Den enda egentliga skillnaden är att Sonic istället för sin sidekick Tails nu istället får hjälp av sin love interest (från hennes sida åtminstone) Amy Rose. Det blir också en lite längre "bosstrid" mot en stor spindelrobot istället för en störtflod av små robotar som i förra numret.
Jag önskar dock att det fortfarande var canon att hon kan spå i tarot-kort. I hur många spel nämns det ens? Två?
Amy återberättar en en del backstory som vi redan kände till från förra numret, huvudsakligen att Robotnik inte setts till sedan han besegrades i Sonic Forces men att hans robotarmé fortfarande är på framfart och lägger till att de har blivit mer och mer aggressiva på sistone och börjat göra mer riktade attacker. Hon erbjuder Sonic att gå med i motståndsrörelsen vilket leder till en rätt gullig flörtscen dem emellan innan Sonic avböjer.
Här måste jag berömma manusförfattaren för att lyckas skriva slutet på ett bra sätt. Med en karaktär som Sonic är det lätt att antingen skriva honom antingen som en kaxig skitstövel eller som en lam catchphrase-spyende maskot. Det brukar lixom inte finnas något mellanläge. Här fokuseras det dock på Sonics frihetstörst vilket är ett karaktärsdrag som jag faktiskt känner att förbehållslöst kan uppskatta.
Nåväl, numret slutar precis som det förra med att Sonic beger sig vidare mot än nästa stad (där jag antar att han kommer att träffa Knuckles) samtidigt som vi återigen ser en mystisk person som verkar ha tagit över Robotnik's imperium. Jag är fortfarande inte så där jättepepp på att få reda på vem det är. Tidningen innehåller även en serie om Spyro Skylanders men det är blä.
Blä
Bäst med serien
Tecknarstilen fortsätter att vara det bästa med serien. Minspelet på karaktärerna är mycket bra och jag älskar hur väldesignade bi-figurerna är.
Sämst med serien
Slutbetyg
5/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar