Djävulens snara är en rätt ordinär Tv-Spelsboss där man måste vänta på att tentaklerna slår för att sedan besegra dem med Flipendo!
Eller köpa mer energy för några dollar fem minuter efter att spelet startat!
Andra utmaningen är, stön, ännu en quidditsutmaning där man måste fånga en blå nyckel medan man blir jagad av röda sådana. En sista i och för sig finurlig variation på temat men i slutändan rätt tradigt.
Trollkarlshack med levande pjäser skiljer sig lite från vanlig schack (kanske lite väl mycket krävt att barn skall kunna riktig schack). Pjäserna rör sig mot dig och du måste få dem att hamna på samma ruta. Vit kan slå vit och tvärtom. Förlust är väldigt brutal då pjäserna hoppar och krossar Harry levande.
Nästa utmaning är helt påhittad men baserad löst på boken. Där fanns det ett troll som Quirrell (spoiler) redan besegrat. Här vaknar det dock omtöcknat och man måste flytta föremål ut dess vägg med Vingardium Leviosa så att det inte vaknar. Rätt stressigt med trollets ekande steg och stönande i nacken.
Sista utmaningen är en enkel "hitta bollen i koppen" utmaning...som sedan förvandlas till en bosstrid mot en rustning. En av de få utmaningarna där den uppgraderade Flipendo man kan få av Weasley-tvillingarna är användbar! Denna utmaning brukar inte vara mer i adaptioner av Harry Potter (den var exempelvis inte med i filmen) så det är kul att utvecklarna varit kreativa! Det visar också på hut uppfuckad trollkarlsvärlden är eftersom ett enkelt logiskt knep tydligen räknas som ett ypperligt försvar. Våga vägra Hogwarts!
Tillslut stundar det då äntligen till slutstrid med Voldemort! Nu fick jag en liten derpig vinkel med den här screengrabben men hela scenen när allt avslöjas är väldigt välgjord, läskig utan att vara alltför så och bra röstskådespelad utan att bli melodramatisk.
Slutstriden mot Voldemort sker i flera steg och är rejält svår, och Voldemort kan döda dig i en enda attack med Avada Kadavra (var den förtrollningen skriven när spelet gjordes, känns otroligt att Jk Rowling delade framtida utveckling inom serien med skaparna av spelet). Snyggt gjort att slutet, när Quirrell blir skadad genom att röra Harry, är i förstapersonsperspektiv.
Om man förlorar mot Voldemort vaknar man fortfarande upp i sjuksysterns rum, vilket är skitroligt
NÄE DU HARRY POTTER DU FÅR INTE SLÅSS MED MÖRKRETS HERRE
Slutet återberättas sedan som en bilderbok precis som spelets början. En sak slår mig när jag återminner handlingen som vuxen; visste folk även om att Quirrel stog under Voldemorts order? För en av femte bokens stora konflikter att folk inte vet om han är tillbaka eller inte...
Även om Slytherin nu består av 100% skitstövlar/framtida onda trollkarlar är det inte OK av Dumbledore att sno elevhemspokalen mitt framför näsan på dem fem minuter efter att mållinjen redan passerats. Harrys bajsätande leende gör det inte bättre precis.
Eftertexterna är RIKTIGT långa (vi snackar över en kvart) och består till 2/3 av byråkrater som kollat så att alla licenser är i ordning. Startar man spelfilen igen fastnar man i någon sorts limbo där man endast kan kolla sina kort med berömda häxor och trollkarlar...samt spela quidditch (blueergh).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar