Tymor och Permeter på vandringsfärd i Jotunheimen i Norge

Efter att ha läst Valhall en gång för mycket och läst ner mig i nordisk mytologi och svensk folktro har jag länge velat göra något som utspelar sig i "hemtrakterna". Medan jag funderar på vilka av mina karaktärer som passar bäst, om det skall bli en bok eller ett spel eller något helt annat, eller om projektet ens är värt att satsa på bjuder jag på konceptskisser till en kortare serie som aldrig blev av. 

Den handlade om Dödsguden Tymor och hens fru, huldran Permeter, på vandring i Jotunheimen i Norge. Meningen var att de i där skulle möta Hel från nordisk mytologi och Tymor skulle ta sig an henne som lärling, eftersom Tymor som trickster var vän med hennes far Loke. Även om projektet aldrig blev av är jag väldigt nöjd med titeln I´ve heard Norse.

Utkik från Glittertindtoppen 

Bad i sjön Gjende

Det verkliga Jotunheim

Bilderna är ritade av http://www.furaffinity.net/user/yedg och postas med tillåtelse. Det är kjempefint!

Pitch av handlingen i mina två spelprototyper

Alex and Adva (peka och klicka)

I kaningudens paradis bor Alex och Adva. Adva är en jackalope, en krigare i Tymors armé medan Alex är ekonom och hobbymagiker. Deras högsta önskan är att skaffa familj men kan tyvärr inte få barn. Till sin stora ära får Alex ersätta hovmagikern Tymors hovmagiker Totte under en stor ceremoni som skall skicka jackaloperna till underjorden för att ledsaga de dödas själar. Tyvärr har Alex glömt kvar sin magibok hemma och snor därför Tottes bok för att genomföra magin. Där läser han om en magisk planta som växer i underjorden och kan uppfylla önskningar. När Adva får reda på detta föreslår hon att de skall leta efter den tillsammans och tar med Alex till underjorden, trots att det är förbjudet för vanliga kaniner att ta sig dit. Efter diverse äventyr (de måste ta sig igenom skogen där Tymors barn och fru bor, de dödas stad Nifelheim samt kanten av helvetet självt innan de när berget där plantan växer) finner de plantan som de måste skydda från ett gäng demoner som också är ute efter dess magiska egenskaper.

Cuniculus Ludere (Plattformspelet)

En dag i underjorden sitter Tymor i godan ro med sin familj för se på den senaste Disney Deutschney-filmen Herkules Idcules. Men ve och fasa, vad menas med att Hades är skurken!? Hades är ju en Tymors föregångare som herre av underjorden! Nu kommer säkert hans barn att börja tro att han är en dålig person och att den riktiga Hades, som de så familjärt kallat "fabror Hades", är en elaking. Kanske kommer även andra barn som har föräldrar som jobbar i underjorden att bli mobbade i skolan!? Något måste göras, för barnens skull. Tymor tänker efter och framför ett jättebra förslag till en av Deutschneys advokater. Två veckor har de på sig att göra om filmen, och under tiden kommer Tymor att kontinuerligt döda och återuppväcka honom så att han själv kan se hur fint underjorden sköts. Som den nu extremt otursförföljda advokaten måste man nu undvika alla olyckor och demoner Tymor sänder efter samtidigt som man försöker finna ett sätt att få Tymor att återvända till underjorden igen.

Ludere cuniculus/Cuniculus molestus

Titeln betyder Kaninens hyss/Den irriterande kaninen. Vilken titel jag använder beror vad jag tror att jag kan komma undan med!

Gamemaker's interface

Jag fick denna vecka ett bra uppslag till ett plattformspel och svängde ihop en liten prototyp nu i helgen. Detta betyder inte att jag slutat jobba på peka-och-klicka spelet men jag tror att detta har potential värt att utforska. Ideén är är ett flyktspel där banan faller sönder medan man jagas av en demon. Man vinner genom att ta sig till botten av banan.

I detta fall gula löken.

Att se banan från sidan är inspirerat av Ghost Trick. Exempel på hinder man möter på vägen ner från tornet kan vara allt från exploderande lådor till rum karaktären blir instängd i som inte öppnas på ett tag så att man måste undvika demonen ett tag innan man kan fortsätta. Även spelets handling har jag spånat lite på. Mer om det i nästa bloggpost! Mellan banorna hamnar man i underjorden och kan samtala med spelets antagonister och NPC:s. Detta är för att ge spelaren tid att koppla av mellan all action och föra handlingen vidare! 

Åh nej, träffad av en låda!

Åh nej, instängd i ett rum av en ond demon!

 I underjorden

Mitt spelprojekt: Adva and Alex (spelmotor klar)

Spelprojektet jag arbetar på börjar så sakta ta form. Jag har fastnat för verktyget visionare studios som är ett ett enkelt men ändå kraftfullt verktyg som används av peka-och-klicka utvecklarna Daedalic, skaparna av bland annat Edna and Harvey, Deponia, The whispered world, Fire och Night of the rabbit. 

Visionare Studios

Alex, med gul lök

Adva, med magisk bok

Spelet handlar i korthet om kaninerna Alex och Adva som bor i Silverstaden i kaninguden Tymors rike. Adva är en jackalope, en soldat i Tymors armé. Alex och Advas högsta önskan är att skaffa en familj, men kan inte få barn på naturlig väg. Av en händelse får de höra talas om en magisk växt som kan uppfylla önskningar djupt nere i underjorden och ger sig av för att finna den. De hamnar mitt i en demonattack och måste rädda dagen tillsammans! Ett mål med detta projekt är inte bara att göra ett spel utan även försöka förbättra några av de problem jag har med genren i stort. Lösningen jag har hittills är en informativ huvudmeny och ett förenklat interface.

                                                                                       

En mock-up på menyn. Den är fullt programmerad och fungerande, men måste givetvis göra lite snyggare i den färdiga versionen.

Två vanliga problem när man spelar peka och klicka spel är att man om man tar en paus mitt i äventyret så glömmer man den enorma kedja av pussel man är fast i och vet inte vad man skall göra. Det andra är relaterad  att man inte tänker utan "provar allt på allt" tills man kommer vidare i spelet. Det första problemet har jag försökt lösa genom en meny och förenklat interface där all info finns. I början av spelet måste Alex finna magikern Tottes magiska bok för att hitta en teleporteringsformel till underjorden. För att komma åt boken måste Alex ta sig förbi Tottes butler. Bilderna här under kommer förhoppningsvis att förtydliga hur systemet är uppbyggt. 

Här kommer du inte förbi!

Att komma förbi Butlern läggs till som ett delmål

Efter lite äventyrande har Alex hittat en lök samt slagit på en mystisk spak.

Löken används automatiskt vid rätt tillfälle, man behöver inte gå in i en meny och välja den.

Även om man lurar iväg butlern måste man lösa ett schackrelaterat pussel för att öppna dörren

 Menyn uppdateras!

 Ni kanske undrar vad de tre färgade rutorna gör i menyn? De skall självklart bytas ut mot tydligare ikoner men används för att lämna menyn samt byta mellan att styra Adva eller Alex. Adva har en egen meny. Eftersom hon är en soldat är hennes uppdrag lite mer inriktade mot att finna och förgöra monster. Hon har inget inventory på samma sätt som Alex.

Finn och besegra målen och sen ledaren

En snabbskiss på spelets handling. Jag gör mig inte större förhoppning än att bli klar med prologen (med full fungerande grafik osv) vid årets slut, Men man måste ju börja någonstans!

Tymor reviews Rayman Raving Rabbids (in-character review)

Först och främst måste jag klargöra det uppenbara; detta spelet är djupt rasistiskt. Jag förstår att Ubisoft utvecklade sina spel i en annan era, men det är ändå sorgligt att se hur kaniner felbehandlas i en spelserie som fortfarande pågår! Så spelet börjar med att Rayman sitter med sina grodvänner och har en lugn picknick ute naturen. Då dyker plötsligt några kaniner (de kallas ”rabbids” men låt inte er luras av politiskt korrekta etiketter!) och kidnappar dem. Rayman måste sedan vara med i en gladiatortävling och befria sina vänner. I början var jag försiktigt optimistisk; trots att kaniner utmålas som vrålande fånar var det tydligt att Ubisoft gjort viss research (kaniner bor i underjorden och håller gladiatorspel i dödsrikets fjärde och sjätte pelargång osv) men snart var det dock tydligt att de gett upp.

Gladiatorspelen är inte ett dugg lika våra och kaninernas rike syns aldrig. Gladiatorarenan ser inte de minsta ut som våra tempelgångar utan ser snarast ut som en mänsklig arena med högteknologiska förtecken. Själva gameplayet är väl rätt kul men förhindras av den buggiga kontrollen. Fast vissa spel är mycket roliga, såsom spelet där man hoppar från ett rymdskepp genom stratosfären och landar på marken, eller kastas fram av en rusande gruvvagn. Är man kanin vet man hur kul det är att hoppa och flyga fram!

Det finns helt ingen anledning att spela det här spelet, eftersom det sedan dess kommit grejer i samma genre som är både bättre och mer kulturellt förstående. Men hemskast är ändå beskyllningen att kaniner skulle vara imperialistiska. Vi har aldrig tagit över något land med våld och gjort det till vårt på det sättet! Förutom typ Australien då.