Flower, Sun and Rain

 

Flower, Sun and Rain utspelar sig på den fiktiva ön Lospass i nationen Micronesia (strax norr om Australien). Huvudpersonen är en ”sökare”, i spelet en sorts privatdetektiv kallad Sumio Mundo. Sumio har kallats till Lospass av en hotellägare vid namn Edo McAlister. Edo har fått höra att terrorister planerar att spränga ett flygplan när det är i luften och vill att Sumio stoppar dem. Sumio tar in på hotellet Flower, Sun and Rain och äventyret tar sin början.

 

När Sumio vaknar kan han dock inte lämna sitt rum på grund av ett osaligt spöke. Med hjälp av ett medium som turligt nog bor i ett angränsande rum och en av städerskorna på hotellet lyckas Sumio lugna ned spöket med hjälp av en kod nedskriven i öns officiella guidebok. Precis när Sumio tar sig ut ur sitt rum ser han ett flygplan explodera i luften...

Nästa dag vaknar Sumio och tar sig ut ur sitt rum men kan nu inte lämna sin korridor på hotellet på grund av en brottare som tränar i trapporna. Så fort Sumio fått bort brottaren ser han ett flygplan explodera i luften...Nästa dag vaknar Sumio och...

Måste blanda till drinkar åt något monsterfansfyllo. Sedan exploderar flygplanet.

Flower, sun and rain är en rätt intressant variant av handlingen i groundhog day, det vill säga att en och samma dag återupprepas i det oändliga. En viktig skillnad finns dock, karaktärerna refererar till saker som redan hänt (minns du brottaren igår...haha det var helt galet) så det verkar som att dagarna passerar samtidigt som att alla spelets dagar följer ett förutbestämt mönster (Sumio stöter på något som hindrar honom från att ta sig till flygplatsen, han löser problemet och hur långt eller kort det än tar så exploderar planet sekunder efteråt).

Detta styrks av att hotellets manager varje morgon betonar att IDAG måste Sumio lyckas stoppa planet från att explodera, trots att det står helt på den oförstörda flyplatsen.
 

Spelmässigt är Flower, sun and rain inte speciellt bra, och ofta rent jobbigt att spela. Oftast springer man runt i tomma, och alldeles för stora landskap med fula spyliknande texturer och hoppas hitta något. Alla spelets gåtor löses med en sifferkombination som måste läsas mellan raderna i hotellets guidebok. Skall man kickstarta en generator som inte fungerar slår man upp huset som generatorn står i guideboken och läser att modellen uppgraderats från en 66:a till en 88:a. Och vad är mellanskillnaden? 22, vilket får generatorn att fungera igen! Logiken blir i spelet rejält ansträngd och tillslut slänger spelet (bokstavligen) matteproblem i ansiktet på spelaren.

Flower, sun and what a pain

 

Men att klaga på att spelet är jobbigt att spela är att missförstå skaparens intentioner totalt. Flower, Sun and Rains stora dragpunkt är spelets febriga logik och de störda karaktärerna, med sina burkiga röster. Överlag så är detta spelets handling som att ta en spionfilm på en typisk söderhavsö och sen se den med så pass hög feber att du börjar hallucinera.
 

 

Bäst är givetvis Edo Mcalister själv, som är vänlig och tillmötesgående på ett nästan obehagligt sätt. Det är svårt att förklara. En annan favorit är en ung pojke som Sumio stöter på (samt hans far, som är precis likadan). Istället för vanliga busungesfasoner stör pojken Sumio genom att öppet kritisera spelets ologiska handling och det tradiga sättet det spelas på. Till sist måste nämnas en fotbollsfanatiker/ingenjör som är en parodi på ”den mystiska mentorn” som lär livslektioner till huvudpersonen genom olika farliga test. Teknikern ställer till med problem för sakens egen skull och är allmänt mystik bara för att vara mystik (fast allt som oftast är han bara otrevlig). Han dyker upp i spelets sista uppdrag och gör sin sorti ur spelet på ett fullständigt briljant sätt, men mer än så skall jag inte avslöja.

Spelets skapare Suda 51 är en självutnämnd Tv-spelspunkare. Helt ärligt kan jag inte rekommendera Flower,sun and rain och det är lite pinsamt att spel av den här typen uppmuntras. Men är det punk att det finns?

Det kan du ge dig fan på!