När det gäller spel har man ytterligare ett uttryckssätt, nämligen spelmekaniken i sig! Låt mig förklara vad jag menar. Bara genom att spela en karaktär kan man känna vilken personlighet den karaktären har genom att se deras förmågor och hur de hanterar problem spelvärlden ställer dem inför. Jag ställde nyligen upp i en speltävling på rpgmakerforumets officiella hemsida där jag experimenterade en hel del med just detta.
Spelet i fråga är rätt kort och jag försöker att hålla dialogen så nerklippt så mycket för att spelaren skall öda sin tid på för mycket handling. Här är några exempel! I spelets första scen kan vi se spelets fem huvudpersoner. Vikingakaptenen Byleif (karaktären man spelar som), Smeden Wayland, Krigarinnan Adva, Kocken Kale och Skalden Alex.
Som huvudfigur står Byleif i centrum. Kocken Kale är mer timid och står närmast elden och den han ser som den starkaste personen i gruppen. Adva står närmast skogen, redo att utforska och Alex har fastnat vid något han är intresserad av.
Adva är ivrig och hoppar av otålighet om man pratar med henne.
Alex är vänligare, och uttrycker sig med symboler varje gång han pratar. Det gör också att han kan framstå som lite barnsligare.
Förutom Byleif är Adva den enda som slåss. Hon är dock väldigt oberäknelig i sitt beteende och springer mest omkring.
I övriga scener som utspelar sig i städer och liknande håller Adva koll på läger nära skogen.
Kale är entusiastisk men blir väldigt lätt lurad, vilket ni kan se på denna bildserie. Hans sista kommentar är inte en så stor spoiler som man kan tro...
Wayland är en stoisk person i full rustning som aldrig visar några känslor, ens när han är ensam och svävar i stor fara.
Byleif själv är inte speciellt intelligent. I en scen i slutet av spelet fastnar han i en magisk labyrint och måste räddas av sin bror.
Hela gänget samlat! Jämför med spelets första scen.
Så kan det gå till när jag använder karaktärer jag skapat till spel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar