Sonics reaktion på att förvandlas till Super Sonic
En crossover mellan Sailor Moon och Sonic? Makes sense.
Är jag hög? Jag tror jag är hög.
Tror jag sett något liknande på Furaffinity någon gång
Så, för att sammanfatta:
Nej, jag talar om den senaste versionen, som ges ut av IDW. Den har rykte om sig att vara trogen spelserien den bygger på, samtidigt som den är skriven av fans av de gamla serierna (ja, trots att jag var lite raljant här ovan finns det bra grejor i båda).
Eftersom mitt genomspelande av Harry Potter till Playstation och min serie av rpgmaker-recensioner fått ett rätt bra gensvar så tänkte jag skapa ytterligare en serie där jag läser ett nummer av den officiella Sonic-serietidningen och delger mina tankar om densamma. Detta är visserligen en recension och borde omfattas av fair use men eftersom jag vet att IDW kan vara lite "cease and desist"-kåta så skall jag försöka hålla ner antalet postade seriesidor till en början.
Serien utspelar sig strax efter Sonic Forces, ni vet det där spelet där man kan göra sin egen OC och Robotnik försöker spränga bort Mobius med en jämrans sol (spoiler). I alla fall, Sonic springer mellan olika städer som fortfarande har problem med de sista delarna av Robotniks arme och beter sig allmänt Såniskt (han springer jetefort och e kaxig).
Efter att ha städat upp i staden så dyker en liten större robot upp. Som tur var så dyker även räven Tails, Sonics kompanjon från det andra spelet i serien, upp för att hjälpa med sin flygförmåga och förmåga att faktiskt tänka efter innan han öppnar käften.
Efter att ha besegrat bossen så bestämmer sig Tail för att stanna kvar och försvara staden medan Sonic fortsätter sin resa. Som stinger syns en mystisk person som övervakar det hela igenom en av Robotniks övergivna fästningar. Precis som väntat av ett första nummer så introducerar den här tidningen läsaren för de viktigaste förutsättningarna för Sonics värld (Sonic springa fort, Tails vara smart) samtidigt som det försöker skapa lite spänning inför nästkommande nummer. Med betoning på försöker, skall tilläggas. Så fantastiskt bra eller läsvärt känner jag väl inte att det här första numret var, men efter vad jag har hört sägas så tar sig serien rätt så snabbt.
Något man dock verkligen inte kan klaga på är dock själva bilderna, som är trogna spelen och väldigt gulliga utan att vara mjäkiga. Sonic och gänget ser ut som de tidiga femtiotals-animationerna han är inspirerad av och världen är artificiell med sin rutfärgade mark och loopar men även varm och välkomnande. Jag är således försiktigt optimistiskt till att det kan vara värt att följa denna serien vidare och se hur den utvecklas. Det fanns även n bonus-serie som var dedikerat åt Skylanders, men Spyros design där gav mig ont i skelettet så jag var tvungen att sluta läsa.
*Raketspyr*
Relationen mellan Sonic och Tails är väldigt bra skriven, istället för att Sonic är en översittare och Tails har någon typ av Stockholms-syndrom.
Sämsta biten:
Pinsamt dåligt försök att skapa spänning. Ja, okej, Dr Robotnik är tillbaka. Eller så försöker någon ta över hans imperium. SEN är Robotnik tillbaka.
Slutbetyg:
6/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar