Guybrush Threepwoods besättningsmedlemmar rangordnade från sämst till bäst

Monkey Island är en välkänd peka-och-klicka-spelserie som handlar om den väldigt osannolika piraten Guybrush Threepwoods öden och äventyr. I varje spel samlar han ihop ett antal besättningsmedlemmar som här kommer att rankas nerifrån och upp. Var medveten om att i denna listan förekommer spoilers!

Femte spelet börjar i slutet av ett osett äventyr. Guybrush kämpar mot hans svurna ärkefiende spök-zombie-demon-gigantisk valross piraten Lechuck medans hans besättning har supit till och sover under däck. Eftersom de mest är ett engångskämt och inte ens dyker upp hamnar de längst ner på listan, även om de ska ha en eloge för att faktiskt bete sig som pirater!

En något kontroversiell åsikt måhända men näst längst ner på listan hamnar Morgan Le Flay, även hon från det femte spelet i serien. Hon är en piratjägare men även Guybrushs största idol vilket leder till en totalt artificiell konflikt huruvida hon skall förrådda Guybrush till spelets skurkar och om Guybrush skall överge sin tidigare kärlek Elaine för Morgan. Hon skrivs ut ur spelets handling genom att hon dödas, eftersom "Woman stuffed in the fridge" tydligen fortfarande är något vi sysslar med. 

Dessa pirater är i början av det fjärde spelet en del av Guybrush Elaines besättning- De gör inte så mycket nytta än att att hjälpa till i den första striden och sedan är de främst en del i att visa att guvernsörkanditat Charles L Carles är en vidrig skurk. Hur tråkigt ringa de än är är de intressantare än de ovan nämnda besättningsmedlemmarna och därför förtjänar de än plats relativt högst upp på denna lista!  

Cutthroat Bill är på inget sätt en dålig karaktär, det är mera det att konkurrensen från och med nu kommer att bli riktigt hög. Där alla Guybrush  övriga besättningsmedlemmar är färgglada karaktärer är Bill mer en dussinpirat med en rätt generisk design. Han humoristiska gimmick är att han inte är bra på att hitta skatter (ett bälte och en guldtand är en bra dag för honom.) Haha liksom. 

Första spelets känns mer som om någon gjort en skämtsam dubbning av en seriös piratfilm än senare delars mer tecknade framtoning. Carla är svärdmästaren av Meleé Island som Guybrush måste besegra för att bli erkänd som en sann pirat. Hon dyker även upp i fjärde spelet och är där väldigt mycket mer, tja, bitchig (ursäkta ordvalet men det kändes mest passande). Visst, du blev strandad på Monkey Island men å andra sidan var det du som gjorde myteri...

Meathook är också en del av Guybrush originalbesättning. Han är en stor bufflig typ som dock är dödligt rädd för papegojor och odlar en mer känslig och konstnärlig sida vilket gör att han pensionerar sig från piratyrket i fjärde spelet (samt odlar en imponerande mustasch). Dessutom bor han på en ö precis utanför Meleé Island som bara kan nås med hjälp av en gummikyckling med en remskiva i mitten. 

Alla medlemmar i Guybrushs originalbesättning följer varandra på rad! Otis är en småtjuv som Guybrush räddar ur fängelset som sedermera begår världens lataste myteri och blir strandad på Monkey Island. Efter atta ha lyckats ta sig hem igen är han så neurotisk att han inte kan fortsätta som tjuv eftersom hans händer skakar för mycket men som tur är lyckas han och Carla skaffa sig den där typen av jobb inom offentliga sektorn där man bara behöver arbeta med administration.

Ignatius Cheese är en utmärkt navigatör, mästare i flertalet förolämpningssporter och ägaren till den berömda SCUMM-baren på Meleé Island. Egentligen är han klar med piratlivet men lockas av Guybrush erbjudande om att åka till grannön för att besöka Karibiens bästa advokat, en ondska han ännu inte mött öga mot öga! Att få en chans att ge igen mot den där mystiska australienska entreprenören som köper upp alla affärer och barer i Karibien är inte heller helt fel... 

Haggis Mcmutton, eller egentligen Kött-kokt-i-magen-på-djuret (eftersom hans föräldrar hoppades på en flicka) är en skotsk pirat som hjälper Guybrush med sjöstrider. Han begår sedan världens artigaste myteri när de blivit strandade på Blood Island eftersom han saknar det lugna livet som frisör han tidigare sysselsatte sig med. Rösten till Haggis görs för övrigt av Alan Young, som annars mest är känd som Joakim Von Ankas röst.

Reginald Van Winslow är ägaren till skeppet den skriande narvalen, en farkost som byter ägare när den nuvarande ägaren kastas av skeppet. Reginald har en...låt oss säga frisk sexuell aptit. Hans fetisher inbegriper allt från ormmänniskor (dvs någon som är överdrivet vig) till när Guybrush pekar på saker ("Point at the map, sir...I like it when you point at the map"). Han är även uppfriskande icke-binär och blir i slutet av spelet ihop med en sjöjungfru...eller det skulle kunna vara en fiskkille. Han vet inte och bryr sig inte heller.

Kapten Dread är en ökänd pirat som sägs vara så fruktansvärd att ingen vågar ens möta honom. Det beror dock på att ingen fattar att namnet refererar till hans dreadlocks, inte ordet dread (fruktan, bävan). Kapten Dread är den trevligaste besättningsmedlemmen Guybrush har och hade knipigt förstaplatsen om det inte hade varit för det lilla handikappet att han bara kan hitta till tre öar. Å andra sidan känner han till många platser att undvika också (The forbidden Bermuda triangle, the forbidden Bermuda hexagon och inte minst the forbidden Bermuda triquetra för att nämna ett par).

Edward "Snugglecakes" Van Helgen är (tydligen) det namn alla pirater fruktar. Han tjänade tidigare på skeppet Obsessivo-Compulsivo som gick på grund eftersom navigatören inte kunde sluta nynna på seriens ledmotiv. Han är en musiker och gentleman och utmanar Guybrush på en sanslöst episk duell i först Banjo och sedan pistolskytte. Som en sann pirat blir han så imponerad av Guybrush fuskande att han genast går med i besättningen, även om hans sjungande ställer till en hel del besvär på resan!

Sagokurstext!

En gång fanns det en liten by som låg utanför en stad. Det var inte vilken stad som helt utan rikets största stad där kungens slott fanns. I den lilla byn bodde tre bröder i ett litet hus med sina föräldrar. En dag dog fadern och mamman blev svårt sjuk. Hon sade då att i skogen bodde moderns syster för sig själv. Det sades att hon var en häxa, men hon kunde hjälpa de tre bröderna att finna lycka nu när de skulle komma att försörja sig själva.

Nästa dag gick de tre bröderna in i skogen och fann en liten stuga. Den var så långsmal att två personer nätt och jämnt kunde stå i bredd inuti den. Först gick den äldsta brodern in. Han höll sig ofta för sig själv och tyckte att andra skulle arbeta före honom. När han gick in kom den gamla gumman ner för en stege från mörkret ovanför. Gumman sade att hon hade tre gåvor och den äldsta brodern fick välja först. Brodern valde den gåva han tyckte var bäst, en spade som grävde av sig själv. När han kom ut gick den andra brodern in. Han var kort och tyckte om att skratta i tid och otid under dygnets alla timmar. Den andra brodern valde den gåva han tyckte var bäst, en lur som gjorde att hans röst kunde höras vida kring. Tillsist gick den sista och yngsta brodern in. Han var blyg och gänglig och sade aldrig speciellt mycket. Han fick den sista gåvan, det var en stock.

"När du säger Lillefjutt kommer du att bli en liten loppa på stocken" sade häxan. "Hälsa din mor från mig!"

Nästa dag gav sig de tre bröderna iväg från sitt hem för att söka lycken i den stora staden. På vägen mötte de en bonde. Han varnade dem för att gå nära staden, för en trollkarl hade slagit sig ner där och sökte att gifta sig med kungens dotter. Bröllopet stod idag och trollkarlen hade förtrollat vägen till staden så att ingen skulle kunna rädda prinsessan. De tre bröderna gav sig av en och en men stötte snart på svårigheter. Den äldsta brodern gick först och stötte snart på en kulle som bara blev högre och högre när man försökte bestiga den. Men han använde sin magiska spade för att ta sig igenom kullen. Glad i hågen gav han sig vidare och kom fram till en forsande flod som inte kunde korsas. Det fanns en nedsänkbar brygga och en vakt på andra sidan men floden forsade så våldsamt att han inte kunde göra sin röst hörd. Här hjälpte ingen magisk spade.

För den mellersta brodern gick det bättre. Han använde sin magiska lur för att skapa sprickor i kullen och krypa igenom samt för att ropa åt brovakten att sänka bryggan. Skrattande såg den mellersta brodern att han nästan var framme vid staden. Dock så skrattade han genom luren så att trollkarlens vakter, ett par hiskeliga demoner, såg honom och körde bort honom.

Tillslut var det den yngsta broderns tur. Medan de andra var borta hade han tränat sig på att kasta och sikta med stocken. När han kom fram till kullen kastade han den över och ropade "Lillefjutt". I loppform hoppade han sedan över kullen och plockade upp sin stock. När han kom fram till floden brydde han sig inte om bryggan eller vakten utan kastade stocken över samtidigt som han ropade "Lillefjutt" så att han i loppform flög över floden tillsammans med stocken. När han närmade sig staden sa han "Lillefjutt" så snart demonerna kom nära honom. På detta sätt undvek han att bli upptäckt.

Den yngsta brodern tog sig in i slottet och mötte trollkarlen.

"Vill du att jag skall ge mig av och lämna riket ifred måste du hjälpa mig med en svår uppgift!" Trollkarlen tog med sig brodern till en grotta och sade att därinne fanns ett magiskt svärd som vaktades av tre hemska troll, som inte ens trollkarlens magi rådde på. Svärdet hade den egenskapen att det kunde svinga och kämpa av sig själv, och den stod emot alla magiska attacker.

Den yngsta brodern gav sig in grottan, ropade "lillefjutt" och i gestalt av en loppa tog han sig förbi trollen. Svärdet var dock inlåst bakom en stor dörr som trollen turades om att vakta. Brodern, som fortfarande var en loppa, väntade till nästa avbyte och gömde sig sedan i trollets hår. Inne i rummet förvandlade sig brodern tillbaka och tog svärdet, som lätt kunde besegra de tre trollen. På vägen tog han givetvis även tillbaka sin magiska stock.

"Äntligen är svärdet mitt!" Ropade trollkarlen när brodern kom ut ut grottan igen. "Med min magi och svärdet kan jag behärska världen!" Trollkarlen kastade en besvärjelse mot pojken som ropade "lillefjutt" och blev liten som en loppa. Men svärdet svingade sig själv och studsade besvärjelsen tillbaka mot trollkarlen, som förintades. Som belöning för att han räddat riket från trollkarlen fick sonen prinsessan och halva kungariket. Han levde lycklig i resten av sina dagar behövde aldrig mera säga "Lillefjutt" igen.   

Låtom oss spela: Harry Potter och de vises sten till Playstation del 4

Vi är nu äntligen framme vid elfrösbusken och kan bränna loss dem med Incendio. För att vara ett barnspel är den här sektionen förvånansvärt svår. Det hjälper inte att att vara misslyckat försök kostar hälsa och att närmaste checkpoint är ända borta vid Hagrids stuga.

Man måste gå tillbaka hela vägen genom Hogwarts skolgårdsområde. Om du försöker vara smart och dö för att respawn direkt vid Hagrids stuga måste du börja om!

Så! Vad får vi för spännande belöning för att ha löst världens mest tidsödande dungeon? 

Okej, men förutom det?

Belöning 1: Hagrids visar på sin förstklassiga finkänslighet inför ett barn som under många år utsatts för både psyskisk och fysisk misshandel.

Belöning 2: Norbert, den norska blå ryggdraken föds. Fint att se att den där fetch-questen inte var HELT förgäves.

Belöning 3: En grind bakom Hagrids stuga öppnas helt godtyckligt när allt annat utforskats så att äventyret kan fortsätta!

Straff 1: Rupert Grint kommer och stör. 

...Om man inte är huvudpersonen.

Precis som i boken tar Malfoy Neville´s Minnsallt (som verkar mycket effektivare i spelet eftersom den talar om var man har glömt något, inte bara att man har glömt något) och flyger iväg med den. Till skillnad från boken får man slå in hans lilla nazi-babyface med sina bara händer.

Precis som i verkliga livet får man spela i klasslaget om man slår in skallen på en annan elev.

EH, Hagrid? Vi har inte spelat än? Felöversättning?

Den första matchen mot Hufflepuff spelas bokstavligt talat 10 sekunder efter att du valts in i laget och är en kulmination av spelets alla tidigare kvastlektioner. Precis som i boken är alla delar av Quidditch förutom att fånga kvicken fullständigt irrelevanta.

På Hogwarts är det tydligen förbjudet att låna böcker, vilket lite förstör vitsen med ett bibliotek. Men okej, Snape ville väl bara vara ett arsle.

Jag visade inte en bild på det innan, men Hagrid ger spelaren en bok om Quidditch när Norbert kläcks. Boken används aldrig utan konfiskeras av Snape i ovanstående scen. När Snape går iväg panorerar kameran in i skogen där en karta finns som öppnar nästa del av spelet. Så, för att repetera; 

Hela sektionen med att hämta eldfrön var bara för att få en bok som Snape kan konfiskera så att han kan gå förbi en buske så att spelaren kan se en karta. Heja!

Borde ha spelat in det här istället för att bara ta en screenshot, men sättet Ron uttalar Alohomora på är den mest ökända delen av spelet. AULOHÅMÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅRAH

NEJ VAFAN jag hade glömt att det var mer skog. Här är i alla fall en ny fiende. Döda de spå piggbollarna med Flipendo och sen den stora plantan med Incendio. Återigen, lite för svårt för så här tidigt i ett barnspel.

Lyft på svamparna (en och en i ett hyfsat trögt tempo) för att finna Bertie Botts bönor i alla smaker. Jag kommer inte att samla alla i den här genomspelningen eftersom jag inte tycker att belöningarna är mödan värt det. 

Det visar sig att kartan bakom AULOHOMÅÅÅRA-porten visar var bröderna Weasley gömt en sengångarhjärna som tillhör Professor Snape. utan den kan inte trolldryckslektionen börja!

En helt galen diss!

Äntligen kan vi lämna skogen och ta oss ner i Hogwarts fängelsehålor, där två trollkonstlektioner hålls rygg i rygg. Först ut är allas våran värsta-läraren-i-världshistorien-och-bästa-mobbaren-men-det-är-okej-för-han-var-kåt-på-din-mamma (lol spoilers) Snape!