Med vissa spel vet man direkt vad man får
Bullshitiery handlar om äventyraren Borthus McFaggot som rest till ön You Momma efter att ha sett en annons i tidningen. Väl framme får han i uppdrag att ta reda på hur man bor i lava. Annonsören bor nämligen i världens sista igloo och tycker att det är för kallt. Som ni förstår är detta ett inte alltför seriöst spel som parodierar inte bara rpgn utan även äventysspel i stort och deras absurda karaktärer och situationer. Även om jag tycker i sak att den här sortens spel kanske inte borde uppmuntras kan jag inte låta bli att tycka att det är lite roligt ändå.
Platser att besöka på Yo Mommas Island:
Staden Bullerby But Cool
The world´s last igloo
The fake lake of plastic
The phallic Tower
The aryan forest (the paths are brown but the trees are white)
Till skillnad från kyrkogården för levande människor
Babblande dialog
Musiken är även den endast det som följer med rpgmaker men som sagt uppspeedad, nersänkt eller spelad på konstiga instrument. Själva gameplayet går som sagt ut på att leta efter objekt och kombinera dem, prata med folk och vid ett enstaka tillfälle slåss mot en fiende. Det är inte speciellt unikt eller ens roligt, men det är å andra sidan inte spelets poäng. Det är aldrig speciellt svårt och det var bara vid vid ett tillfälle jag körde fast i några minuter. Roligast är en av invånarna i byn Bullerbyn But Cool som tränar en i olika ondisnta hyss för att sedan ge dig en class uppgrade till Asshat. I spelets epilog dör han för att han i sin gränslösa ondska inta staden på egen hand.
Din tristess är en status, ungefär som poison eller confusion i andra rollspel
Skaparen av spelet vet helt klart vad han gör, vilket är hela anledning till att jag överhuvudtaget valde att recensera det här spelet. Nu är vi inne på hela diskutionen på om med flit dåligt gjorda spel är konst. Hade detta spelet haft egengjord grafik ala liknande spel som Space Funeral, Bat Castle eller Four Winds Fantasy hade det helt klart kunnat slå, i alla fall med rätt publik. Min egna åsikt är att låta mig roas av sådana spel, även om jag inte anser att de säger något betydande om spel som genre (Space Funeral undantaget, men det spelet säger mer om spelskapande än om spel i sig). Den enda kritiken mot rpgmaker i sig är väl hur fula karaktärerna man skapar i face-editorn är.
Ett litet NPC-barn springer omkring utan mål och mening. Punchlinen är autism.
Nedladdningslänk (kräver rpgmaker på steam):
https://steamcommunity.com/sharedfiles/filedetails/?id=1363374727&searchtext=
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar