Journey of a roach

Vissa saker är svåra att bedöma.

Jag vill börja med att säga att alla inte kommer att gilla det här spelet. En del kommer att klaga på att det är kort (det skall erkännas, när ett spel har ett achievement för att klara det på en kvart är det aldrig ett got tecken), en del kommer att klaga på att spelets handling är oklar och sentimental. En del kommer att älska detta spel för att det vågar ha nyskapande miljöer och karaktärer samt det inspirerande men aningen sjösjukeskapande systemet med att klättra på väggar och tak.

 

För att inte tala om alla flugspyor 

 

Journey of a roach utspelar sig i en apokalyptisk framtid där människor dött ut efter ett globalt krig och ersatts med gigantiska kackerlackor och andra insekter. När en av dem utforskar ovan jord hittar han något han aldrig sett tidigare; en blomma. När han berättar för sin vän föreslår han att de planterar om blomman för att skapa en trädgård. Tyvärr råkar deras klumpighet förstöra utgången så de måste ta den långa vägen ut genom kloaken.

 

Jag skojade inte när jag sa gigantiska

 

På vägen separeras de två och man beger sig ut för att rädda sin vän och finna en väg till blomman. Låter lite sentimentalt redan, inte sant? Dock är det knappast mer än en ramhandling, spelets verkliga berättartekniska styrka ligger i de karaktärer och miljöer man stöter på under spelets gång. Faktiskt är dessa miniberättelse så pass bra att man snart glömmer ramhandlingen, de flyer ihop till en fin final som ger en bra tyngd åt ett vackert litet spel.

 

Kackerlackor överlever allt, till och med rökning

 

Men Erik, säger du. Ge oss då exempel på minihandlingar istället för att sitta där och flumma dig! Och exempel skall du få, min vän!
På vägen hinner man både skapa en trevlig stämning på en bar och hindra en stam med muterade pissmyror från att ta över världen. Spelet i sig är ett rätt ordinärt peka-och-klickaspel vars stora gimmick är att man kan klättra på väggarna. Rummet roterar då med en, vilket är häftigt men skapar en viss känsla av sjösjuka. Spelet är även väldigt kort, och man klarar det med lätthet på 4-5 timmar.

Trots minispel

Det som räddar spelet är dess stora hjärta och karaktär. Det finns flertalet fina och söta scener. En favorit är en liten eldflugehippie som är rumskamrat med en myra, som är krigsveteran. Eldflugan är förälskad i bardanserskan men är alltför blyg för att säga något. Han är dock en duktig sångare och kan hjälpa när barens piano gått sönder...

 

They are like rabbids but less annoying

 

Detta spel hade lätt varit värt att köpa om det varit lite billigare, nu säljs det till fullpris och det är helt enkelt för dyrt för sin längd. Jag kan helt enkelt inte med gott samvete rekommendera spelet om du inte har ett ENORMT intresse för insekter!

 

Din åsikt, Permeter?

 

 

 

THIS GAME IS THE BEST, IT GETS TEN NICOLAS CAGE OUT OF TEN

 

 

 

 

Men om spelets släpp på rabatt (pun not intended) någon gång i framtiden; slå till direkt!

 

Eftersom jag ändå gärna vill visa fler av spelts scener i detalj  kommer här spelets trailer så att du som läsare kan se den charmen som är spelets stora plus!

App vara eller inte vara

På sistone har jag haft svårt att arbeta med appen. Inte så många har laddat ned den som jag hade hoppats, och jag har helt inte någon inspiration att arbeta med den överhuvudtaget. Eftersom jag betalar för appens lagringsutrymme separat känns det helt enkelt befogat att ha den kvar på sidan. Därför kommer appen att finnas i nedladdning hela denna månad och sedan tas ner från sidan. Med det sagt så är jag mycket tacksam för de som laddat ner appen och kommit med synpunkter, det har varit en lysande erfarenhet som kommer att bli god användning till nya projekt! 

1000 sidvisningar och ettårsjubileum!

Egentligen är det mer än 1000 sidvisningar, men jag har räknat bort alla spambots. Nu har jag haft bloggen i lite mer än ett år och trots några förseningar har jag publicerat i alla fall tre artiklar varje månad! Stort tack till alla som följt bloggen så här långt! The best is yet to come och allt det där.

Håller också på med en stor uppdatering av hemsidan! Jackalopes skall förses med bilder, utseende och funktioner tajtas till (länksidan är tillexempel direkt ful) appen avvecklas och ersätts med en nyskriven story, som ännu är hemlig. Besök sidan på: www.tymorthetrickster.com

Jackalopes kapitel 3

 

Konceptskiss av shade

ÄNTLIGEN  har tredje kapitlet av jackalopes har äntligen publicerats! Eftersom jag fått en del frågor om exakt vad denna bok handlar om och var den centrala konflikten är tänkte jag gå igenom tredje kapitlet i bloggen för att göra det hela lite klarare. Denna artikel utgår från att ni läst kapitel 1 och 2 så gå nu till http://www.tymorthetrickster.com/ och klicka på jackalope-länken!

Gallinega presenteras i närmare detalj efter att ha dykt upp i slutet av andra kapitlet. Hon är mitt försök i att skriva en karaktär som kommuniceras med endast kroppsspråk. Det är viktigt att komma ihåg att denna bok bara är under första redigeringsarbetet samt är tänkt att bli en långkörare, så  jag kastar mest runt idéer och karaktärer i de första kapitlen för att se vad som funkar.

Marvin presenteras. Eftersom jackalopes har mestadels kvinnliga karaktärer samt skall invertera de vanligaste Hollywood-troperna har Marvin den roll som kvinnor har i action-filmer, nämligen ineffektivt ögongodis.

Våra hjältar nå en liten by i underjorden där de har blivit ombedda att försegla en kitsune som terroriserar den närliggande pusselskogen så att själar inte kan komma igenom den. Först hade jag tänkt att detta skulle bli en parodi på Naruto, men sedan blev jag inspirerad av en skog nere I England jag är lite sugen på att besöka någon gång http://www.puzzlewood.net/. Detta är en av de bitar av jackalopes jag måste gå tillbaka till i framtiden för att täta till och göra berättelsen lite mer sammanhållande. Saxdalen vars skarpa eggar används för att besegra kitsunen är från min tredje bok The Book Of Digging Forth Today.

Sedan följer en liten poetisk bit om hur underjorden skiljer sig från de levandes värld. Var ni med på att underjorden till sin form liknar kaninhål?

En sekvens jag är mycket stolt över där själar måste rida på ett monster för att komma över en ravin. Jag bad en illustratör att göra en bild men hon sa i princip "Wow coolt, men det där kan ingen rita". När någon som specialiserar sig på att rita konstiga odjur säger det vet man att man skapat en riktigt eldritch abomination!

Kitsunes verkar känna Tymor (eller The Silvercrowned One som hen kallas i Jackalopes) och sänder en vision in i Janes hjärna. Vad kan detta betyda?

Efter att ha lyckats med sitt uppdrag blir det fest! Urminora quotar tydligen Heavy Weapons Guy när hon blir full. Kapitlet slutar med att Jane får en vision från Tymor:

http://tvtropes.org/pmwiki/pmwiki.php/Main/PsychicDreamsForEveryone

Den som känner igen dialogen i drömmen har min respekt.

Till sist, här är en länk direkt till tredje kapitlet av Jackalopes!

http://www.tymorthetrickster.com/chapter3.html



Tomba-artikeln publicerat på Hardcore gaming 101!

Jag har nyligen fått sålt in en av mina artiklar till ett större onlinemagasin som specialiserar sig på lite mer obskyra spel. Artikeln är inte uppe ännu (håller fortfarande på att gå igenom deras formateringsprocess, screenshots måste vara av mycket god kvalité) men jag skickar en länk så fort den publicerats. Jag får till och med betalt för det! Bara typ en fem dollar dock, men det är äran som räknas! Hemsidan I fråga är http://www.hardcoregaming101.net/ och den har funnits I tio år vilket är väldigt länge för en websida. Ta gärna en titt på resten av sidan så länge, den är riktigt bra!

Scout VS Scout

I denna serie skall vi jämföra klasserna i Team Fortress Classic (TFC) och dess moderna motsvarighet i Team Fortress 2 (TF2)! Först ut är Scout:

Scout VS Scout

De flesta är överens om att Scout i Team fortress classic inte är speciellt bra, speciellt inte om man jämför med hans motsvarighet i Team fortress 2. Scouts enda jobb i TFC är att cappa, något som Medic oftast används till i alla fall. Jämför det med TF2 scouten som kan både cappa och anfalla. Han är även den snabbaste klassen, vilket inte har en så stor inverkan i TFC eftersom alla är så snabba i alla fall.

TFC scouten har dock ett antal grejer som särskiljer sig från de andra klasserna, nämligen att avslöja fiendespioners förklädnad genom att nudda dem och att förstöra Demomans fällor. Inga av dessa specialförmågor finns med i TF2, där alla kan avslöja spioner och förstöra Demomans fällor. Scout har även två speciella granater; en fälla med spikar som fienden kan trampa på för att ta skada och bli långsammare samt en granat som inte gör skada men slänger iväg både Scout och fiendespelare. Scout I TFC kan inte dubbelhoppa men väl göra flera enkla hopp längst marken för att accelerera.

I slutändan vinner TF2 Scouten denna batalj; han har fler användningsområden och kan göra saker som inte andra klasser kan göra bättre.

 

Harveys New Eyes

Spelets uppföljare, Harveys New Eyes, utspelar sig på en klosterskola. Huvudpersonen är en ung flicka, Lili. Hon retas av de andra barnen och hennes dagar fylls av sysslor den barnhatande abbedissan Ignatz. Hennes enda vän är Edna (huvudpersonen från första spelet). När Ignatz anlitar Dr Marcel för att hålla barnen på klosterskolan under kontroll inser Edna att hon måste fly. Lili lyckas hjälpa Edna med detta, men själv fångas hon av Dr Marcel som nu har Harvey i sin ägo. Lili blir hypnotiserad att lyda ett antal regler (lek inte med vassa saker, lek inte med elden, gå inte ut själv osv).

I en intressant variation av de inre tidsresorna från första spelet kan Lili resa in i sin egen fantasivärld för att överkomma reglerna och återförenas med Edna. Dessa fantasivärldar är dock inte så intressanta i jämförelse med exempelvis ett spel som Psychonauts, främst för att de är så inkonsekventa. Varför är en av fantasivärldarna en vilda västern stad? Ingenstans i spelet antyds det att Lili har något intresse eller erfarenhet av vilda västern, och eftersom detta är den största drömvärlden man besöker är det inte utan att man undrar.

 

En indianpotatisprogrammerare. Hans favoritserver? Apache!

Spelets handling är extremt subversiv, och jag uppskattar att utvecklarna vågar ta ut svängarna, även om slutresultatet ibland är mer obehagligt än roligt. Personer som inte kan uppskatta sjuk humor undanbedes! Ett spel där en åttaårig flicka dricker alkohol (med det uttryckliga målet att hamna i en fyllecell) och där en bild av nattvarden kallas ”den där roliga bilden där han i mitten hittar det sista kexet och alla vill ha den” kan inte kallas annat än subversivt och sjukt. Spelets berättare är helt klart en del av detta och är både hotande och rolig när han gravt säger emot det man ser på skärmen.

Blod och lik? Nej, detta är färg som små troll dyker upp och målar så fort en av dina klasskamrater försvinner spårlöst!

 

Harveys new Eyes är väldigt intressant om man spelat det första Edna och Harvey eftersom man besöker flera ställen som bara nämndes eller var otillgängliga i det första spelet såsom staden nära Dr Marcels dårhus samt den enda dörren i dårhuset i fråga man inte kunde öppna i det första spelet. Man får till och med träffa flera personer från förra spelet, varav åtminstone en person har blivit botad! Återigen, gillar skarp att Dr Marcel inte är så där svartvitt ond som många psykologer i film och spel ofta är. Han ÄR dock helt klart antagonistisk även om han har sina anledningar. Mer än så skall jag dock inte säga, kanhända gör jag ett separat blogginlägg för att diskutera spelet med spoilers.

Sträng religiös uppfostran i ett nötskal

 

Detta spels slut är en aning svagt. Även om det första spelet slutade rätt abrupt hade det i alla fall någon typ av klimax. Här tar spelet slut efter en plot-twist som ärligt talat känns rätt ”The Happening” i fråga om kvalité.

Till sist kan jag nog dra slutsatsen att Edna och Harvey 2 är det ”bättre” spelet. Det har större budget, mer frihet (seriöst, tyskar brukar väl vara rätt hårdhänta med censuren annars?) och mer att bevisa. Men personligheten från första spelet saknas och finalen är märkbart svagare. Och snälla, skall ert spel ha achievements så gör de inte av typen ”prata med en person 100 gånger”. Speciellt inte flera av samma typ!