Harvest Moon: a wonderful life

 

Harvest moon är en spelserie som sätter dig i rollen som en bonde och ansvarig för en liten gård ute på vischan. Det är sedan ditt ansvar att se till att gården växer till något inkomstbringande, att sälja mjölk, grönsaker, ägg, boskap och allt vad det kan vara och inte minst att tumla runt i halmen (så att säga) med en av traktens flickor och skaffa barn. Det här spelet börjar med att du ärver en förfallen gård av din far i en plats benämnd som Förgät-mig-ej dalen. Din fars bästa vän Takakura är din närmaste granne och lär dig grunderna. Snart står du där med din första ko med mjölk till försäljning. Spelet utspelar sig under trettio år (men bara tio är spelbara) och under denna tid kommer du att hinna se din son växa upp och välja yrkesbana. Sedan dör du och spelet är slut!

 

Precis som i verkliga livet är det vad du gör med din tid som gör det viktigt, och där är du fri att välja. Du är dock aldrig nånsin på några villkor fri att någonsin lämna Förgät-mig-ej dalen, moahahahah! Spelet har en extremt hög inlärningskurva, trots Takakuras och skogsalverna (små tomtar som bland annat hjälper dig när kalvar skall förlösas) är spelet dåligt på att förklara för dig hur det spelas, vilket i början leder till förlorade pengar och döende grödor/djur. Tillslut kommer man dock in i det och kan börja utforska sin nya boplats.

 

Samt lära sina husdjur konster

 

Dalen är fylld med intressanta människor som har sina egna små historier som utvecklar sig under året. Värt att nämna är arkeologerna Carter och Flora som hittar mer och mer av en urgammal civilisation. Vi har även det äldre paret Galen och Nina. Galen blir tidigt i spelet en änkling som försöker hitta mening i vardagen och ta hand om sin frus grav. Ett problem man snabbt noterar är att det inte finns tillräckligt att göra i spelet för att fylla ut de tio spelbara åren. Spelets 3-4 första år är väldigt roliga, gården utvecklas, folk flyttar in eller dör och man gifter sig och skaffar ett barn man måste ta hand om ovanpå allt annat. Efter det stannar spelet upp och man spenderar helst flera dagar med att bara sova för att få dagarna att gå, vid det laget sköter gården närmast sig självt och man har uppnått allt spelet har att erbjuda.

 

Ett annat problem är att interaktionen mellan karaktärerna inte blir så mycket djupare än att du överöser dem med gåvor, besöker dem vid rätt tillfälle och får någon gåva som tack. I ett spel som detta skall relationen mellan människor INTE bli rutin, det är ett stort misslyckande från utgivarnas sida. Om jag får tillfälle att klaga ytterligare är det uppenbart att spelet inte är klart; lite här och där finns byggnader som inte kan öppnas och under spelets sista år slutar spelet att utvecklas helt. Karaktärer som är 90 i början av spelet (och som alltså är 120 under spelets sista år) lever fortfarande medan endast du dör. Men trots allt detta är spelets första år mycket bra. Det är härligt att gå upp i ottan för att ta hand om djuren utforska dalen och lära känna dess invånare för att sedan återvända till frugan och barnet! Fast bara i spel, så klart. Jag skulle aldrig göra det i verkligheten; jag är en programmerare för sjutton gubbar!