Kurstext: Figurspel

Company Spyhunt utspelar sig i kontorsmiljö (givetvis med en spelplan mestadels bestående av konferensrum och lager man kan sätta ihop efter eget behag). Spelet spelas på två personer, en företagsledare och en företagspion. För företagspionen gäller det att med hjälp av tjallare nå företagets hemligheter som finns inlåsta i kassaskåp, på datorer och så vidare. Företagsledaren måste samordna de ännu lojala arbetarna för att hålla spionerna borta.

Fraktioner förutom dessa två, som andra kan spela för att göra spelet mer intressant:

1 Facket. Personer från facket kan komma att inspektera arbetsplatsen. Dessa motarbetar både spionen och chefen genom att anmäla betänkligheter som sker på arbetsplatsen och får på så sätt poäng.

2 Konsulter. Dessa lägger sig arbetet på arbetsplatsen och kan hjälpa och själpa både chef och spion genom att ändra på rutiner och rums strukturer. De får poäng för varje sådan ändring de driver igenom.

3 Demonstranter. Med tanke på hur många skumma affärer som redan uppdagats inom företaget är det inte så konstigt om demonstranter redan börjat samlas för att demonstrera och till och med ockupera företagets lokaler! Denna grupp får poäng för att ta över ett rum på företaget, vilket gör dem otillgängliga för alla andra grupper.

En av spelarna måste alltid vara chef, medan motståndaren kan vara vilken som helst av de övriga fraktionerna. Spelet är dock främst balanserat för att spelas spion/chef med möjlighet för en tredje spelare att ställa till problem för båda. Nedan följer ett kort scenarion på ett drags längd med tre spelare, i detta fall chef, spion och facket.

Spionen har tagit en nyckel från en lagerarbetare och närmar sig nu chefens kontor. Chefen har dock lagt om vaktschemat så att spionen upptäcks. Spionen får hjälp av en "insider" på företaget och de slår ner och gömmer den medvetslösa vakten. Spionen lyckas ta sig in på kontoret och får poäng för stulen information. Fackinspektionen upptäcker den medvetslösa vakten och får också poäng för att anmäla detta.

Sätt företagsledaren hade kunnat undvika detta:

Planerat vaktrundorna annorlunda så att det antingen hade varit fler vakter eller ordnat så att den medvetslösa vakten upptäckts fortare så att larm hade kunnat slås.

Meningen är att man skall undvika slagsmål så långt så möjligt men det är dock fullt möjligt att anfalla någon. Eftersom alla "pjäser" är kontorsarbetare är slagsmålen inte speciellt episka utan det är snabba handgemäng med de tillhyggen som finns på plats. Det är mycket stor chans att den medvetslösa kroppen upptäcks och i sin tur avslöja spionen.

Givetvis kan man likt krigsspelen basera scenarion på riktiga fall av företagspioneri. Ett potentiellt problem är att de oftast sker under längre tid medan ett spelscenario i detta spel sker under en enda dag. Därför behövs det likt krigscenarion en god dos av rejält kreativ skrivande för att "förminska" händelsen till ett scenario som kan spelas.

Precis som vanliga figurspel finns det karaktärer med speciellt utseende och förmågor, men i detta spel rör det sig snarare om sekreterare som kan ta sig in på chefens dator (eftersom hon är den enda som kommer ihåg hans lösenord) eller vaktmästaren som ingen tänker på som har nyckeln till alla rum i byggnaden. Genom ett strategiskt byte av information kan spionen ta sig genom kontorslandskapet och få den information han eftersöker! Chefen för företaget har till sitt förfogande säkerhetsvakter och kontorsslavar som vill upp sig i karriären. Genom att lägga deras scheman så att så många märkligheter som möjligt upptäckts så kan allt spioneri stoppas! Efter ett visst antal rundor (symboliserar en arbetsdag) räknar man poäng i form av information spionen lyckats sno. Är det över ett visst förutbestämt antal har spionen vunnit, annars chefen!

Spelets realismgrad är förhållandevis hög, nästan diskbänksaktigt så men för att förhöja variationsgraden och öka spelets mervärde kan man plocka ihop spelplanen för att skapa ett mer labyrintiskt och MC Escher-inspirerat kontorslandskap. Naturligtvis kan man behöva skapa lite "house rules" för att göra det hela mer spännande och öka spelets livlängd.

Låtom oss läsa! Sonic the Hedgehog (IDW) nummer 2

HaHA, äntligen en annan serie som jag faktiskt är villig att fullfölja! Efter att ha lyckats avvärja en attack av Robotnik's robotar på en liten stad så fortsätter Sonic sin resa...för att göra exakt samma sak i det här numret också? Jag har hört att den här serien skall vara bra, men är det så att andra numret skall ha mer eller mindre samma samma upplägg som första numret så börjar jag undra lite om det inte är blind fanboyism som ligger bakom seriens beröm.
Den enda egentliga skillnaden är att Sonic istället för sin sidekick Tails nu istället får hjälp av sin love interest (från hennes sida åtminstone) Amy Rose. Det blir också en lite längre "bosstrid" mot en stor spindelrobot istället för en störtflod av små robotar som i förra numret.

Visst, jag fattar tanken med att introducera de viktigaste medhjälparna från Sonic-spelen men majoriteten av de som köper den här tidningen torde väl redan vara fans? Jaja, hursomhelst så räddar de dagen tillsammans. Jag måste säga att för att vara en karaktär som inte är sådär värst jättefeministisk (Amy's roll i spelen verkar främst att vara rosa och vara kär i Sonic) så lyckas numret måla en bild av en proaktiv kvinnlig karaktär. 
Jag önskar dock att det fortfarande var canon att hon kan spå i tarot-kort. I hur många spel nämns det ens? Två? 

Amy återberättar en en del backstory som vi redan kände till från förra numret, huvudsakligen att Robotnik inte setts till sedan han besegrades i Sonic Forces men att hans robotarmé fortfarande är på framfart och lägger till att de har blivit mer och mer aggressiva på sistone och börjat göra mer riktade attacker. Hon erbjuder Sonic att gå med i motståndsrörelsen vilket leder till en rätt gullig flörtscen dem emellan innan Sonic avböjer.
Här måste jag berömma manusförfattaren för att lyckas skriva slutet på ett bra sätt. Med en karaktär som Sonic är det lätt att antingen skriva honom antingen som en kaxig skitstövel eller som en lam catchphrase-spyende maskot. Det brukar lixom inte finnas något mellanläge. Här fokuseras det dock på Sonics frihetstörst vilket är ett karaktärsdrag som jag faktiskt känner att förbehållslöst kan uppskatta. 

Nåväl, numret slutar precis som det förra med att Sonic beger sig vidare mot än nästa stad (där jag antar att han kommer att träffa Knuckles) samtidigt som vi återigen ser en mystisk person som verkar ha tagit över Robotnik's imperium. Jag är fortfarande inte så där jättepepp på att få reda på vem det är. Tidningen innehåller även en serie om Spyro Skylanders men det är blä. 

Blä

Bäst med serien

Tecknarstilen fortsätter att vara det bästa med serien. Minspelet på karaktärerna är mycket bra och jag älskar hur väldesignade bi-figurerna är.  

Sämst med serien

Jag önskar verkligen att den egentliga handlingen kunde komma igång snart.

Slutbetyg
5/10

Förhandstitt! Monster: Re-Release

I en skog nära slottet Centrum bor den unga flickan Mora tillsammans med sin tama minotaur Tor. När slottet en dag blir attackerad av den närliggande nationen Zapad så beger hon sig av för att rädda dagen. På vägen möter hon andra naturandar och tillsammans slår de följe för att lösa konflikten för riket hon bor i. Låter det gulligt? Monster är ett spel vars grafiska stil och handling är klart inspirerad av Blood Omen: Legacy of Kain som jag recenserat tidigare på bloggen.

Vi har alltså att göra med ett spel som utspelar sig i en mörk värld där inga klara vinnare finns. Det är tydligt spelet igenom att något är fruktansvärt fel och att detta inte kan sluta lyckligt. Normalt sätt är jag inget fan av den här typen av mer realistisk rpg-maker grafik, men i det här spelet passar den mycket bra. Det som direkt slår mig när spelet börjar är det höga presentationsvärdet.
Musiken är specialskriven för spelet och all text är röstskådespelat. Båda två är mycket bra gjorda. Det finns även en specialprogrammerad förtext på alla medarbetare (spelet har varit under produktion under nästan fem års tid) samt ett litet bakom-scenernareportage när man klarat spelet. Jag tror inte att jag hittills recenserat ett rpgmakerspel vars som ger ett så gott första intryck!

Själva gameplayet går främst ut på att utforska diverse platser, undvika fiender och ta sig närmare kungens slott i Zapad. I början tyckte jag att spelet var alldeles för enkelt, men tänkte att det hörde ihop med spelets handling att Mora och hennes anhang av mäktiga andar kunde slakta sig igenom hela arméer. Ungefär igenom halva spelet insåg jag att striderna inte fokuserar på att hälsa såsom rpgn brukar, utan snarare resource management gällande magier och andra specialattacker. 
Eftersom varken pengar eller affärer existerar i detta korta äventyr så måste man vara väldigt försiktig med de items man använder och de magier man använder sig av för att inte köra fast. Striderna går främst ut på att se till att du inte får slut på magi istället för hälsa. En konventionell speldesigner skulle kanske säga att man inte skall bestraffa spelaren på det sättet för något de inte kan känna till i förväg men jag gillade hur kreativt det var. 

Jag har igenom denna recension hintat om att handlingen är mörk. Jag skall inte avslöja hur allting går käpprätt åt helvete men jag kan säga att handlingen lyckades överraska mig trots att jag tämligen säker på hur det skulle sluta. Spelet är rätt kort (runt två timmar) men tämligen välavvägt. Jag uppskattar utvecklare som inte suger på karamellen tills inget finns kvar utan lägger av medan spelets kreativitet fortfarande har nyhetens behag! Till sist måste spelets galghumor nämnas, vilket fick mig att skratta flera gånger och återigen påminde mig om Legacy of Kain.

Skrattet fastnade dock i halsgropen flera gånger när jag spelade detta spel.

Läs mer om spelet här:

https://forums.rpgmakerweb.com/index.php?threads/testers-needed-for-monster-re-release.112115/

Förhandstitt! Sorbetta: Raising the Bar

Motorsågsmassakern

Stackars Sorbetta! Inte bara har hon supit och spelat borta alla sina pengar, hon är skyldig sin kusin Sherbetta 100 000 guldmynt och hennes affär/bar-verksamhet har totalt havererat. Hennes enda vän (eller det närmaste en vän hon har) är den piano-imiterande mimic som bor i källaren. Av honom får hon veta att det finns fyra magiska skatter gömda i riket Marketta som kan användas för att betala av skulden. Detta spel är under utveckling och vad jag spelat är endast en tidig version. Spelet är enligt utvecklaren rätt unikt eftersom det skapades live i samarbete under twitch-streaming. Arbetet tog ungefär en och en halv månad.

Sorbettas bar har sett bättre dagar

Detta spelet är humoristiskt på ett nästan aggressivt sätt. Spelaren täcks av flodvåg av skämt när de utforskar Marketta efter de fyra skatterna. Personligen tycker jag det är bra, eftersom spelet inte drar ut på tiden (vilket humoristiska spel av denna typen har en tendens att göra) och varje dåligt skämt följs utav två som alltid är roliga. Själva spelet undviker levlande utan baseras på att hitta ny utrustning och skatter som kan användas under strid. Själva handlingen är rätt linjär men har ett antal bispår som att samla drink-recept eller att köpa och sälja olika objekt i spelvärlden för att ihop pengar nog att starta upp Sorbettas affärsverksamhet igen. Det finns även en del minispel som exempelvis att spela blackjack.

Ett typiskt exempel på spelets humor

Det finns en del buggar i spelet, men ingenting som förstör helt och spelet är som sagt fortfarande under utveckling. Spelet har dock ett rejält överanvändande av emotions och eftersom även dessa är tagna helt från rpgmakers defaultgrafik så blir det rejält irriterande i längden. Hur många gånger kan man se en anime-svettdroppe innan det blir irriterande, lixom? Tillsammans med de stundtals långa filmsekvenserna som inte kan spolas förbi så blir det verkligen irriterande när man exempelvis dör i en strid och måste börja om. Inte för att detta är ett speciellt irriterande spel, men ändå. 

Kärnvapenspräng denna moder

Till sin estetik och humor påminner det här spelet en hel del om tidigare recenserade bullshitiery, speciellt i sitt användande av defaultgrafiken och sin förmåga att driva med rpgklichéer. Där bullshitiery var ren dada är detta spel lite mer "realistiskt". Om man jämför de två spelen så skrattade jag mer åt Bullshitiery (men så är jag ju den typen av person som skrattar åt youtube poops också) medan jag beundrar det här spelet mer rent hantverksmässigt!

Exempel på skämt som fick mig att skratta högt

Bästa delarna av spelet:
Den extremt fräcka och kaxiga mimiken som bor i Sorbetta källare och föreställer ett piano i hennes bar. Den smart-tramsiga handlingen i allmänhet.
Sämsta delarna med spelet:
En del stavfel och avbrott i handlingen där man måste springa fram och tillbaka mellan event flags bara för att.

Läs mer om spelet här:
https://forums.rpgmakerweb.com/index.php?threads/beta-testers-needs-for-sorbetta-raising-the-bar.111795/ 

Ugglesången

Detta var en dikt i vikingastil (löst baserad på sången om Vavtrudner från den poetiska Eddan) som jag ursprungligen skrev som en liten ramhandling till denna andra demon av mitt spel Alex och Adva. Jag, eh, glömde dock bort den fram till nu.  

När Alex och Adva tagit sig tillbaka från vargjakten i Järnskogen, såsom återberättats i sång sju och åtta av Byleifs saga, så kom de till staden Ting. Drottningen som bodde i stadens högsta torn sades vara mycket vis. 

Alex sade till Adva:

Råd mig nu, min hustru
För jag önskar min kunskap
Med drottningen pröva
Högst ivrig är jag
Att forntida kunskap
Med Bjarmalands högsta fresta

Adva svarade:

Helst skulle jag vilja
Att min älskade vore
Här vid min sida
För vad jag hört
Finns ingen listigare och svekfullare
Än Bjarmalands drottningmoder

Alex svarade:

Mycket vi fart
Och mycket jag vet
Jättar och makter vi nedgjort
Nu önskar jag ensam
Att få den vise pröva
Och se hur hennes salar är reda

Adva svarade:

Far då min kärlek
Med dig all lycka
Lycklig må du snart återkomma
Må all din kunskap
Du funnit på vägen
Stå dig bi mot den vise

Alex gav sig av mot slottet medan Adva väntade på honom vid torget. Vid porten möte han en gammal gumma. Hon hette Spörstark och sade att det vore sorgligt att en sådan som Alex skulle möta Bjarmalands drottning om han inte kunde mäta sig i en gåttävling med henne. Alex antog utmaningen och fick börja.

Alex sade:

Hur många är de till antalet
De flodens väktare
Som varje morgon
Öppnar horisontens grindar
Så att världens gärde
Sitt vattensvall får?

Spörstark svarade:

Endast en väktare har floden Vimur
Och honom har ni redan mött
Rödtott han heter och han är snabb i foten
Varje dar drar han omkring med regnet
Några ger han mycket
Med andra får lida svårt i torkan

Spörstark framställde nu följande gåta:

Säg mig nu, kaninkrigare
Om du vill mitt beröm vinna
Vad heter den gård
Och vad heter den gårdsvakt
Som skiljer Järnskogen
Ifrån människors värld?

Alex svarade:

Ångerbåda heter båd drottning och gård
Den är fylld utav hennes yngel
Men gården vaktas av en styrkans smed
Han kallas Grenstark och vaktar vägen
Jag och Adva fick list bruka
Då vi tog oss förbi honom

Alex ställde nu denna gåta:

Det växer många blommor och blad
Det växer mycket vid Järnskogens gräns
Vilka drycker och läkemedel
Kan man skapa
Om man använder sitt sinne
Och sin kunskap därtill?

Spörstark svarade:

Med de blommor och örter som växer där
Kan man en kraftfull blandning skapa
Fruktansvärda löv och Caniniblomster
Av dessa kan en medicin skapas
Som är så stark
Att den kan själva döden tillbakavisa

Alex tyckte nu att de hade visat sig jämnstarka i visdom, men Spörstark ville ändå inte släppa in honom. De slog vad igen och denna gång med sina huvuden som insats. Alex fick återigen lov att börja. 

Alex sade:

Säg mig nu Spörstark
Om du vishet äger
Vad är namnet på de fyra gårdar
Som finns i Järnskogen
och som väcker fruktan
Hos båd människa och jätte?

Spörstark svarade:

I Järnskogens finns fyra goda gårdar
En tillhör Segerkär, träskkvinnans dotter
En annan Isenbåge, tomtarnas beskyddare
Den tredje är blott en ruin då trollen besegrades
Det är mosslabyrinten, som kallas så
Den allra sista är Vargens lya, och det är där ni har varit

Spörstark fortsatte:

Låt oss tala om Segerkär och om hennes boning
Hon som över tidens råder
Hur många våningar har hennes boning
Vad finns i dem, hur yttrar de sig
Vad får man av henne
Om man är hennes vän?

Alex svarade:

Två våningar finns det
En är som man bor mest
Men ett tickar hemskt
Hon är tidens mästarinna
Och av henne får man
Stolpar som tomtar tillber

Alex frågade:

I isborgen där Isenbåge bor
Finns det ett djupt rum
Som är fyllt med kokande vatten
Vad är namnet på denna plats
Och var i världen mynnar röken ut
Så att den sydliga spetsen av världen kyls?

Spörstark svarade:

Denna plats kallas femhundraårsrummet
Och det leder till Tymors palats
Världens trickster och bringande av döden
Det mynnar ut i Rökaviket där isen smälter
Där är goda år och mycken visdom
Om forntida sägner

Spörstark frågade:

I mosspalatset måste man vara försiktig
Då inget varit där på många år
Men en har vart där, den mäktiga smeden
Som tränar och försöker att en arvinge få
Vad är hans namn
Och vad är hans dåd?

Alex svarade:

Völund heter han
Och han har två lärljungar
En dvärg och en alv
Och en tjänarande därtill
Han bodde i eldbergen
Och var dvärgarnas vän

Alex ställde nu denna gåta:

I Vargens lya har jag varit
Vargens lya har jag överlevt
Knappt kom jag därifrån med livet i behåll
Ur hans slott rinner trenne floder
Säg mig namnet på dem
Och namnet på de tjänare han har

Spörstark svarade:

Den första floden heter Van, den andra Slid
De består utav gift och knivar
Den tredje kallas för Leucocit
Där de vita jättarna är hans tjänare
De är från en annan värld
Och han kan tämja drakar

Spörstark framställde nu sin sista gåta:

I Järnskogen skedde ett fruktansvärt brott
Då Ra-Balder, drottningens son dräptes
Var växte misteln som blev hans bane
Och vad viskade modern i sonens öra
Då han lades på bålet
Och seglade till Helgafjäll?

Alex sade:

Misteln växte i Ångerskogen
Men vad du viskade i din sons öra
Det vet du och endast du
Jag inser nu att du följt vår resa
Du är Sigtrygg, gudarnas drottning
Med dömd mun har jag din vishet frestat

Alex bad nu att få friköpa sitt huvud och Sigtrygg sade att han kunde få det. I gengäld skulle han skaffa tillbaka de vapen som stulits från henne för länge sedan.  Han fick inte lämna hennes tjänst förrän detta hade blivit gjort. När Adva fick höra talas om detta blev hon mycket vred och ville skilja Sigtryggs huvud från kroppen men hennes herre Byleif gav dem tillåtelse att tjäna Sigtrygg eftersom han inte ville att blod skulle spillas över ett givet löfte. 

Så kom det sig att Alex och Adva för en tid tjänade drottningen av Bjarmaland.

Demon kan laddas ner (tillsammans med intressanta fakta om Alex och Advas värld från följande länk: http://atspela.blogspot.com/2018/12/the-second-demo-of-alex-and-adva-has.html)