måndag 2 juli 2018

Låtom oss spela: Harry Potter och de vises sten till Playstation del 8

Välkommen till den åttonde och sista delen av det här genomspelandet av Harry Potter och de vises sten till Playstation. Det tog, eh, nästan ett år. I sista delen skall vi ta en snabb titt hålan under den tredje våningen och hur Harry hittar de vises sten och besegrar Voldemort (för första gången).



Djävulens snara är en rätt ordinär Tv-Spelsboss där man måste vänta på att tentaklerna slår för att sedan besegra dem med Flipendo!

Eller köpa mer energy för några dollar fem minuter efter att spelet startat!



Andra utmaningen är, stön, ännu en quidditsutmaning där man måste fånga en blå nyckel medan man blir jagad av röda sådana. En sista i och för sig finurlig variation på temat men i slutändan rätt tradigt.


Trollkarlshack med levande pjäser skiljer sig lite från vanlig schack (kanske lite väl mycket krävt att barn skall kunna riktig schack). Pjäserna rör sig mot dig och du måste få dem att hamna på samma ruta. Vit kan slå vit och tvärtom. Förlust är väldigt brutal då pjäserna hoppar och krossar Harry levande.


Nästa utmaning är helt påhittad men baserad löst på boken. Där fanns det ett troll som Quirrell (spoiler) redan besegrat. Här vaknar det dock omtöcknat och man måste flytta föremål ut dess vägg med Vingardium Leviosa så att det inte vaknar. Rätt stressigt med trollets ekande steg och stönande i nacken.


Sista utmaningen är en enkel "hitta bollen i koppen" utmaning...som sedan förvandlas till en bosstrid mot en rustning. En av de få utmaningarna där den uppgraderade Flipendo man kan få av Weasley-tvillingarna är användbar! Denna utmaning brukar inte vara mer i adaptioner av Harry Potter (den var exempelvis inte med i filmen) så det är kul att utvecklarna varit kreativa! Det visar också på hut uppfuckad trollkarlsvärlden är eftersom ett enkelt logiskt knep tydligen räknas som ett ypperligt försvar. Våga vägra Hogwarts!


Tillslut stundar det då äntligen till slutstrid med Voldemort! Nu fick jag en liten derpig vinkel med den här screengrabben men hela scenen när allt avslöjas är väldigt välgjord, läskig utan att vara alltför så och bra röstskådespelad utan att bli melodramatisk. 


Slutstriden mot Voldemort sker i flera steg och är rejält svår, och Voldemort kan döda dig i en enda attack med Avada Kadavra (var den förtrollningen skriven när spelet gjordes, känns otroligt att Jk Rowling delade framtida utveckling inom serien med skaparna av spelet). Snyggt gjort att slutet, när Quirrell blir skadad genom att röra Harry, är i förstapersonsperspektiv.

Om man förlorar mot Voldemort vaknar man fortfarande upp i sjuksysterns rum, vilket är skitroligt
NÄE DU HARRY POTTER DU FÅR INTE SLÅSS MED MÖRKRETS HERRE 

Slutet återberättas sedan som en bilderbok precis som spelets början. En sak slår mig när jag återminner handlingen som vuxen; visste folk även om att Quirrel stog under Voldemorts order? För en av femte bokens stora konflikter att folk inte vet om han är tillbaka eller inte...


Även om Slytherin nu består av 100% skitstövlar/framtida onda trollkarlar är det inte OK av Dumbledore att sno elevhemspokalen mitt framför näsan på dem fem minuter efter att mållinjen redan passerats. Harrys bajsätande leende gör det inte bättre precis.


Eftertexterna är RIKTIGT långa (vi snackar över en kvart) och består till 2/3 av byråkrater som kollat så att alla licenser är i ordning. Startar man spelfilen igen fastnar man i någon sorts limbo där man endast kan kolla sina kort med berömda häxor och trollkarlar...samt spela quidditch (blueergh).

fredag 29 juni 2018

Whiskeyrecension (Anchor och Mackmyra)!


Och med det ur vägen kan vi påbörja själva recensionen!


Mackmyra är en svensk whiskey med fruktig och skarp ton. Tyvärr har den inte speciellt mycket arom och eftersmaken försvinner nästan direkt. Den är lagrad i Bodås gruva i ungefär fyra års tid, vilket är lite coolt.



En skotsk whiskey med söt arom och och fin nötsmak. Helt OK men ingen superfavorit. Det bästa med den här whiskeyn är helt klart presentationen med sin vackert designade flaska och gyllene utseende.

Både sorterna får två livsnjutare av fem möjliga!

RPG VerSus


RPG verSus är ett fightingspel utvecklat i rpgmaker och ännu i prototypstadiet. Senaste versionen har tre spelbara karaktärer och två bossar, samt kan spelas med handkontroll. Att skapa ett fightingspel i en spelmotor som främst är till för RPGn är en intressant utmaning och jag måste säga att utvecklaren lyckas bra.

Bosstrid med assist-karaktär

Fienderna känns lagom svåra, striderna välbalanserade och attackerna man kan använda bra. Dock är de tre karaktärerna ännu lite för lika varandra, det enda som egentligen skiljer dem åt är deras element samt deras ATK/DEF/AGI statistik, men det är säkerligen något som utvecklaren kommer att bygga vidare på. Spelets grafik är helt egengjord med makalöst smidig animation.

Karaktärsval

Musiken består av hårdrock och är lite väl hög i jämförelse med spelets övriga ljudeffekter. Demon jag testade på hade både ett arcademode och ett storymode vilket tyder på höga ambitioner.  

https://forums.rpgmakerweb.com/index.php?threads/rpg-vs-versus.96634/

Från den medföljande (och handritade) instruktionsboken

söndag 3 juni 2018

Through the Horizon


Through the Horizon handlar om rymdvarelsen ω2, som tillhör ett folk speciellt framavlat för att skickas in på farliga platser och tillintetgöra kosmiska hot. Just nu har hen åkt in till andra sidan av ett svart hål för att utforska en mystisk signal. För eoner sedan var detta svarta hål hem till en superavancerad ras som helt plötsligt försvann...
Jag gillade verkligen detta spelets story och setting. Tanken med ett folk skapat för att utforska farliga platser är cool och handlingen med en försvunnen civilisation är häftig. Modigt av spelskaparen att inte förklara allt utan lämna både värld och slut öppet. Spelet går ut på att utforska det svarta hålet och sluta det, samtidigt som man tillintetgör civilisationen som genomgått någon typ av singularitet som inbegriper stora mängder body horror.

Slott och salar har blivit...blått pulserande kött?

Själva gameplayet går ut på att man utforskar ruinerna inuti det svarta hålet. Man slåss mot fiender för att levla, lära sig nya tekniker och slåss mot större bossmonster för att öppna nya delar av labyrinten.Trots att spelet bara består av en karta ger designen en känsla av rymd och outforskade platser genom att antyda rum och gångar i kartans utkanter.
Typsnittet i menyer och dialog passar verkligen spelets stämning men var en aning svår att läsa. Själva striderna var dock inte så intressanta förutom designen som som sagt verkligen var både kväljande och ”alien”.


Fantastisk monsterdesign

De går mest ut på att kasta sin starkaste magi tills man måste hela sig och sen fortsätta tills monstren dör. Man slutar snabbt att lära sig nya attacker vilket gör grindandet helt ointressant. Jag hade så gärna gett detta spel högsta betyg men tyvärr kan jag inte med gott samvete göra det. Trots det så är det väldigt bra!

Fantastisk utsikt

Mysterious Revenge



Mysterious Revenge är ett detektivspel där du antar rollen som en ung kvinna vid namn Jolene. Du har precis flyttat till en ny stad och fått jobb i en butik. Dock försvinner dock föreståndaren på ”affärsresa” och mystiska saker börjar ske. Detta är en recension på demon som visar på spelets första tio minuter.

Spelet har en väldigt realistisk ljudbild och atmosfär med regnstorm och grafik som verkligen ser stadsmässig ut. Det finns ett tydligt narrativt fokus och spelets karaktärer introduceras med en klar ”roll” och viktiga platser visas systematiskt upp. Jag uppskattar även att det redan från början finns tydliga val för spelaren som man får kan tänka sig får konsekvenser i det färdiga spelet. Jag känner dock att spelskaparen, trots att denna person har en klar och bra handling, inte har helt hundraprocentig koll på språket vilket leder till stundtals märklig meningsbyggnad och syftning. Valet att kräva extra knapptryck för att komma igenom karaktärernas ”...” dialog känns inte heller så där 100%-ig.


Det märks även att detta spel är ett work in progress eftersom huvudpersonen bär den standardutrustning som följer med defaultkaraktären i rpgmaker. Det skär sig lite när en huvudperson i en modern detektivhistoria bär på ett svärd och riddarhjälm. Trots dessa skavanker tror jag spelskaparen är något stort på spåret. Fortsätter de att bygga vidare på sina styrkor (miljöbygge och narrativt fokus) och stärka sina svagheter (dialog) kan det här bli en helt fantastisk story!

lördag 19 maj 2018

Expansion


Den som kontrollerar kryddan, kontrollerar universum som det heter i Dune. Detsamma gäller i allra högsta grad i spelet som vi skall kolla på i den här recensionen, ett spel som står mig nära hjärtat då det ytterst har sin uppkomst i ett svenskt projekt. Expansion är ett strategispel skapat på en game jam på dreamhack Austin som verkligen visar på rpgmakers kapacitet. Den största anledningen till att jag valt att recensera det är att trots att det använder den senaste versionen av rpgmaker (som visserligen har större möjligheter men tyvärr ger en rätt "samma" grafik vilket ni säkert märkt på de andra rpgmaker-spel jag recenserat den här månaden) så ser det väldigt unikt ut. 
I rollen som antingen människor, bläckfisksvarelser, utomjordingar eller robotor gäller det att ta över galaxen. För att göra detta måste du som speltiteln antyder expandera befolkningen och samla tre typer av resurser. Unobtonium för att bygga baser, battletonium för att slåss och poputonium för att öka befolkningen ytterligare. Man tar dessa resurser samt besegrar fienden genom att ringa in dem med sin befolkning. Man kan även bygga/riva murar (vilket skapar en explosion som slår ut både dina och motståndarens pjäser) och förstärka sina pjäsers försvar.

När befolkningen ökar får man bonusar vilket ger en snöbollseffekt. Det är de tidiga valen som är viktiga och halvägs in i spelet vet man ofta vem som vunnit, vilket är lite synd. Musiken i spelet är rymdig och ödesmättad. Jag uppskattar också att musiken halvägs in i spelsessionen bytts ut mot en mer triumforisk ton i takt med att ditt rymdimperium växer sig större och större. Speciellt gillar jag de tekniska möjligheter som dyker upp då man använder wormhole för att ta sig över spelplanen och anfalla fienden bakifrån eller ta en resurs mitt framför näsan på någon annan! 
Grafiken är helt egengjord och passar stämningen, även om bakgrunden ser lite amatörmässig ut och skär sig mot resten av spelets estetik. En annan sak att anmärka på är att man inte kan dra över spelplanen för att sätta ut flera pjäser på en gång, man måste klicka för varje gång. Spelplanen är stor, och jag var tvungen att ta två pauser under provspelningen för att inte få ont i handen. 

Spelet har inte jättestor variation, och det var inte så stor skillnad på de fyra raserna att jag ville testa alla. Med det sagt så kvarstår faktumet att detta är ett rejält uttökande av spelmotorn. Jag ser fram emot vad spelmakarna kommer att skapa härnäst och om de kommer att bygga vidare på den galaktiska värld de skapat!

Ladda ner spelet här:
https://forums.rpgmakerweb.com/index.php?threads/expansion-a-strategy-game-for-dreamhack-austin-game-jam.95267/

Once upon a forest


Detta spelet är det sista anmälda spelet (frånsett mitt egna) som skapades till en tävling för rpgmaker communitit där man skall skapa ett spel med bara en map och tio event. Once upon the forest är en omskrivning av sagan om Hans och Greta, som tur var inte som ännu en "rolig" moderniserad Shrek-spya med talande djur med attityd utan som ett rpgmaker-spel! I den här versionen har Hans och Greta satts ut i skogen flera gånger av sina föräldrar ända tills de nu i vuxen ålder får nog och bestämmer sig för att ge sig in iden mörka skogen på eget bevåg för att söka lyckan!
                                                                              
Hur gamla är de här personerna egentligen?

Spelet går ut på att utforska skogen, besegra monster och samla fjädrar som ger syskonparnet nya egenskaper. Greta kan använda magi men har väldigt dåligt försvar medan Hans är den arketypiska rpg-hjälten med ett svärd. Han kan även likt Zidane i Final Fantasy IX skydda andra i gruppen och avleda en monsterattack. Spelet kändes i början rätt intetsägande men blir snabbt rejält utmanande. Det gäller att hålla Greta utanför fara, blockera attacker med Hans och se till att han blir helad. Hans och Gretas egenskaper används strategiskt för att skapa nya sätt att undkomma fienden. Man har även ett ändligt förråd med fjädrar som måste användas klokt för att inte senare köra fast. 
En stor eloge till spelskaparen med att balansera spelet och göra det svårt men rättvist! Jag gillar även den hallucinatoriska monsterdesignen baserad på keltisk mytologi, även om Hans och Gretas porträtt är lite för realistisk för det övriga spelets grafik. Musiken i spelet är väldigt svängig och mysig. Den påminner mig om Skotskt folkmusik på ett bra sätt. 

Fantastik monsterdesign!

Det enda jag kan anmärka på är att när man väl spelat spelet än gång finns ingen anledning att göra det igen. Jag hade gärna sett att de kistor man hittar har ett randomiserat innehåll för att göra varje spelomgång annorlunda. Det finns heller inte, vad jag kan se, någon utrustning att hitta förutom den man startar med fast Hans antyder motsatsen. Spelet slutar precis som i sagan med att Hans och Greta möter en häxa, till skillnad från sagan besegrar de häxan i en magisk duell och tar sen över hennes stuga! 

Spela spelet här:
https://forums.rpgmakerweb.com/index.php?threads/once-upon-the-woods-one-map-event-entry.95095/


Och vi vet alla hur det går sedan