onsdag 4 juli 2018

Overwatch nya system för rankat


*Gert Fylking* ÄNTLIGEN


Blizzard har nyligen gjort en hel del förändringar i hur den sociala delen av Overwatch, och i förlängningen hur kompetitiva matcher spelas, fungerar. Ett problem som Overwatch kompetitiva scen är att folk i en komp-match inte samarbetar, vill spela samma roll eller på ett speciellt sätt eller kanske helt enkelt bara trolla. Vissa vill spela mer experimentellt och testa nya saker och för vissa är det hela på liv och död! Visst, man kan skapa en grupp från ens friendlist, men Overwatch är inte ett speciellt socialt spel jämfört med exempelvis Team Fortress eftersom custom-servrar inte finns och man bara slussas runt mellan matcherna. Det blir mest att man kanske köar med en eller max två andra deltagare vilket inte löser problemet speciellt bra. Det finns numera ett nytt kösystem där man kan leta efter andra som är ute efter att spela samma typer av matcher som en själv. Grupperna är lätta att skapa och man kan ställa in dem efter en hel rad parametrar såsom om mikrofon skall krävas eller vilken endorsement-level som krävs för att få vara med i laget (mer om det senare). 

Efter en match kan man ge så kallde endorsements till både sina egna lagkamrater och motståndarlaget. Man kan ge tre totalt i varje match. Good team-mate och shot caller kan bara ges till det egna laget och är till för dem som helt enkelt visat bra sammarbete och/eller laganda. Shot caller ges till dem som tagit på sig rollen som lagkapten och bestämt taktik...är tanken i alla fall. I mitt och många andras tycke can shot caller lika gärna ges till den som öppnat för vinst såsom en välplacerad ult eller pick. Sportmanship kan delas ut till både det egna och motståndarlaget och är helt enkelt ett tecken på god sportsanda. Dessa är dock rätt så värdelösa som mått på att spelaren faktiskt är schysst, eftersom folk delar ut dem som godis, speciellt i kompetetiva arkadspel. I takt med att man samlar på sig fler och fler endorsements stiger man i nivåerna från level 1 till level 5. Får man många rapporter eller bans kan man halka ner till level 0 och kan då inte spela rankad överhuvudtaget tills man når level 1 igen!

                                   
Mitt go-to namn när jag skapar grupper

Det är Blizzards (och mitt och många spelare med mig) som tror och hoppas detta system kommer att leda till ett trevligare klimat på Overwatch kompetitiva scen, som tyvärr dragits med en hel del otrevliga medlemmar. Givetvis kan kritik riktas mot systemet och att det bara får folk att bli "fejk-trevliga" och att elitism kommer att skapas för dem med hög endorsement-rank. Visst, men jag bemöts hellre av fejk-trevlighet än någon som säger att han skall våldta mig, hela min familj, mina arbetskamrater, mitt husdjur samt alla stolarna i mitt hem bara för att jag inte spelar den karaktär han vill i ett onlinespel. Och vad gäller elitism...visst, och det kan bli problem att folk får svårt att nå en högre nivå när nyhetens behag lagt sig och folk inte ger endorsements lika mycket men systemet i sig är det inget fel på. Visst skall väl trevliga människor få gå före otrevliga människor? Folk säger att "JAG HAR BETALT FÖR SPELET JAG FÅR FAKTISKT SPELA SOM JAG VILL" men att köpa ett spel som spelas online är mer som att köpa en åkpass på ett nöjesfält; du kan inte bete dig hur som helst bara för det.

Min egen endorsement rank är tre med mestadels god lagkamrat. (grön är sportmanship men har som sagt ingen betydelse)

Jag vill även passa på att nämna Symmetras omarbetning, Sombras stundande omarbetning samt den nya hjälten Hammond. Symmetra har numera ett bra och balanserat kit och hennes ult är i det närmaste majestätisk, speciellt i öppna landskap. Tyvärr (eller inte) har hon försvunnit helt från den kompetiva scenen. Men hon är fortfarande kul att spela! Sombra kommer att kunna vara osynlig för evigt men inte cappa samt hennes teleporter kommer att vara förstörbar.  Jag gillade det nästan bättre förr eftersom det var kul att trolla teleportern med en Junkratfälla men något var tvunget att göra åt Sombras kit eftersom hon var för UP med randoms men OP i prestackade lag, vilket dessutom är mycket vanligare nu på grund av systemet ovan. Tillsist, Hammond. Jag var en av dem som hoppades att Overwatch universum skulle vara lite mer serietidningsaktigt än vad det sedermera blev så jag välkomnar honom med öppna armar även om det stämmer att än hyperintelligen hamster skär sig rätt rejält mot de övriga karaktärerna. Vi får se vad hans kit bringar till spelet!

Uppdatering drygt ett år senare: Hammond används främst för att omplacera motståndarlaget, agera som ett störande moment eller avledningsmanöver utan att vara en renodlat flanker. Hans ult är en rätt trist area denial-minfält men som ändå fungerar bra tillsammans med exempelvis Lucio.

En liten gullegris!

måndag 2 juli 2018

Låtom oss spela: Harry Potter och de vises sten till Playstation del 8

Välkommen till den åttonde och sista delen av det här genomspelandet av Harry Potter och de vises sten till Playstation. Det tog, eh, nästan ett år. I sista delen skall vi ta en snabb titt hålan under den tredje våningen och hur Harry hittar de vises sten och besegrar Voldemort (för första gången).



Djävulens snara är en rätt ordinär Tv-Spelsboss där man måste vänta på att tentaklerna slår för att sedan besegra dem med Flipendo!

Eller köpa mer energy för några dollar fem minuter efter att spelet startat!



Andra utmaningen är, stön, ännu en quidditsutmaning där man måste fånga en blå nyckel medan man blir jagad av röda sådana. En sista i och för sig finurlig variation på temat men i slutändan rätt tradigt.


Trollkarlshack med levande pjäser skiljer sig lite från vanlig schack (kanske lite väl mycket krävt att barn skall kunna riktig schack). Pjäserna rör sig mot dig och du måste få dem att hamna på samma ruta. Vit kan slå vit och tvärtom. Förlust är väldigt brutal då pjäserna hoppar och krossar Harry levande.


Nästa utmaning är helt påhittad men baserad löst på boken. Där fanns det ett troll som Quirrell (spoiler) redan besegrat. Här vaknar det dock omtöcknat och man måste flytta föremål ut dess vägg med Vingardium Leviosa så att det inte vaknar. Rätt stressigt med trollets ekande steg och stönande i nacken.


Sista utmaningen är en enkel "hitta bollen i koppen" utmaning...som sedan förvandlas till en bosstrid mot en rustning. En av de få utmaningarna där den uppgraderade Flipendo man kan få av Weasley-tvillingarna är användbar! Denna utmaning brukar inte vara mer i adaptioner av Harry Potter (den var exempelvis inte med i filmen) så det är kul att utvecklarna varit kreativa! Det visar också på hut uppfuckad trollkarlsvärlden är eftersom ett enkelt logiskt knep tydligen räknas som ett ypperligt försvar. Våga vägra Hogwarts!


Tillslut stundar det då äntligen till slutstrid med Voldemort! Nu fick jag en liten derpig vinkel med den här screengrabben men hela scenen när allt avslöjas är väldigt välgjord, läskig utan att vara alltför så och bra röstskådespelad utan att bli melodramatisk. 


Slutstriden mot Voldemort sker i flera steg och är rejält svår, och Voldemort kan döda dig i en enda attack med Avada Kadavra (var den förtrollningen skriven när spelet gjordes, känns otroligt att Jk Rowling delade framtida utveckling inom serien med skaparna av spelet). Snyggt gjort att slutet, när Quirrell blir skadad genom att röra Harry, är i förstapersonsperspektiv.

Om man förlorar mot Voldemort vaknar man fortfarande upp i sjuksysterns rum, vilket är skitroligt
NÄE DU HARRY POTTER DU FÅR INTE SLÅSS MED MÖRKRETS HERRE 

Slutet återberättas sedan som en bilderbok precis som spelets början. En sak slår mig när jag återminner handlingen som vuxen; visste folk även om att Quirrel stog under Voldemorts order? För en av femte bokens stora konflikter att folk inte vet om han är tillbaka eller inte...


Även om Slytherin nu består av 100% skitstövlar/framtida onda trollkarlar är det inte OK av Dumbledore att sno elevhemspokalen mitt framför näsan på dem fem minuter efter att mållinjen redan passerats. Harrys bajsätande leende gör det inte bättre precis.


Eftertexterna är RIKTIGT långa (vi snackar över en kvart) och består till 2/3 av byråkrater som kollat så att alla licenser är i ordning. Startar man spelfilen igen fastnar man i någon sorts limbo där man endast kan kolla sina kort med berömda häxor och trollkarlar...samt spela quidditch (blueergh).

fredag 29 juni 2018

Whiskeyrecension (Anchor och Mackmyra)!


Och med det ur vägen kan vi påbörja själva recensionen!


Mackmyra är en svensk whiskey med fruktig och skarp ton. Tyvärr har den inte speciellt mycket arom och eftersmaken försvinner nästan direkt. Den är lagrad i Bodås gruva i ungefär fyra års tid, vilket är lite coolt.



En skotsk whiskey med söt arom och och fin nötsmak. Helt OK men ingen superfavorit. Det bästa med den här whiskeyn är helt klart presentationen med sin vackert designade flaska och gyllene utseende.

Både sorterna får två livsnjutare av fem möjliga!

RPG VerSus


RPG verSus är ett fightingspel utvecklat i rpgmaker och ännu i prototypstadiet. Senaste versionen har tre spelbara karaktärer och två bossar, samt kan spelas med handkontroll. Att skapa ett fightingspel i en spelmotor som främst är till för RPGn är en intressant utmaning och jag måste säga att utvecklaren lyckas bra.

Bosstrid med assist-karaktär

Fienderna känns lagom svåra, striderna välbalanserade och attackerna man kan använda bra. Dock är de tre karaktärerna ännu lite för lika varandra, det enda som egentligen skiljer dem åt är deras element samt deras ATK/DEF/AGI statistik, men det är säkerligen något som utvecklaren kommer att bygga vidare på. Spelets grafik är helt egengjord med makalöst smidig animation.

Karaktärsval

Musiken består av hårdrock och är lite väl hög i jämförelse med spelets övriga ljudeffekter. Demon jag testade på hade både ett arcademode och ett storymode vilket tyder på höga ambitioner.  

https://forums.rpgmakerweb.com/index.php?threads/rpg-vs-versus.96634/

Från den medföljande (och handritade) instruktionsboken

söndag 3 juni 2018

Through the Horizon


Through the Horizon handlar om rymdvarelsen ω2, som tillhör ett folk speciellt framavlat för att skickas in på farliga platser och tillintetgöra kosmiska hot. Just nu har hen åkt in till andra sidan av ett svart hål för att utforska en mystisk signal. För eoner sedan var detta svarta hål hem till en superavancerad ras som helt plötsligt försvann...
Jag gillade verkligen detta spelets story och setting. Tanken med ett folk skapat för att utforska farliga platser är cool och handlingen med en försvunnen civilisation är häftig. Modigt av spelskaparen att inte förklara allt utan lämna både värld och slut öppet. Spelet går ut på att utforska det svarta hålet och sluta det, samtidigt som man tillintetgör civilisationen som genomgått någon typ av singularitet som inbegriper stora mängder body horror.

Slott och salar har blivit...blått pulserande kött?

Själva gameplayet går ut på att man utforskar ruinerna inuti det svarta hålet. Man slåss mot fiender för att levla, lära sig nya tekniker och slåss mot större bossmonster för att öppna nya delar av labyrinten.Trots att spelet bara består av en karta ger designen en känsla av rymd och outforskade platser genom att antyda rum och gångar i kartans utkanter.
Typsnittet i menyer och dialog passar verkligen spelets stämning men var en aning svår att läsa. Själva striderna var dock inte så intressanta förutom designen som som sagt verkligen var både kväljande och ”alien”.


Fantastisk monsterdesign

De går mest ut på att kasta sin starkaste magi tills man måste hela sig och sen fortsätta tills monstren dör. Man slutar snabbt att lära sig nya attacker vilket gör grindandet helt ointressant. Jag hade så gärna gett detta spel högsta betyg men tyvärr kan jag inte med gott samvete göra det. Trots det så är det väldigt bra!

Fantastisk utsikt

Mysterious Revenge



Mysterious Revenge är ett detektivspel där du antar rollen som en ung kvinna vid namn Jolene. Du har precis flyttat till en ny stad och fått jobb i en butik. Dock försvinner dock föreståndaren på ”affärsresa” och mystiska saker börjar ske. Detta är en recension på demon som visar på spelets första tio minuter.

Spelet har en väldigt realistisk ljudbild och atmosfär med regnstorm och grafik som verkligen ser stadsmässig ut. Det finns ett tydligt narrativt fokus och spelets karaktärer introduceras med en klar ”roll” och viktiga platser visas systematiskt upp. Jag uppskattar även att det redan från början finns tydliga val för spelaren som man får kan tänka sig får konsekvenser i det färdiga spelet. Jag känner dock att spelskaparen, trots att denna person har en klar och bra handling, inte har helt hundraprocentig koll på språket vilket leder till stundtals märklig meningsbyggnad och syftning. Valet att kräva extra knapptryck för att komma igenom karaktärernas ”...” dialog känns inte heller så där 100%-ig.


Det märks även att detta spel är ett work in progress eftersom huvudpersonen bär den standardutrustning som följer med defaultkaraktären i rpgmaker. Det skär sig lite när en huvudperson i en modern detektivhistoria bär på ett svärd och riddarhjälm. Trots dessa skavanker tror jag spelskaparen är något stort på spåret. Fortsätter de att bygga vidare på sina styrkor (miljöbygge och narrativt fokus) och stärka sina svagheter (dialog) kan det här bli en helt fantastisk story!

lördag 19 maj 2018

Expansion


Den som kontrollerar kryddan, kontrollerar universum som det heter i Dune. Detsamma gäller i allra högsta grad i spelet som vi skall kolla på i den här recensionen, ett spel som står mig nära hjärtat då det ytterst har sin uppkomst i ett svenskt projekt. Expansion är ett strategispel skapat på en game jam på dreamhack Austin som verkligen visar på rpgmakers kapacitet. Den största anledningen till att jag valt att recensera det är att trots att det använder den senaste versionen av rpgmaker (som visserligen har större möjligheter men tyvärr ger en rätt "samma" grafik vilket ni säkert märkt på de andra rpgmaker-spel jag recenserat den här månaden) så ser det väldigt unikt ut. 
I rollen som antingen människor, bläckfisksvarelser, utomjordingar eller robotor gäller det att ta över galaxen. För att göra detta måste du som speltiteln antyder expandera befolkningen och samla tre typer av resurser. Unobtonium för att bygga baser, battletonium för att slåss och poputonium för att öka befolkningen ytterligare. Man tar dessa resurser samt besegrar fienden genom att ringa in dem med sin befolkning. Man kan även bygga/riva murar (vilket skapar en explosion som slår ut både dina och motståndarens pjäser) och förstärka sina pjäsers försvar.

När befolkningen ökar får man bonusar vilket ger en snöbollseffekt. Det är de tidiga valen som är viktiga och halvägs in i spelet vet man ofta vem som vunnit, vilket är lite synd. Musiken i spelet är rymdig och ödesmättad. Jag uppskattar också att musiken halvägs in i spelsessionen bytts ut mot en mer triumforisk ton i takt med att ditt rymdimperium växer sig större och större. Speciellt gillar jag de tekniska möjligheter som dyker upp då man använder wormhole för att ta sig över spelplanen och anfalla fienden bakifrån eller ta en resurs mitt framför näsan på någon annan! 
Grafiken är helt egengjord och passar stämningen, även om bakgrunden ser lite amatörmässig ut och skär sig mot resten av spelets estetik. En annan sak att anmärka på är att man inte kan dra över spelplanen för att sätta ut flera pjäser på en gång, man måste klicka för varje gång. Spelplanen är stor, och jag var tvungen att ta två pauser under provspelningen för att inte få ont i handen. 

Spelet har inte jättestor variation, och det var inte så stor skillnad på de fyra raserna att jag ville testa alla. Med det sagt så kvarstår faktumet att detta är ett rejält uttökande av spelmotorn. Jag ser fram emot vad spelmakarna kommer att skapa härnäst och om de kommer att bygga vidare på den galaktiska värld de skapat!

Ladda ner spelet här:
https://forums.rpgmakerweb.com/index.php?threads/expansion-a-strategy-game-for-dreamhack-austin-game-jam.95267/