Journey of a roach

Vissa saker är svåra att bedöma.

Jag vill börja med att säga att alla inte kommer att gilla det här spelet. En del kommer att klaga på att det är kort (det skall erkännas, när ett spel har ett achievement för att klara det på en kvart är det aldrig ett got tecken), en del kommer att klaga på att spelets handling är oklar och sentimental. En del kommer att älska detta spel för att det vågar ha nyskapande miljöer och karaktärer samt det inspirerande men aningen sjösjukeskapande systemet med att klättra på väggar och tak.

 

För att inte tala om alla flugspyor 

 

Journey of a roach utspelar sig i en apokalyptisk framtid där människor dött ut efter ett globalt krig och ersatts med gigantiska kackerlackor och andra insekter. När en av dem utforskar ovan jord hittar han något han aldrig sett tidigare; en blomma. När han berättar för sin vän föreslår han att de planterar om blomman för att skapa en trädgård. Tyvärr råkar deras klumpighet förstöra utgången så de måste ta den långa vägen ut genom kloaken.

 

Jag skojade inte när jag sa gigantiska

 

På vägen separeras de två och man beger sig ut för att rädda sin vän och finna en väg till blomman. Låter lite sentimentalt redan, inte sant? Dock är det knappast mer än en ramhandling, spelets verkliga berättartekniska styrka ligger i de karaktärer och miljöer man stöter på under spelets gång. Faktiskt är dessa miniberättelse så pass bra att man snart glömmer ramhandlingen, de flyer ihop till en fin final som ger en bra tyngd åt ett vackert litet spel.

 

Kackerlackor överlever allt, till och med rökning

 

Men Erik, säger du. Ge oss då exempel på minihandlingar istället för att sitta där och flumma dig! Och exempel skall du få, min vän!
På vägen hinner man både skapa en trevlig stämning på en bar och hindra en stam med muterade pissmyror från att ta över världen. Spelet i sig är ett rätt ordinärt peka-och-klickaspel vars stora gimmick är att man kan klättra på väggarna. Rummet roterar då med en, vilket är häftigt men skapar en viss känsla av sjösjuka. Spelet är även väldigt kort, och man klarar det med lätthet på 4-5 timmar.

Trots minispel

Det som räddar spelet är dess stora hjärta och karaktär. Det finns flertalet fina och söta scener. En favorit är en liten eldflugehippie som är rumskamrat med en myra, som är krigsveteran. Eldflugan är förälskad i bardanserskan men är alltför blyg för att säga något. Han är dock en duktig sångare och kan hjälpa när barens piano gått sönder...

 

They are like rabbids but less annoying

 

Detta spel hade lätt varit värt att köpa om det varit lite billigare, nu säljs det till fullpris och det är helt enkelt för dyrt för sin längd. Jag kan helt enkelt inte med gott samvete rekommendera spelet om du inte har ett ENORMT intresse för insekter!

 

Din åsikt, Permeter?

 

 

 

THIS GAME IS THE BEST, IT GETS TEN NICOLAS CAGE OUT OF TEN

 

 

 

 

Men om spelets släpp på rabatt (pun not intended) någon gång i framtiden; slå till direkt!

 

Eftersom jag ändå gärna vill visa fler av spelts scener i detalj  kommer här spelets trailer så att du som läsare kan se den charmen som är spelets stora plus!