Wow, jag kan knappt tro det själv. En serie på min blogg som jag faktiskt fortsatt med! Häng med i tredje avsnittet av genomspelningen av Harry Potter till Playstation där jag känner mig som polygon-Hagrid och inte vet vad jag ska göra åt det.
När jag var liten och spelade det här för första gången trodde jag att Hagrid tappat huvudet och blev livrädd eftersom jag trodde att det var någon sorts skräckspelsparodi jag spelade och att allt snart skulle urarta i blod och fasor.
Bonuspoäng för att de försökt emulera Hagrids sluddrande. Synd bara att ingen informerat röstskådisen som uttalar allting så tydligt han kan, om än med lite vemodig röst.
Ett riktigt, tiktigt genuint obehagligt leende från Harry.
Fast det klår inte vinnaren av "Årets Pedosmile sex gånger i rad" MMM COLIN
Som sagt det är kul att se karaktärer som är med i böckerna men som när spelets gjordes inte hade varit med i en film ännu. Jag kommer alltid att föreställa mig att Professor Sprout ser ut så här.
BACK, FOUL IMPOSTOR
Quidditchträningen är i teorin spelets stora minispel som alltid står öppet om man vill ta en liten paus från huvudäventyret men eftersom spelets är så linjärt är man i princip utelåst härifrån efter att ha passerat nästa del av slottet.
Tro nu inte att jag är någon sorts hater (läste andra Harry Potter boken under en enda natt med skola därpå) men redan som liten tyckte jag att Quidditch var en extremt korkad sport, bara skapad för att skapa spänning åt huvudpersonen. Gillar parodin i Barry Trotter där den som fångar kvicken får miljoner biljoner poäng och automatiskt vinner matchen.
Flyga genom ringar har vi gjort förut men nu skall vi även jaga kvicken på tid utan att förlora den ur sikte. Lyckas man på den ändå rätt generösa tidsramen kan man kamma in rejält med elevhemspoäng.
Sista momentet består i att trycka på X för att fånga kvicken när den flyger nära din hand. Det är svårare än det verkar på högre svårighetsgrader och tidsramen är inte alls lika generös.
Spelet är i teorin ett sandlådespel men man slussas linjärt mellan platserna som kan delas in i fyra områden efter de bönor Wesley-tvillingarna vill att man skall samla för att kunna öppna porträtt med bonusar bakom. Vi har precis passerat nedre slottet och är nu på Hogwarts gård och skogar.
Rätt bra plantering av ett sido-uppdrag som gör det tydligt att man skall komma tillbaka senare för att lösa hans problem istället för att slita sitt hår här i en kvart och sedan ge upp.
Eftersom Harry Potter-världen inte var lika utvecklad när det här spelet gjordes hade det större frihet att designa egna varelser. Bredvid Harry syns en sk Horklump. De nämns i böckerna men jag tror aldrig att de beskrivs närmare förrän senare.
Återigen väldigt märklig handlingsuppbyggnad. Hagrid nämner en plats kallad Vidunderporten men mig veterligen finns ingen sådan plats i Harry Potter så hur skall spelaren veta vad de skall bege sig?
Neville varnar för ett monster vid Vidunderporten (fortfarande utan att man vet var det är) men monstret ifråga, en gris-staty, får inte liv förrän Harry kommer dit. Ytterst skumt.
Tog med denna bild bara för att påpeka att Hogwarts har GLÖDANDE MAGMA flytande över skolgården.
GAAAH jag hade glömt hur utdraget och tråkigt den här delen av spelet var. Man tar sig genom skogen och låter Horklumpar l-å-n-g-s-a-m-t äta gräs för att bli större så att Harry kan använda dem för att täppa igen rör. I sann tv-spelslogik skapar det luftströmmar över raviner som Harry kan använda för att äntligen ta sig förbi den där Vidunderporten alla snackar om och hämta eldfröna Hagrid vill ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar