instrument. Antar att sådan propaganda funkar för skandinaverna, de har ju i alla fall de gamla skalderna att ha som förlaga. Jag vet att i Hitler´s Tyskland var det obligatoriskt för alla soldater att lära sig spela i alla fall ett instrument, något som inte slog speciellt väl ut och mest resulterade i soldater som såg ut och kände sig urlöjliga för att sedan dö. Man förstår att våra ledare inte riktigt vill släppa tanken att barriärerna kan vara nyttiga. Jag förstår tanken, jag förstår att den slående bilden av en sångare som räddar en konsertpublik från ett terroristdåd är svår att släppa. Men det funkade bara en gång, av misstag och jag tror inte att en förmåga som kommer från konst är lämplig för krig.

Igår deltog jag i förhöret av en fredsivrare, eller för att använda det ordet våra politiker använder, en folkförrädare. En ung man med tofsigt hår och slöa ögon. Om hans ögon blivit så av droger eller av det första förhöret kan jag inte uttala mig om. Jag har fått veta att han arresterats med sin flickvän under en demonstration, vevande en skylt med slagordet. “Gör inte konst till ett vapen, sluta döda våra musiker!” Det syns att han förväntar sig att jag skall fortsätta tortyren, och jag kommer att göra så om det krävs, men jag inleder med en enkel fråga.

“Förstår du inte att genom dina handlingar åsamkar vårt land moralisk skada?”

“Nej” svarar han kort och spottar blod på marken. “Det ni sysslar med är skit och jag kommer aldrig nånsin att spela musik för era syften!”

Den här unga mannen och jag kommer aldrig att förstå varandra. Jag suckar och tar fram mina verktyg. Han har antagligen rätt, men oturligt nog för honom är min sida den starkare. Han kommer inte att störa moralen för vårt land igen.

Jag ser de nya rekryterna försvinna över toppen mot fienden, unga människor som strax kommer att dö. Inga vapen har de i händerna, endast en liten pistol för nödsituationer. Vanliga soldater ställer sig runt dem, försöker att se genom röken. Det hörs inte när den inre ringen börjar spela. Nästan hälften av deras beskyddare dör innan barriären skapas. Nu är det soldaterna som ställer sig bakom musikerna. De går sakta framåt. Jag registrerar vad som kommer att hända men hinner inte ens höja rösten till varning. En seismisk bomb har detonerats och marken börjar skälva. Musikerna kommer av sig, vissa av dem tappar till och med instrumenten. Soldaterna försöker att springa framåt, täcka dem men fiendesoldaterna mejar ned både dem och musikerna utan nåd. Jag sänker en av de utländska hundarna innan jag retirerar. Jag hoppas att vi snart slutar använda oerfarna människor i slagfältet på det här sättet, barriärer eller ej.

Skurkarna i Junkensteins Revenge rangordnade från sämst till bäst

Dessa stora zomnics håller sig långt bort från stridens hetta och skjuter energiklot mot dig. De är mest irriterande men kan lätt ta din sista bit hälsa just i det värsta av ögonblick!

Hur dina lagkamrater hanterar Junkensteins shockhjul visar om de går att lita på eller inte! Dessa hjul är snabba och tar en hel del av slottdörrarnas hälsa om inget görs åt dem.

Häxan är visserligen Junkensteins Revenges övergripande skurk och gör en jäkligt snygg entre men som slutboss är hon en besvikelse då hon är alltför lätt att besegra och inte kan göra direkt skada varken mot dig eller slottsdörrarna.

Allas vårt favoritemo Reaper är självfallet i sitt rätta element som Häxans demontjänare. Han kan snabbt förstöra din turret som Torbjörn om du bygger den på fel ställe och belönar bra timing med ults från Mcree och Soldier 76.

Till skillnad från det vanliga spelet är Roadhog en strikt tank här. Han är förhållandevis lätt att handskas med i vanliga JUnkensteins Revenge men i endless kommer du att bli översvämmad av en 2-3 stycken åt gången samtidigt som zomnicar och shockhjul flyger mot slottsporten.

Junkensteins robotzombier har en fantastisk design och ljudbild drivs av sin skapares hämdlystnad och hat mot invånarna i Adlersbrun. Kommer de att överväldiga dig...?

Symmetra/Summoner har genomgått den största förändringarna av alla bossarna eftersom hennes ult i det vanliga spelets har förändrats helt. Många tycker hon är lättare nu men hennes gigantiska sköld gör det svårt att handskas med eventuell shockhjulspam vilket är förödande på högre svårighetsgrader. 

Bäst är såklart huvudpersonen själv, Dr Jamison Junkenstein. Dramat där han introduceras är faktiskt rätt mysläskigt och kombon galen vetenskapsman/australiensare är ju alltid rolig.

C'MON ROAD'OG WE GOTTA GO TO BENDIGO, WE GOTTA GO TO BENDIGO TO GET ME GREEN CUBE
AN LOOK ROAD'OG AH DID SOME SOIENCE TO ME PORTAL GON AND NOW IT IS A REAL GON. I GOT A REAL GON ROAD'OG

Synd att Torbjörns nya ult (och Hanzo) gör det så lätt att besegra honom då han bara står på ett och samma ställe hela tiden.

Snabbrecension av de fem Halloween banorna för Team Fortress 2018

Pd_Monsterbash

Fantastisk design där de två lagen tävlar om att återuppväcka Frankensteins monster i ett slott. Dock är banan väldigt systemkrävande och verkar ofta leda till att servern kraschar. Banan har magi men inga halloweenbossar.

Koth_Cauldron

De två lagen tävlar om att skapa en kraftfull trolldryck (I sann TF-logik använder de två lagen samma gryta). Inga halloweenmonster utom skelett. Detta är lätt den bästa designade banan utan onödiga gimmicks.

Koth_Slasher

Denna bana som utspelar sig på ett läger (för legosoldater?) är lätt bäst designad rent estetisk men är tyvärr ett sådant fullständigt clusterfuck av monster och magier att det är så gott som ospelbart.

Pd_cursedcove

Väldigt chokepoint-fylld karta i en havstad där den odöda piraten Lechuck Davey Jones stundtals dyker upp och ställer till det. Banan känns också stundtals lite för tom; inget speciellt intressant händer när inte skeppet dyker upp.

Pl-Gravestone

Kul koncept med det blå laget som måste förstöra röda lagets häxbrygd med Demomans hembränning och sedan ett race i underjorden men tyvärr lider denna bana av samma problem som alla andra Payload-maps på halloween nämligen att designerna fyller banan med monster och fällor utan mål eller mening.

Hjältarna i Junkensteins Revenge rangordnade från sämst till bäst

Brigitte/Sköldmö

Även om hennes ult är väldigt användbar är hennes attacker alldeles för svaga, hennes räckvidd för begränsad och hennes healing för svag. Dessutom är hon inte speciellt tillfredsställande att spela mot icke-mänskliga motståndare!

                                                                              

 Hanzo/Bågskytt

Inte helt dålig eftersom även den sämsta spelare bör kunna träffa datorstyrda motspelare. Hans ult är dock bara effektiv för att träffa Junkenstein, alla andra bossar undkommer honom för lätt och dessutom får man ont i handen av att spela honom igenom en hel match!

Widowmaker/Grevinnan

Widowmaker gör visserligen stor skada i skickliga händer, men hennes ult är totalt värdelös och hennes jobb görs så gott som alltid bättre av andra DPS-karaktärer. Dock får hon pluspoäng för att passa in så pass bra tematiskt.

Ana/Alkemisten

Väldigt bra förmåga att hela över hela planen, kan söva bossarna samt hindra dem från all heala, dock väldigt tråkig att spela. 

 Genji/Lärljungen

Väldigt rolig att spela eftersom hans dash-ability är väldigt lätt att reseta mot robotzombierna vilket ger honom mer rörlig än till och mer Tracer! Dock väldigt svag ult som lätt avbryts samt inte lika användbar nu när Symmetra-bossen inte längre placerar ut sköldgeneratorer som snabbt måste förstöras.

Tracer/Irrbloss

Väldigt inspirerat val att göra Tracer till ett irrbloss! Dock så är hon alldeles för ömtålig för ett sådant här kaotiskt gamemode och hennes ult gör inte tillräcklig skada.

Soldier 76/Stadsvakt

Nu börjar vi snacka! Väldigt tillfredsställande att meja ner fiender med hans ult, dock svagare mot bossarna men kan hela sig själv. Kommer dock alltid att vara en sämre version av Mcree, och vad gör ett högteknologiskt gevär i händerna på en stadsvakt från 1800-talet? 

Zenyatta/Ockultist

Återigen, fantastisk design och inspirerat val att ge Zenyatta en helt annan personlighet som ond ockultist. På svårare svåighetsgrader är hans kombination av healing och DPS ett måste!

Mcree/Varulvsjägare

Fantastisk DPS och crowd-control och kan i kombination med Ana i princip rensa spelplanen med sin ult om laget skulle bli överväldigat. Hans enda svaghet är i princip att han bara kan vara på ett ställe åt gången.

 Torbjörn/Viking

Någon som kan vara på två ställen samtidigt med sin turret är allas vår favoritgöteborgare. Tack vare sin nya buff är Torbjörn väldigt stark mot alla bossar utom Junkensteins monster och kan rensa zombier och röra sig runt hela spelplanen utan problem.