Lucio hade nu börjat lägga ihop två och två för att äntligen komma närmare sitt gyllene gevär. Den årliga Overwatch-turneringen hölls i år i Australien, nära det ökända Junkertown. Det sponsrades av Vishkar och arena var byggd av Torbjörn, vilket var mycket misstänkt.
Precis den plats där mannen som redan hade ett gyllene gevär var ifrån! Om Lucio kunde vinna tillräckligt många matcher för att delta, kunde han komma in i Junkertown, hitta mannen och var geväret kom ifrån.
Det började inte helt lovande! En medlem av laget blev sur mitt i matchen och smet. Lucio ville nästan helt ge upp men kämpade på.
De vann till slut i alla fall! Lucio blev så lycklig att han spontanhöll en konsert nära det lokala bageriet som tack.
För att få åka till Australien och finalen var Lucio tvungen att vinna minst sex utav tio möjliga samt visa god laganda och användbarhet.
Även om Halloween nästan var över kunde inte Lucio låta bli att spela ett litet spratt! Var de rädda för buet eller boopet som kunde putta dem utför stup?
Matchens gode man var riddaren Reinhardt, som Lucio inte hade talat med så mycket tidigare. Det fanns en poster i Overwatchs Gibraltarbas på honom som ung. Han såg mest ut som drömprinsen i Shrek, tyckte Lucio. Reinhardt ville inte ha ett gyllene gevär utan en gyllene hammare, något hans gamla lagkapten alltid eftersträvat.
Än så länge så såg det hela mycket lovande ut! Tre matcher återstod och Lucio behövde bara vinna en av dem.
Det enda kvarvarande problemet var att han ännu inte var tillräckligt omtyckt av sina lagkamrater för att få följa med till finalen. Lucio underskattade dock sin karisma.
Lucio besökte sin mentor Zenyatta såg annorlunda ut efter ett desperat försökt att skapa ett gyllene gevär via alkemi. Var ett sådant gevär verkligen så eftersträvansvärt? Hade inte Zenyatta alltid sett tålamod som en dygd?
Den sista matchen utspelade sig i Numbani, som Lucio vait i många gånger tidigare. Nu var det dock mitt under en teknikmässa, så all glad musik hade bytts ut mot maskinerier och oljud. Trist, tyckte Lucio.
Ett stort plus var dock att Lucio slog sitt tidigare rekord i att hela, och även de andra kategorierna var över hans genomsnittsbästa!
Äntligen, Junkertown! Lucios första steg var att ta sig till den mystiska mannens hus för att tigga om ett gyllene gevär. Han fick veta att sådana vapen var gjorda av en metall från en annan värld kallad Australium, men det var så gott som slut.
I ett garage tillhörande en gigantisk grisman kallad Roadhog fann Lucio ondsinta planer som skulle ske under turneringen. Det var dock inte värre än någon annan Overwatch-match, så Lucio lät det vara. Nu gällde det geväret!
Det här stället tänkte Lucio testa senare. Trots stora mängder rövat guld och silver fanns det verkligen inte mer Australium i staden. Lucio visste att det bara fanns en sak att göra...även om hans hjärta vägde tungt.
Ut i vildmarken och leta Australium! Denna gång var det hans som övergav tävlingen mitt i matchen...Kommer Lucio att finna ett gyllene gevär i tid för att vinna turneringen och återuppväcka sin slumrande musik-karriär. Det fanns bara ett sätt att få reda på sanningen och det var att lita på turen! Efter en halv dags letande var Lucio trött, hungrig, svettig och framförallt desperat törstig. Skulle han ens överleva!?
Lucio var tvungen att ge sig själv en UTMÄRKELSE
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar