Jubileum!

Idag är det en stor dag, nämligen hundrajubileum för min blogg! Inte hundra år då så klart, men väl hundra poster. Bloggen har dock funnits i fem år. Det skall fyras med det allra intressantaste och roligaste som finns, nämligen statistik! Först ut kommer info om min hemsida som jag fått via google analytics:

Jag har tappat användare, men å andra sidan använder jag knappt hemsidan till något annat än backup för mina böcker och spel. Kul att folk stannar länge än genomsnittet dock. Nästan, eh, två och en halv minut...(att folk besöker mest 4 på morgonen kan bero på att det är Amerikaner)

När det gäller ålder och kön är väl det mesta rätt uppenbart. De flesta som besöker hemsidan är i min ålder (eller yngre) och män.  Något förvånande är att fördelningen ändå är rätt jämn. Jag tror att det kan bero på trafik som kommer in via wattpad, som har en övervägande kvinnlig publik.

Totalt har hemsidan haft över femtusen unika besökare varav hundra kom in den senaste månaden. Undrar av någon av dem laddade ner ett spel? Nedan kommer lite statistik om min berättelse Jackalopes som ligger på just wattpad!

Jackalopes ligger rätt jämnt runt en unik läsare om dagen i genomsnitt. Inte ett helt dåligt resultat om jag får säga det själv!

En unik läsare är dock inte värt något i sig. Jag vet ju inte om de läst hela boken eller en mening och sen inget alls! Ser man till de som lämnat en kommentar är resultatet mer sparsmakat men ändå förhållandevis högt!

Detta är den viktigaste statistiken för mig eftersom den talar om när läsare valt att inte läsa mer av boken. Jag har alltid haft problemet att första kapitlet är rätt svårforcerat, men för de som tagit sig förbi det kan man se att läsningen är rätt jämn. Mot slutet dalar det bort men det kan bero på att de sista delarna är Tolkien-style appendix som kanske inte alla vill läsa! Toppen nås vid kapitel tre, då Jane tar sig till underjorden och börjar sin utbildning, som jag överlag har fått mycket beröm för.

Här kan man se jackalopes i sin helhet! 2344 unika läsare, 21 delar och 238 personer som röstat på dem under tre års tid. Första delen har för övrigt 1000 views nu så förhoppningsvis blir den featured på wattpad inom kort!

Visste du att min blogg har tre underavdelningar? Räknar man in dem har faktiskt bloggen i sin helhet inte mindre än 180 inlägg! Här är de fyra mest populära/delade/besökta inläggen i varje avdelning.

http://zombienightonline.blogspot.se/2017/09/mad-rez.html
Visserligen är konsten bra och videon rolig, men jag tror största anledningen till att detta inlägg har flest besökare är att den är taggad med BBW.

http://atspela.blogspot.se/2016/08/forsok-till-vikingastil.html
Fortfarande en av de bästa texterna jag skrivit.

http://tymorthetrickster.blogspot.se/2015/08/first-part-of-new-jackalope-book.html
Uppföljaren till Jackalopes som aldrig blev av, eftersom jag började jobba med spel mer eller mindre på heltid.

http://youknowbatsy.blogspot.se/2014/10/snabbanalys-av-samtliga-karaktarer-i.html
Någon som minns min Batman-blogg? Nej? Nå. i alla fall var min drift med figurerna i Arkham-serien populärast. Lätt när man är det enda inlägget.

Till sist vill jag dela denna lilla bild på ett mini-projekt jag jobbar på.  Spelmotorn Visual Novel Maker har äntligen släppts (mer än ett år försent) och jag för att lära mig motorn vill jag göra ett kort spel som utspelar sig på ett hemsökt tivoli. Om någon mot förmodan minns min gamla bok Super Power and The Mushroom-shaped Giga Ship hoppas jag göra en spelversion när jag bemästrat denna spelmotor! God jul och gott nytt År och ett stort tack för att du läser min blogg.

En medelålders man spelar gamla spel som gjorde honom skraj när han var en ung man!

I de gamla Playstation-magasinen kom det ofta med en demoskiva med spel på. Varje månad när man fick dem var det ett litet äventyr att kolla igenom vilka spel som fanns. Men en hel del spel var riktade till en äldre publik och ledde till mardrömmar! Men när man nu är man (någorlunda) är det dags att ta sig i kragen, spela igenom spelen och se om de är något att ha! 

Varför skraj?
Viskande röster, surrealistisk musik och allmänt grotesk karaktärsdesign.

I Abe´s Odyssey tar du dig rollen som den så kallade Mudokonen Abe, en av många förslavade arter under Glukkonernas (affärsinnade varelser som styr i grupper om tre) järnhand på planeten Oddworld. En dag tjuvlyssnar Abe på ett syrelsemöte och får då veta att eftersom de flesta av planetens arter jagats till utrotning kommer Glukkonerna hädanefter att att göra mat av Mudokonerna för att sedan sälja till sina kunder.
Det är nu upp till Abe att fly från fabriken där han jobbar, varna sina vänner och artfränder. Det finns även en uppföljare där Glukkonerna har byggt en fabrik över en Mudokon-kyrkogård där Mudokonerna tvingas att gräva upp sina förfäders ben för att sedan göra läskedryck av dem.
Spelen ifråga är en hybrid mellan plattformspel och pusselspel, man tar sig igenom banor och löser pusslen för att ta sig förbi Glukkonvakter och rädda Mudokoner. De är helt okej men långt ifrån perfekta. Kontrollen känns aningen trög och pusslen kräver en hel del trial and error och leaps of faith för att lösa. Styrkan i Abe´s Odyssey är estetiken och världen spelet utspelar sig i. Den är surrealistisk och grotesk, även vacker, speciellt när Abe lyckad fly från Glukkonfabriken och tar sig till två tempel tillägnat de två arter som ännu inte utrotats.

Varför skraj?
Mörk och läskig stämning, blod och lemlästning.

Soul Reaver utspelar sig i världen Nosgoth, styrt av vampyren Kain och hans söner/generaler. Raziel är en av dessa generaler och har som den första vampyren någonsin fått vingar, vilket gör Kain vansinning av svartsjuka. Raziel kastas i den eviga tortyrens sjö (vadå, har inta alla land en sån?) för att ruttna och plågas i evigheters evigheter.
Han räddas dock av en urgammal Chtulhu-kopia till gud och återupplivas som ett spöke för att döda Kain och få de dödas själar att flöda till guden igen istället för Kain. Soul Reaver är en sådan där supersterotypisk vampyhistoria med tvåhundramiljoners sidor backstory, plågade prettyboys och evigt mörker.
Seriöst, utvecklarna närmast frossar i faktumet att den här historien inte kan sluta lyckligt, att det bästa Nosgoths invånare kan hoppas på är att uppslukas av en dödsgud istället för att bli slavar år Kain. Och visst, gillar man sådan är väl spelet helt okej. Tyvärr består själva gameplayet av block-pushande och halvtaskigt plattforshoppande. Höjdpunkten är bosstriderna mot Kain´s generaler samt de bombastiska monologer han håller. Om man hugger Kain är jag tämligen säker på att han blöder ren gotik, och det räckte minsann till 5 spel, plus en kortlivad onlinevärld.

Varför skraj?
Men bara kolla på huvudkaraktären AAAAAAAAAA Uncanny Valley

Medievil är med två ord; helt fantastiskt. Spelaren tar rollen som Sir Daniel Fortesque, en riddare som dog extremt pinsamt i strid mot den onda trollkarlen Zarok. När Zarok nu återvänt med en zombiearmé för att ta landet Gallowmere i besittning återupplivas även Daniel som en zombie. Eftersom hans pinsamma död inte gör att han kan komma in i hjältarnas sal, ett sorts bargin-bin Valhalla där det dricks öl och slåss/festas i all evighet tar han på sig att kämpa mot Zarok ännu en gång.
Jag har en viss fabläss för missampassade hjältar som gör så gott de kan, och Sir Daniel Fortesque är en sådan hjälte. Spelet har humor och hjärta, det är mysläskigt som en Tim Burton-film. Skurken Zarok är en blandning av Merasmus från Team Fortress och Tim the Enchanter från Monty Python. Samtidigt så vågar spelet vara äckligt och blodigt, vågar ta upp faktumet att de flesta hjältarna i hjältarnas hall är självgoda skitstövlar.
Det finns även en uppföljare som utspelar sig i Viktorianska London. En ond aristokrat (likt Glukkoner, finns det någon annan typ?) har hittat Zarok´s trollformelsbok och skaffat sig en zombiearmé, vilket även återupplivat Daniel. Även detta äventyr skall ha cred för att det flyttar myskräcken från medeltiden till nästa logiska steg, London´s slum. Tyvärr slutar spelet med ett antiklimax, men mer en så skall jag inte avslöja!  

Helt fantastisk musik har det också!