Smite gudagenomgång del 1

Eftersom jag tröttnat lite på Team Fortress har jag istället börjat ge mig in i MOBA-scenen och fastnat för Smite. Speciellt med det spelet är att det inte har egna karaktärer utan istället spelar man som gudar från olika mytologier. I takt med att jag lär mig tänkte gå igenom de gudar jag spelat/mött.

Ratatoskr

Min första main. Jag är liten och irriterande.

Ah Muzen Cab

Cabrakan

"I´M HELPING" personifierad. Hans ult bygger en mur för att omringa fienden, men den har så dålig räckvidd att man allt som oftast stänger in sina lagkamrater istället.

Loki

Vafan jag slutade med TF för att slippa spioner, inte för att plötsligt slåss med dem på steroider.

RA

RA´S SOLAR BLESSING HAS ODOR BLOCKING POOOOOOOOOOOWEEEEEEEEER

Jag kan inte bärga mig tills jag blir MOBA-spelens mästare!

Mitt spelprojekt: Adva and Alex (spelmotor klar)

Spelprojektet jag arbetar på börjar så sakta ta form. Jag har fastnat för verktyget visionare studios som är ett ett enkelt men ändå kraftfullt verktyg som används av peka-och-klicka utvecklarna Daedalic, skaparna av bland annat Edna and Harvey, Deponia, The whispered world, Fire och Night of the rabbit. 

Visionare Studios

Alex, med gul lök

Adva, med magisk bok

Spelet handlar i korthet om kaninerna Alex och Adva som bor i Silverstaden i kaninguden Tymors rike. Adva är en jackalope, en soldat i Tymors armé. Alex och Advas högsta önskan är att skaffa en familj, men kan inte få barn på naturlig väg. Av en händelse får de höra talas om en magisk växt som kan uppfylla önskningar djupt nere i underjorden och ger sig av för att finna den. De hamnar mitt i en demonattack och måste rädda dagen tillsammans! Ett mål med detta projekt är inte bara att göra ett spel utan även försöka förbättra några av de problem jag har med genren i stort. Lösningen jag har hittills är en informativ huvudmeny och ett förenklat interface.

                                                                                       

En mock-up på menyn. Den är fullt programmerad och fungerande, men måste givetvis göra lite snyggare i den färdiga versionen.

Två vanliga problem när man spelar peka och klicka spel är att man om man tar en paus mitt i äventyret så glömmer man den enorma kedja av pussel man är fast i och vet inte vad man skall göra. Det andra är relaterad  att man inte tänker utan "provar allt på allt" tills man kommer vidare i spelet. Det första problemet har jag försökt lösa genom en meny och förenklat interface där all info finns. I början av spelet måste Alex finna magikern Tottes magiska bok för att hitta en teleporteringsformel till underjorden. För att komma åt boken måste Alex ta sig förbi Tottes butler. Bilderna här under kommer förhoppningsvis att förtydliga hur systemet är uppbyggt. 

Här kommer du inte förbi!

Att komma förbi Butlern läggs till som ett delmål

Efter lite äventyrande har Alex hittat en lök samt slagit på en mystisk spak.

Löken används automatiskt vid rätt tillfälle, man behöver inte gå in i en meny och välja den.

Även om man lurar iväg butlern måste man lösa ett schackrelaterat pussel för att öppna dörren

 Menyn uppdateras!

 Ni kanske undrar vad de tre färgade rutorna gör i menyn? De skall självklart bytas ut mot tydligare ikoner men används för att lämna menyn samt byta mellan att styra Adva eller Alex. Adva har en egen meny. Eftersom hon är en soldat är hennes uppdrag lite mer inriktade mot att finna och förgöra monster. Hon har inget inventory på samma sätt som Alex.

Finn och besegra målen och sen ledaren

En snabbskiss på spelets handling. Jag gör mig inte större förhoppning än att bli klar med prologen (med full fungerande grafik osv) vid årets slut, Men man måste ju börja någonstans!

Arbetsökarbloggen del 2

Jobb jag sökt denna vecka:

Testare
IT-support
Webbredaktör

Det sista jobbet är intressant men förhindras av flera faktorer, bland annat att det bara är ett vikariat, börjar den tionde Augusti samt att jag inte har någon bostad. Själva jobbet i sig hade varit perfekt! För övrigt sysselsätter jag mig med att städa lägenheten samt ordna mina affärer för hemflytten. På hobby-sidan har jag börjat spela Team Fortress igen eftersom spelet fått en stor uppdatering. Nog om detta! Här kommer dessutom kapitel 13 av jackalopes!

http://www.tymorthetrickster.com/Jchapter13.html

Arbetsökarbloggen del 1

Eftersom jag med början den 1 första Augusti kommer att bli arbetslös igen så tänkte jag här hålla en liten dagbok för att kunna överse mina planer på att skaffa nytt jobb och bostad. Med början denna söndag, söndagen den tolfte Juli, kommer jag att uppdatera varje vecka med vad som hänt och vilka jobb jag sökt. Jag kommer dock av sekretesskäl inte skriva hos vem jobben ligger eller exakt vad jobbet innebär. Tyvärr verkar de flesta intressanta jobb vara på deltid för de som studerar men som ni ser här nedan har vi hittat ett par:

Junior frontend utvecklare
Online Supporter
Sedan tidigare har jag även pratat med en återförsäljare för det företag jag jobbat för tidigare.

Skulle någon som läser detta ha några tips är jag givetvis ivrig att ta del av dem!
Tolfte kapitlet av jackalopes:
http://www.tymorthetrickster.com/Jchapter12.html

Kokopelli

Detta är Kokopelli, vatten-delaren, den puckelryggiga flöjtspelaren, bergsväggsfolkets Casanova (fast själv föredrog han namnet Estaban). Han var den som bringade magi från övervärlden till det som senare blev Amerika. Beskrivningen är tagen från Tvtropes tidigare avdelning för 

Alla som läst mina bloggar och mina historier bör veta att jag älskar tricksters och kulturbringare.
Dessa varelser drattar på arslet och gör sig till men bringar ändå förändring och magi till världen. Min favorit bland alla dessa är Kokopelli, den ur-Amerikanska flöjtspelaren. Han är en symbol som återkommer på flera grottbilder från indianer ursprungsbefolkningen över hela Amerika. Enligt vissa legender är han en handlare som sprider magiska varor och legender I sitt spår, enligt vissa legender har han en rygg full av frön och sprider fertilitet både bland landets fält och landets kvinnor. Han vandrar från folk till folk och ställer till med stora fester där han spelar musik på sin flöjt och berättar om sina äventyr. I alla sammanhang är han en person som gör folk lyckliga och tillfredsställda. Det sägs att han bara besöker en stam under en generation eller ännu mer sällan, Han kan aldrig kallas på eller fås att lyda några befallningar över huvud taget!

http://www.tymooreart.com/

Kokopelli rådde även över jaktlyckan och hade således med sig följeslagare som symboliserade fåret, hjorten, reptildjuren eller insekterna. Att döda hans följeslagare betydde otur men att visa vördnad för dessa följeslagare garanterade god jaktlycka. Faktum är att vissa forskare menar på att Kokopellis flöjt ursprungligen var ett typ av blåsrör som användes till jakt.

Speciellt populär var han bland Hopi-indianerna I nordöstra USA. Kokopelli hade även en kvinnlig motsvarighet som hette Kokopelli-manna. Hon sades vara ful, men samtidigt så kunde hon tjusa de starkaste och virilaste av de unga männen och göra dem till hennes. Kokopelli själv sades vara rätt så ful även han; han hade som sagt puckelrygg och var både spinkig och gänglig, som en mycket vänligare slenderman.

Sådan här rygg får man om man arbetar med datorer (och om alla ens hobbies inbegriper datorer)

Precis som vissa använde Näcken här I Sverige för att förklara oplanerade graviditeter där fadern var okänd är det mycket möjligt att Kokopelli användes på ett liknande sätt. Det fascinerade är att Kokopelli finns från grottmålningar över hela USA, samma figur med samma puckelrygg, flöjt, tentakelliknande hår och I vissa fall, gigantiska erektion. Vad kommer dock denna legend om denna mystiska vandrare ifrån?

Enligt vissa forskare, dvs de som inte tror på den ovan nämnda teorin om flöjten som jaktvapen, var Kokopellis flöjt något som kringresande försäljaren använde för att visa en stam att han hade fredliga avsikter och att han hade saker att sälja. Denna teori förklarar varför just denna symbol är så vida spridd över hela Amerika. Eftersom denna/dessa resande inte nödvändigtvis oroat sig över eventuella barn hos dem han låg med kan tankarna hos ursprungsbefolkningen letts till någon typ av fruktbarhetsgud. En sådan syn är väl inte nödvändigtvis något som en västerländsk moral uppmuntrar men det uppvisar en del av det otvungna sätt som Hopierna såg på sexualitet. En tredje teori är att flöjten inte baseras på något från verkligheten utan helt enkelt symboliserar den, hörhum, phalliska delen av Kokopellis personlighet.

Eller så är det hans näsa!

Namnet Kokopelli kommer från Koko och Pelli, där Koko är ordet för en gud och Pelli namnet på en typ av fluga. Kokopelli sades ha ett flugliknande ansikte. I vissa versioner har Kokopelli två kaninliknande öron istället för sina tentakler, vilket på ett bra sätt anknyter till min egen skapelse Tymor och ytterligare gör att jag tycker om karaktären! Kokopelli verkar även, precis som Tymor, vara ett populärt namn för hästar.

PINGAS

Jag ser Kokopelli som att lycka och välstånd går över olika kulturers föreställningar om utseende och vad som går för sig. Jag ser Kokopelli som en vandrare som aldrig kan fångas och sprider legender och kulturbringande I sitt fotspår. För det är vad en trickster är, en kulturbringare!

Det är Pyramid-Kokopelli! Also; more PINGAS

Tionde kapitlet av jackalopes:
http://www.wattpad.com/142809461-jackalopes-chapter-10

Lite diverse!

I detta inlägg har jag egentligen bara två länkar att bjuda på:
http://youknowbatsy.blogspot.co.uk/2015/04/snabbanalys-av-karaktarer-i-arkham.html
Snabbanalysen av samtliga karaktärer i Arkham Asylum fortsätter efter ett långt uppehåll!

http://www.wattpad.com/story/39169858-jackalopes
Jackalopes finns nu även på Wattpad, ett verktyg för författare. Exakt hur det fungerar kommer jag att detaljera i ett framtida inlägg men för nu vore det fint om ni kunde klicka in er och ge lite views (man måste ha 500 för att låsa upp samtliga av sidans verktyg)!

Dillons rolling western

I västern vandrar en ensam prisjägare. Hans namn viskas i vinden och skänker hopp till de hårt ansatta små städerna som omger den stora järnvägen samtidigt som det sätter skräck i harhjärtade skurkar. Hans namn? Dillon, den röda blixten!

Dillons rolling western är ett så kallat tower defence-spel. Man har en bas som skall försvaras från sten-liknande banditer kallade Grocks. Varje bana i spelet delas in i tre dagar. Dillon och hans assistent Rush anländer till en ny stad och hyrs av stadens ledare för att försvara staden från Grocks. Under dagtid samlar man material för att bygga ett försvar med murar och kanontorn och under natten försvarar man staden. Material som behövs är metal som används för att bygga försvarsmurar, frukt för att föda stadens boskap och saker som kan säljas för att köpa andra verktyg (som dynamit eller hälsodryck, finurligt kallad snake-oil) samt att bygga vakt och kanontorn. Blir man av med all hälsa eller låter Grocks röva bort alla stadens boskap förlorar man. Mellan uppdragen finns en liten bar man kan gå till för att åta sig sidouppdrag eller köpa varor. Spelet är välbalanserat men har en snabbt stigande svårighetsgrad.

Vanpool (som även gjort bla Tingles rosy rupeeland) är duktiga på att skapa intressanta världar och har många ideér (i många fall är de dock mer unika än bra).

Rush är, till skillnad från karaktärer som Issun och Navi, inte enormt irriterande

Men ack! Tydligen består Vanpool inte av människor utan maskiner eller måhända aliens med minst tre händer. Bara detta kan förklara varför deras spels kontrollschema är så fruktansvärt obekväma. Man använder både styrkorset och stylusen för att spela. Naturligtvis finns ingen alternativ kontrollmetod för vänsterhänta.

Man kan inte poängtera nog hur bättre det andra splelet I serien är än det första, hur mycket en halvbra prototyp det är.

Faktum är att jag rekommenderar att man börjar med det andra spelet och struntar I det första. Förutom ett par referenser är andra delen sin egna story och man missar inget viktigt. Man måste ge Vanpool en eloge för att ha förbättrat samtliga av de moment som inte helt funkade I det förra spelet. Inlärningskurvan är lite jämnare och man kan nu hyra in prisjägare som hjälper en förutom de kanontorn som fanns I förra spelet.

Under dagtid kan de hjälpa en att samla resurser vilket gör spelet mycket mindre grindigt. Dessa prisjägare kan sedan utmanas I en duell så att de följer en permanent, vilket ökar spelets västernkänsla. En annan skön detalj som är förbättrad från förra spelet är baren vid dagens slut. Allt sköts inte via menyer som I förra spelet utan man kan gå runt och prata med karaktärer eller träna ute I förrådsrummet. Spelets karaktärer är väldigt bra designade och har fina personligheter, så det är roligt att lära känna dem bättre!

Bra karaktärer som är villiga att skjuta stenbanditer med enorma kanontorn

En mycket välkommen detalj är att gå ut I banan på natten för att klara de uppdrag som är kvar, eller bara samla mer resurser utan att stressas av någon tidsgräns! Dessutom kan man, om man förlorar ett uppdrag tillräckligt ofta, spela om med mer pengar än de man tilldelas I början, vilket gör att man kan bygga fler kanontorn och annat material som kan hjälpa en. Det finns även lite minispel att sysselsätta sig med mellan uppdragen, bland annat ett där man utforskar en gruva. Tyvärr består det till största delen av trial and error, och jag har aldrig fått slut på pengar när jag spelat så speciellt mycket vits med det finns inte. Men det är kul att utvecklarna försöker variera sig lite! Jag hade antagligen njutit mer av andra spelet om jag inte känt att jag “överspelat” ettan.

När spelet är avklarat finns ytterliggare material att låsa upp. Genom att samla pengar och stjärnor. Detta bonusmaterial inbegriper både extramaterial (som tur är kliniskt fritt från konceptsketcher) och en sista bana, vilket ger ett litet fint avslut på spelets berättelse.

Dueller under en blodröd himmel

Sammanfattningsvis tycker jag att detta är en intressant spelserie som gärna hade fått finputsats ytterliggare I en tredje del. Det verkar dock otroligt att det kommer att hända, men Dillon var i alla fall populär nog att bli assist-trophy i Super Smash Bros! Inte illa pinkat för Knuckles bortglömda kusin från vilda västern!

GAH, inte ännu en recolor!