Låtom oss spela: Harry Potter och de vises sten till Playstation del 5

Nere i fängelsehålorna kommer spelet på att "Javisstja, jag är ju en adaption av den första Harry Potterboken" och så får man lite handling islevad inann spelet tar en vidare till nästa utmaning.

Trolldryckslektioner fungerar lite annorlunda mot trollformels- lektionerna. Istället för att följa en blinkande stjärna måste man slå in knappkombinationer samtidigt som ingredienserna läses upp. Plus för att man faktiskt använder den där sengångarhjärnan man letade upp tidigare. Resultatet, Wiggenweld-drycken, helar skada och är såvitt jag vet påhittad av spelen.

Harry skickas iväg av Snape till ett avgränsat rum för att hämta trollsländor till trolldrycken och blir attackerad av en mystisk maskerad man. Han skjuter en trollformel som öppnar ett hål i marken som Harry ramlar ner i. Scenen är dock så mörk så det ser snarare ut som att Harry blivit sprängd i bitar, vilket ärligt talat vore mer effektivt. Spelet gör faktiskt ett rätt bra försök för att få alla två som inte läst boken att tro att Snape är huvudskurken i spelet.

Källaren är full med sådana här troll som bara kan besegras av att man kastar en svamp som får dem att nysa. Står de på gallren trillar de ner. De stönar extremt obehagligt och ger elevhemspoäng ner de besegras, så trots att Harry precis blivit överfallen och anfaller av troll håller prefekterna koll på honom (utan att ingripa såklart)!

Jag sa ju att den här killen skulle komma tillbaka! Hittar man kattfan får man ett kort med berömda trollkarlar och häxor men ingen vidare hjälp. Nu när jag tänker efter, borde inte den här brunnen vara mycket högre upp en fängelsehålorna vara? Man gick ner för trappor, sedan ner till Snape och sen sprängdes man ner i hans källare. Brunnen ligger på en kulle i trädgården...

"Hubben" nere i källaren är surrealistisk på ett sätt som är väldigt svårt att förklara. När man kommer in i rummet från brunnen blir man inlåst. Det enda sätt att öppna rummet är en spak som finns inne i rummet själv. Dörrarna till höger och vänster är märkta "grytkällaren" och "trollets sovrum" precis som om de vore kända platser från boken. När man sedan klarat allt är dörren som leder ut märkt med ett troll, men inga troll finns där.

Att hoppa över de här rörliga grytorna som ligger och kluckar i kloakvatten eller vad fanken det nu är (jag gissar att Snape sitter på en bassäng med Drought of the living dead) är ett av de svåraste momenten i hela spelet eftersom man dör direkt när man trillar i, vilket inte ens händer när man trillar ner i ett bottenlöst hål. Och man måste göra det två gånger.

Om du tyckte att de små trollen lät obehagligt skall du bara höra hur den här bjässen låter. För att inte tala om vad som händer om han vaknar upp och börjar jaga dig. Att Snape har ett troll i sin källare gör honom mer misstänkt under "DERE IZ A TROLL IN DA DUNGEON"-debaclet längre fram.

Rätt cool och läbbig effekt att fladdermöss kan flyga ut när Harry går genom dörrarna. Ett helt oironiskt pluspoäng för mysskräck.

Trollsländor! Jag kommer inte ihåg om de här faktiskt används till något eller om någon designade den här burken och ville ha den med i spelet.

Måste fortfarande låtsas att Snape är skurken! Fast...vad menar han med den här repliken då? Och reagerade inte de andra eleverna på att Harry var borta så länge att lektionen avslutades?

Den riktiga skurken är ju såklart s-s-s-tackars s-s-s-tammande p-p-p-professor Quirrel. Han har Voldemort på baksidan av sitt huvud men hans lågupplösta nylle med gapande fyrkantsmun är nästan lika otäck.

...Såhär skulle inte jag översätta frasen "Gather around, everybody".

I spel står ofta viktiga termer med lite större text. Någon borde säga till Quirrels skådis att det inte betyder att man måste primalskrika ordet i fråga. Verdimillious lyser upp och skapar plattformar av mörker, och verkar återigen vara påhittat av spelet.

Hermione dyker upp och säger att man skall ta sig till tredje våningen, vilket är lättare sagt än gjort eftersom vägen upp är spärrad. Enda vägen man kan ta är en som nu är öppen tack vara Harry verdi-förlåt-VERDMILLIOUS magi.

För att komma igenom den här dörren måste man hitta fyra ögon och spränga dem med VERDIMMILIOUS. Notera att hela det här momentet är ett stickspår; så fort man öppnat dörren hamnar man i fängelsehålorna igen med den lilla skillnaden att passagen upp till slottet igen är öppnat.

Poltergeisten Peeves var aldrig med i filmerna, vilket gjorde att han inte riktigt (varning för personliga spekulationer) fick någon roll i böckerna. Med tanke på att filmer och böcker utvecklades i samklang, var det måhända en officiell design en gång i tiden?

Mer fängelsehålor. Peeves hoppar fram lite då och då och skrämmer en. På denna bilden syns två nya spelmoment; skalbaggar som sprutar eld samt halt golv som gör det svårt att styra. Harrys slirande springstil i geggan är väldigt rolig.

 Ett överdesignat hemligt rum. Stort som en katedral och bara ett litet trollkarlskort att hitta. Rustningar är fiender mycket mer sällan en jag minns. Trodde det var ett av spelets vanligaste fiender...

Med tanke på att det enda här vad som fanns var poltergeisten Peeves, eldsputande kryp, trollsagge och bottenlösa hål tror jag snarare att det var en säkerhetsåtgärd om något.

Från ett minispel där man puttar grytor till märkta platser. Huvudlösa Nicks skådis har en mycket märklig betoning på orden. Han menar:
Om de fastnar i ett hörn kan du leta reda på mig (så återsäller jag pusslet till urspurngsläget)
men han uttalar det:
Om de fastnar i ett hörn kan du leta reda på mig (jag har nämligen gömt mig på spelplanen typ)

Inte första gången konstig betoning ställer till det!

Jubileum!

Idag är det en stor dag, nämligen hundrajubileum för min blogg! Inte hundra år då så klart, men väl hundra poster. Bloggen har dock funnits i fem år. Det skall fyras med det allra intressantaste och roligaste som finns, nämligen statistik! Först ut kommer info om min hemsida som jag fått via google analytics:

Jag har tappat användare, men å andra sidan använder jag knappt hemsidan till något annat än backup för mina böcker och spel. Kul att folk stannar länge än genomsnittet dock. Nästan, eh, två och en halv minut...(att folk besöker mest 4 på morgonen kan bero på att det är Amerikaner)

När det gäller ålder och kön är väl det mesta rätt uppenbart. De flesta som besöker hemsidan är i min ålder (eller yngre) och män.  Något förvånande är att fördelningen ändå är rätt jämn. Jag tror att det kan bero på trafik som kommer in via wattpad, som har en övervägande kvinnlig publik.

Totalt har hemsidan haft över femtusen unika besökare varav hundra kom in den senaste månaden. Undrar av någon av dem laddade ner ett spel? Nedan kommer lite statistik om min berättelse Jackalopes som ligger på just wattpad!

Jackalopes ligger rätt jämnt runt en unik läsare om dagen i genomsnitt. Inte ett helt dåligt resultat om jag får säga det själv!

En unik läsare är dock inte värt något i sig. Jag vet ju inte om de läst hela boken eller en mening och sen inget alls! Ser man till de som lämnat en kommentar är resultatet mer sparsmakat men ändå förhållandevis högt!

Detta är den viktigaste statistiken för mig eftersom den talar om när läsare valt att inte läsa mer av boken. Jag har alltid haft problemet att första kapitlet är rätt svårforcerat, men för de som tagit sig förbi det kan man se att läsningen är rätt jämn. Mot slutet dalar det bort men det kan bero på att de sista delarna är Tolkien-style appendix som kanske inte alla vill läsa! Toppen nås vid kapitel tre, då Jane tar sig till underjorden och börjar sin utbildning, som jag överlag har fått mycket beröm för.

Här kan man se jackalopes i sin helhet! 2344 unika läsare, 21 delar och 238 personer som röstat på dem under tre års tid. Första delen har för övrigt 1000 views nu så förhoppningsvis blir den featured på wattpad inom kort!

Visste du att min blogg har tre underavdelningar? Räknar man in dem har faktiskt bloggen i sin helhet inte mindre än 180 inlägg! Här är de fyra mest populära/delade/besökta inläggen i varje avdelning.

http://zombienightonline.blogspot.se/2017/09/mad-rez.html
Visserligen är konsten bra och videon rolig, men jag tror största anledningen till att detta inlägg har flest besökare är att den är taggad med BBW.

http://atspela.blogspot.se/2016/08/forsok-till-vikingastil.html
Fortfarande en av de bästa texterna jag skrivit.

http://tymorthetrickster.blogspot.se/2015/08/first-part-of-new-jackalope-book.html
Uppföljaren till Jackalopes som aldrig blev av, eftersom jag började jobba med spel mer eller mindre på heltid.

http://youknowbatsy.blogspot.se/2014/10/snabbanalys-av-samtliga-karaktarer-i.html
Någon som minns min Batman-blogg? Nej? Nå. i alla fall var min drift med figurerna i Arkham-serien populärast. Lätt när man är det enda inlägget.

Till sist vill jag dela denna lilla bild på ett mini-projekt jag jobbar på.  Spelmotorn Visual Novel Maker har äntligen släppts (mer än ett år försent) och jag för att lära mig motorn vill jag göra ett kort spel som utspelar sig på ett hemsökt tivoli. Om någon mot förmodan minns min gamla bok Super Power and The Mushroom-shaped Giga Ship hoppas jag göra en spelversion när jag bemästrat denna spelmotor! God jul och gott nytt År och ett stort tack för att du läser min blogg.

Alex and Adva (gameplay updates)

The development of Alex and Adva; I´ve heard Norse, originally a spin-off from my Journeys East of Knez game (made in RPGmaker) is coming along nicely and it is finally ready for a first shaky prototype to be shown. The prototype is a small part of a level taking place on Mt Muspel, which the rabbit couple must scale for one reason or another. As you can tell, I am still working on the script. This prototype is in no way ready to be playable yet and I have simply designed it to try out ideas, abilities, monster placements/difficulty and platforming segments to find out if they are fun to play. In this article I will show a few abilities, a few enemies and the world the game takes place in. Please be aware that most, if not all, graphics are taken from the basic RPGmaker installation package and will be replaced in the future. 

The basic gameplay of the game is inspired by Mario and Luigi (as you switch between two characters to solve puzzles and battle enemies) and the Gameboy Zelda games (the swift-real time action as opposed to Mario and Luigi´s turn-based battles). Alex and Adva are supposed to be completely opposite in what they can do as character yet complete each other in the gameplay. The most notable difference between them is that Adva uses close-combat abilities while Alex prefers long-distance spells and weapons. I kinda want to avoid swarming the player with enemies and instead let strategy play a part in battles. Do I get rid of the archer with a fire spell from Alex or do I let Adva vanquish the troll that are attacking us? Do I let Alex cast a protective spell and let Adva jump up to get the archer? Anyway! Let us now scale Mt Muspel and take a look at what the adventure brings!

Adva brings a sword and shield (sometimes to a gunfight) the sword is used to vanquish nearby enemies and block all sorts of faraway attacks.

Alex has a hookshot that can be used to grab certain posts to pull him and Adva over gaps and over enemy attacks.

He can also throw powerful fireballs, but they consume a lot of his magic. The reason is once again to distinguish Alex and Adva as characters; Alex can do a few powerful finishers before having to recharge while Adva can keep going for a long time, but only do smaller blows.

"Sounds like our love-life"

"Heh"

  

Here we have the bombs, which both Alex and Adva can use. I wanted to try something different compared to say, Zelda, when designing the bombs. Although bombs are a limited resource in Zelda you can almost always find more in the grass or in chests so you newer get stuck. In my game bombs are a real limited resource (Can´t find any "in the wild", so to speak) yet never required to proceed. Instead they can be used as desperation attacks or finding secrets and easter eggs.

Lastly we have a few or the usual rpg-items such as potions and phoenix down. They are used in real time just as everything else, so make sure to choose before the battle what you want to bring!

The next step is to look over what works in this prototype and what needs to improve. Although I think the basic gameplay-system works very well I want to make it more fluid, so that the player does not constantly need to stop and open the menu. Instead, I want all new abilities to be automatically assigned to Alex and Adva (except for bombs, potions and similiar items that they both can use) and switch between them with the press of a button.

The environments needs to be ironed out a bit too look more natural and make it more obvious what can and what cannot be interacted with. I am very happy with the jumping, which can also be used to avoid enemies. Finally, there are a few graphical glitches and scripting errors. How many can YOU spot in the video?

This is the first prototype, showing of the adventure part of the game. It takes place on Mt Muspel, home of the fire ogres. There are a few other areas and gameplay sequences I want to explore in prototypes the future before I start building the game proper:

1 Cutscenes and shopping in the rabbit capital of Hybrasil, also some tutorials ending in boss fight..

2 A pure platforming section (sideway 2D) in the swamp of Od.

Luckily the script I am using has a nifty system for going to any part in the game in order to try something new out. Now to work some more!

Sagan om Lucio och det gyllene geväret del 4

Lucio hade nu börjat lägga ihop två och två för att äntligen komma närmare sitt gyllene gevär. Den årliga Overwatch-turneringen hölls i år i Australien, nära det ökända Junkertown. Det sponsrades av Vishkar och arena var byggd av Torbjörn, vilket var mycket misstänkt.

Precis den plats där mannen som redan hade ett gyllene gevär var ifrån! Om Lucio kunde vinna tillräckligt många matcher för att delta, kunde han komma in i Junkertown, hitta mannen och var geväret kom ifrån. 

Det började inte helt lovande! En medlem av laget blev sur mitt i matchen och smet. Lucio ville nästan helt ge upp men kämpade på.

De vann till slut i alla fall! Lucio blev så lycklig att han spontanhöll en konsert nära det lokala bageriet som tack.

För att få åka till Australien och finalen var Lucio tvungen att vinna minst sex utav tio möjliga samt visa god laganda och användbarhet.

Även om Halloween nästan var över kunde inte Lucio låta bli att spela ett litet spratt! Var de rädda för buet eller boopet som kunde putta dem utför stup?

Matchens gode man var riddaren Reinhardt, som Lucio inte hade talat med så mycket tidigare. Det fanns en poster i Overwatchs Gibraltarbas på honom som ung. Han såg mest ut som drömprinsen i Shrek, tyckte Lucio. Reinhardt ville inte ha ett gyllene gevär utan en gyllene hammare, något hans gamla lagkapten alltid eftersträvat.

Än så länge så såg det hela mycket lovande ut! Tre matcher återstod och Lucio behövde bara vinna en av dem.

Det enda kvarvarande problemet var att han ännu inte var tillräckligt omtyckt av sina lagkamrater för att få följa med till finalen. Lucio underskattade dock sin karisma.

Lucio besökte sin mentor Zenyatta såg annorlunda ut efter ett desperat försökt att skapa ett gyllene gevär via alkemi. Var ett sådant gevär verkligen så eftersträvansvärt? Hade inte Zenyatta alltid sett tålamod som en dygd?

Den sista matchen utspelade sig i Numbani, som Lucio vait i många gånger tidigare. Nu var det dock mitt under en teknikmässa, så all glad musik hade bytts ut mot maskinerier och oljud. Trist, tyckte Lucio.

Ett stort plus var dock att Lucio slog sitt tidigare rekord i att hela, och även de andra kategorierna var över hans genomsnittsbästa!

Äntligen, Junkertown! Lucios första steg var att ta sig till den mystiska mannens hus för att tigga om ett gyllene gevär. Han fick veta att sådana vapen var gjorda av en metall från en annan värld kallad Australium, men det var så gott som slut.

I ett garage tillhörande en gigantisk grisman kallad Roadhog fann Lucio ondsinta planer som skulle ske under turneringen. Det var dock inte värre än någon annan Overwatch-match, så Lucio lät det vara. Nu gällde det geväret!

Det här stället tänkte Lucio testa senare. Trots stora mängder rövat guld och silver fanns det verkligen inte mer Australium i staden. Lucio visste att det bara fanns en sak att göra...även om hans hjärta vägde tungt.

Ut i vildmarken och leta Australium! Denna gång var det hans som övergav tävlingen mitt i matchen...Kommer Lucio att finna ett gyllene gevär i tid för att vinna turneringen och återuppväcka sin slumrande musik-karriär. Det fanns bara ett sätt att få reda på sanningen och det var att lita på turen! Efter en halv dags letande var Lucio trött, hungrig, svettig och framförallt desperat törstig. Skulle han ens överleva!?

Lucio var tvungen att ge sig själv en UTMÄRKELSE