Sagokurstext!

En gång fanns det en liten by som låg utanför en stad. Det var inte vilken stad som helt utan rikets största stad där kungens slott fanns. I den lilla byn bodde tre bröder i ett litet hus med sina föräldrar. En dag dog fadern och mamman blev svårt sjuk. Hon sade då att i skogen bodde moderns syster för sig själv. Det sades att hon var en häxa, men hon kunde hjälpa de tre bröderna att finna lycka nu när de skulle komma att försörja sig själva.

Nästa dag gick de tre bröderna in i skogen och fann en liten stuga. Den var så långsmal att två personer nätt och jämnt kunde stå i bredd inuti den. Först gick den äldsta brodern in. Han höll sig ofta för sig själv och tyckte att andra skulle arbeta före honom. När han gick in kom den gamla gumman ner för en stege från mörkret ovanför. Gumman sade att hon hade tre gåvor och den äldsta brodern fick välja först. Brodern valde den gåva han tyckte var bäst, en spade som grävde av sig själv. När han kom ut gick den andra brodern in. Han var kort och tyckte om att skratta i tid och otid under dygnets alla timmar. Den andra brodern valde den gåva han tyckte var bäst, en lur som gjorde att hans röst kunde höras vida kring. Tillsist gick den sista och yngsta brodern in. Han var blyg och gänglig och sade aldrig speciellt mycket. Han fick den sista gåvan, det var en stock.

"När du säger Lillefjutt kommer du att bli en liten loppa på stocken" sade häxan. "Hälsa din mor från mig!"

Nästa dag gav sig de tre bröderna iväg från sitt hem för att söka lycken i den stora staden. På vägen mötte de en bonde. Han varnade dem för att gå nära staden, för en trollkarl hade slagit sig ner där och sökte att gifta sig med kungens dotter. Bröllopet stod idag och trollkarlen hade förtrollat vägen till staden så att ingen skulle kunna rädda prinsessan. De tre bröderna gav sig av en och en men stötte snart på svårigheter. Den äldsta brodern gick först och stötte snart på en kulle som bara blev högre och högre när man försökte bestiga den. Men han använde sin magiska spade för att ta sig igenom kullen. Glad i hågen gav han sig vidare och kom fram till en forsande flod som inte kunde korsas. Det fanns en nedsänkbar brygga och en vakt på andra sidan men floden forsade så våldsamt att han inte kunde göra sin röst hörd. Här hjälpte ingen magisk spade.

För den mellersta brodern gick det bättre. Han använde sin magiska lur för att skapa sprickor i kullen och krypa igenom samt för att ropa åt brovakten att sänka bryggan. Skrattande såg den mellersta brodern att han nästan var framme vid staden. Dock så skrattade han genom luren så att trollkarlens vakter, ett par hiskeliga demoner, såg honom och körde bort honom.

Tillslut var det den yngsta broderns tur. Medan de andra var borta hade han tränat sig på att kasta och sikta med stocken. När han kom fram till kullen kastade han den över och ropade "Lillefjutt". I loppform hoppade han sedan över kullen och plockade upp sin stock. När han kom fram till floden brydde han sig inte om bryggan eller vakten utan kastade stocken över samtidigt som han ropade "Lillefjutt" så att han i loppform flög över floden tillsammans med stocken. När han närmade sig staden sa han "Lillefjutt" så snart demonerna kom nära honom. På detta sätt undvek han att bli upptäckt.

Den yngsta brodern tog sig in i slottet och mötte trollkarlen.

"Vill du att jag skall ge mig av och lämna riket ifred måste du hjälpa mig med en svår uppgift!" Trollkarlen tog med sig brodern till en grotta och sade att därinne fanns ett magiskt svärd som vaktades av tre hemska troll, som inte ens trollkarlens magi rådde på. Svärdet hade den egenskapen att det kunde svinga och kämpa av sig själv, och den stod emot alla magiska attacker.

Den yngsta brodern gav sig in grottan, ropade "lillefjutt" och i gestalt av en loppa tog han sig förbi trollen. Svärdet var dock inlåst bakom en stor dörr som trollen turades om att vakta. Brodern, som fortfarande var en loppa, väntade till nästa avbyte och gömde sig sedan i trollets hår. Inne i rummet förvandlade sig brodern tillbaka och tog svärdet, som lätt kunde besegra de tre trollen. På vägen tog han givetvis även tillbaka sin magiska stock.

"Äntligen är svärdet mitt!" Ropade trollkarlen när brodern kom ut ut grottan igen. "Med min magi och svärdet kan jag behärska världen!" Trollkarlen kastade en besvärjelse mot pojken som ropade "lillefjutt" och blev liten som en loppa. Men svärdet svingade sig själv och studsade besvärjelsen tillbaka mot trollkarlen, som förintades. Som belöning för att han räddat riket från trollkarlen fick sonen prinsessan och halva kungariket. Han levde lycklig i resten av sina dagar behövde aldrig mera säga "Lillefjutt" igen.