MIn nya websida!

www.tymorthetrickster.com

Använd helst Google Chrome eller Firefox så att alla funktioner på sidan fungerar smärtfritt. Explorer is not welcome in this part of town, boyo!
Vill man göra embeds från Youtube och Blogger är det bara att acceptera att man är Googles bitch och köra Chrome!

Så nu är den äntligen här, min alldeles egen hemsida! Nu har jag inte hunnit fila på den så mycket som jag skulle önskat på grund av jobb och tekniska problem, så vissa delar ser lite halvbra ut, men där finns definitivt en bra grund! Saker på hemsidan hittills är:

1 Tymor ruins Team Fortress 2. Vad skulle hända med Team Fortress Canon (such as it is) om en kaninisk dödsgud invaderade spelet?
2 Jackalopes är en historia som utspelar sig i The Created Space, dvs i samma värld som mina tre böcker. En själ som redan paradiset återvänder till dödsriket för att guida andra själar och skydda dem mot monster.
3 Den mobila Super Power, som varje vecka (typ) publicerar en artikel från Super Power e-zine!

Informera mig gärna om buggar och andra konstigheter som dyker upp när ni besöker sidan eller använder appen!

Två hemska Franska spelreklamer

Twinsen är bra på många sätt, men det är i flera situationer man absolut inte vill uppleva honom. En av dem är i sängkammaren med sin djupt tillfredställda flickvän bredvid sig och med ett ”Aw yeah I just scored”-ansiktsuttryck.

Rayman har en stor snopp. Tydligen.

Dusty´s Revange (recension)

Dustys revenge är en klassisk spagetti-västern fast med djur i huvudrollerna. Kaninen Dusty återvänder hem för att se sin fru Daisy (man hade dock brytt sig mer om henne om hon hade haft en personlighet och inte typ sett ut att vara minderårig) mördas och hans hem nerbrännas, och ger sig givetvis av för att hämnas illdådet. Efter att ha spöat och förhört stadens gängledare får han reda på att dådet beställts av krigsherren Craven. Dusty ger sig av för att få hämnd och på vägen möter han andra som har sina egna anledningar för att döda Craven och de slår följe på vägen. Spelsystemet är klassiskt beat-em-up, gå från vänster till höger och spöa precis allting som försöker stoppa dig. Det är inte alltför mycket tankeverksamhet involverad men det finns ändå flera saker som gör spelet intressant.

En av de mest intressanta aspekterna är bossarna och de karaktärer som hjälper en (köper man detta spel rekommenderar jag att man köper premiumversionen och skaffar den intressanta artboken). Bäst är björnen Rondel Maheagen, som även verkar vara något av en favorit även bland utvecklarna. Rondel bär en gigantisk högteknologisk kanon lika stor som han själv och är efter Craven eftersom denne kidnappat hans son. Jag vet inte varför, men jag gillar buffliga karaktärer som verkligen bryr sig sina familjer och vänner. Bland bossarna kan nämnas den gigantiska gorillan Togoda, som man slåss efter en intensiv men tyvärr väldigt kort vansinnesfärd på ett tåg.

Överhuvudtaget är det bra att utvecklarna valt ”ovanliga djur” såsom bältor och paddor istället för de vanliga rävarna och vargarna (även om en av bossarna är en varulv). Förutom de kvinnliga karaktärerna, de är så klart catgirls. BLAH

Spelet är trots sina karaktärer väldigt brutalt; Togoda möter sitt slut genom att Craven sliter av hans huvud med sina bara händer i en grafisk scen. Spelets grafik är väldigt vacker och filmsekvenserna är enkla men effektiva. Musiken är inte getterbra men gör sitt jobb utan att irritera (jämför Spyro-trilogin till Playstation). Miljöerna är inte så originella i sig men eftersom detta spel är en pastich på västerna är det inget man förväntar sig. Däremot är de väldigt vackra. Ett bra exempel är inledande Brooklyn town med sina små saloner och höga klippr där krypskyttar kan gömmer sig (Dustys andra följeslagare är kryppskytten Casey McCoy).

Svårighets graden kan man ställa in (men även easy bjuder stundtals på en utmaning) och spelet har mervärde i form av ett achievement/combosystem som man låser upp allt eftersom, gömda hemligheter på banorna samt upplåsbara dräkter. Inte det mest fantasifulla belöningsystemet men ändå så att man anstränger sig lite mera. Spelet är i sig tyvärr inte så längt, speltid ligger på runt 5-8 timmar. Ett annat stort problem är att spelet är extremt buggigt och krashar ofta. Dock har det precis blivit greenlitat på Steam så fortsättningsvis kan det antagligen patchas allt eftersom. Avslutningsvist kan vi väl säga så att detta spel riktar sig till dem som vill ha en snabb actionfix med stenhårda djur som slår varandra på käften.

Mer Team Fortress!

Se videon här!

Mina kommentarer:
00:15 Man ser min rygg.Yay~
00:28 Placerar lite fällor runt bomben. Mitt set-up är loose cannon, scottish resistance och Ullapool caber. Fördelen är att detta set-up gör mig ännu mer spammig ger mig extra defensiv kraft för att förhindra att blå laget når vår bas med bomben. Loose cannon kan putta ner folk för stup och cabern fungerar som självmordattack om en spion skulle komma nära. Nackdelen med detta sätt är att jag får svårare att handskas med pyros och scouts, eftersom jag blir extra långsam.
01:40 KABEEEEEEWM
01:50 världens smartaste Heavy
03:20 Älskar hur pyron dör. WeeeeeeeeDURP
04:00 Ta er upp för kullen? Inte om jag har något att säga till om!
04:16 Åh hälsa! NOPE SCOUT
04:23 Nä, snäll skall man vara!
04:33  Släpp ingen djävul över bron!!
04:44 Och vi vet ju alla vem, inte sant?
05:55 Blå laget råkar tyvärr cappa och får extra tid. Nu blir det svårare för mig. Scottish resistance är inte lika bra på denna banas andra del eftersom översikten är sämre.
06:33 Snygg smygattack av pyron. Synd på snipern bara.
07:00 Backstabbad. Men jag blev en fin isstaty c:
07:33 BROSEIDON, LORD OF THE BROCEAN
08:10 Riktigt snygg combo av pyron. Overheal+uber+kill med powerjack=sjuhälsickes massa hälsa!
09:41 Jag och Pyron smyger oss in i en övergiven byggnad för att planera en fälla mot blå laget!
10:20 Pyron blir täckt av kiss!
11:10 Någon börjar bli irriterad! Klart man tackar en pyro som räddar en från en dum spion.
14:25 Jag och medic gömmer oss för att hoppa fram med uber om blå laget blir för kaxiga!

Resten av matchen är inte så spännande, men vi vann i alla fall! High-fives all around!  

Team fortress game with commentary

http://youtu.be/s9GTWxYR3sU

Jag var nyligen med i en lysande Team Fortress-match som kommenterades och spelades in! Detta blogginlägg går till en Youtubekanal som visar matchen i sin helhet. Vi vann två av tre matcher men dock inte den som videon visar (typiskt). Tyvärr är videon ur röda lagets perspektiv (jag spelade Medic i blå laget) så jag syns inte så mycket.

00:47 Blåfärgade killen är jag. Jag aktiverar min Uber lite senare än den röde Medic och min Heavy plockar hans Heavy.
04:15 Jag är blå killen igen. Den här gången aktiverar vi våra ubers samtidigt och vi lyckas putta bomben fram till andra kontrollpunkten. Den värsta delen (förutom sluttapen) är nu avklarad!
05:00 Demoman vill ha en high-five!
06:00 Skulle dött där om inte spionen hoppat fram och hjälpt mig
06:23 Visst låter stekpannan ljuvligt?
07:15 Ytterliggare en uber från mig, välkomnas med kritz mitt i nyllet.
10:10 Jag nämns vid namn. Yay~
10:48 TEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEM
12:05 Kritzar för att mota bort röda laget från bomben och tvinga ner dom i hålan nära deras bas.
13:20 Jag kritzar men Demoman vill slå ihjäl folk med sitt meleé-vapen istället sdfdsfsf (han kan ha fått slut på ammo också)
15:00 Filmen slut men vi förlorar strax därefter.
Varken blå eller röda laget hade några Engineers. Nånsin.


Och ja, det var på en brony-server. Deal with it.

Nanowrimo 2013

Eftersom jag i år är arbetsökande och den kompletterande programmerarkurs jag går håller på att gå mot sitt slut är detta ett ypperligt tillfälle för att göra något jag velat länge, nämligen att ställa upp i detta års NanoWrimo! Nanowrimo är en tävling som hålls under november och går ut på att under en månad skriva 50 000 ord. Kvalité är inte viktigt (tycker man historien har potential kan man alltid bearbeta senare), huvudsaken för de flesta är väl att få ändan ur vagnen och skriva. Även erfarna författare kan ha en bra idé som de inte kommer igång att arbeta vidare på, och så känns det lite att det är för mig nu (jag har visserligen ett projekt på G till våren, men där är all text redan färdigskriven och jag väntar endast på att tecknaren skall bli ledig)!

Detta innebär självklart också att de spelprojekt jag nämnt här på bloggen och på facebook får skjutas upp. Nanowrimo har en hemsida där skribenter kan utbyta tankar och erfarenheter och tävlingen är öppen både för nybörjare såväl som för dem som skrivit länge. När det gäller själva tävlingsmomentet är det främst sig själv man tävlar mot, utmaningen ligger helt i att uppnå et antal ord man föresatt sig!

En idé jag haft liggande ett rätt bra tag nu, med tillhörande karaktärer och allt är något som utspelar sig i en värld liknande den som återfinns i Chtulhumytoset. Nu menar jag inte att jag skulle skriva ren skräck, för det tror jag att jag behöver mer övning för, men däremot ett universum där Chtulhu liknande varelser existerar. Dessa varelser skulle likna fåglar mer än de sjöodjur som annars återfinns hos dem som försöker kopiera Lovecrafts verk. När man läser historier om dessa varelser sägs de ofta vara bortom gott och ont, men i praktiken är de alltid onda utifrån mänsklighetens perspektiv. Det vore en bra utmaning att skapa varelser av denna typ som verkligen är bortom gott och ont och gör både gott och ont utifrån människans synvinkel. Detta tror jag skulle bli en mycket unik historia som skulle ge Chtulhumytoset en välbehövlig fläkt av frisk doft (och mindre fiskstank).

En historia med denna världsbild skulle vara ett ypperligt tillfälle att använda karaktären Permeter, som jag skrev om förra månaden. Sen är naturligtvis inte 50 000 ord en hel bok, så mer arbete skulle krävas utöver den redigering som tveklöst kommer att vara av nöden när månaden är över. Boken skulle vara upplagd som en naturhistoriskforskningsskrift i ämnet rymdvarelser. Det är planen!
Här är lite lösa idéer jag har liggande som antagligen skulle kunna passa in här och som jag vill dela med er. Historien skulle delas in i 4 delar (ooooooo,dödstalet) med ett appendix. Historien skulle också ha runt 5-8 kosmiska monster som ”huvudpersoner” och deras maktförhållande skulle minska eller öka under handlingens gång. Denna strikta uppbyggnad av handlingen skulle göra det lättare att planera handlingen och se att ett visst antal ord skrivs varje dag. Personligen föredrar jag att arbeta på det sättet, planerande och metodiskt även om jag är medveten om att mina skrifter ibland kan ha ett ”löst” och hoppande utseende.

Jag kommer dock att avbryta mitt deltagande i tävlingen om det skulle bli så att jag hittar ett jobb!

För den som är intresserad av att läsa på ytterligare om Nanowrimo har de en hemsida som kan nås på följande adress:
http://nanowrimo.org/

Edit:

Så här i efterhand fick jag en rejäl brainstom när det gäller titlar på verket och valde till slut Strigimorphea som titel.

Harvest Moon: a wonderful life

 

Harvest moon är en spelserie som sätter dig i rollen som en bonde och ansvarig för en liten gård ute på vischan. Det är sedan ditt ansvar att se till att gården växer till något inkomstbringande, att sälja mjölk, grönsaker, ägg, boskap och allt vad det kan vara och inte minst att tumla runt i halmen (så att säga) med en av traktens flickor och skaffa barn. Det här spelet börjar med att du ärver en förfallen gård av din far i en plats benämnd som Förgät-mig-ej dalen. Din fars bästa vän Takakura är din närmaste granne och lär dig grunderna. Snart står du där med din första ko med mjölk till försäljning. Spelet utspelar sig under trettio år (men bara tio är spelbara) och under denna tid kommer du att hinna se din son växa upp och välja yrkesbana. Sedan dör du och spelet är slut!

 

Precis som i verkliga livet är det vad du gör med din tid som gör det viktigt, och där är du fri att välja. Du är dock aldrig nånsin på några villkor fri att någonsin lämna Förgät-mig-ej dalen, moahahahah! Spelet har en extremt hög inlärningskurva, trots Takakuras och skogsalverna (små tomtar som bland annat hjälper dig när kalvar skall förlösas) är spelet dåligt på att förklara för dig hur det spelas, vilket i början leder till förlorade pengar och döende grödor/djur. Tillslut kommer man dock in i det och kan börja utforska sin nya boplats.

 

Samt lära sina husdjur konster

 

Dalen är fylld med intressanta människor som har sina egna små historier som utvecklar sig under året. Värt att nämna är arkeologerna Carter och Flora som hittar mer och mer av en urgammal civilisation. Vi har även det äldre paret Galen och Nina. Galen blir tidigt i spelet en änkling som försöker hitta mening i vardagen och ta hand om sin frus grav. Ett problem man snabbt noterar är att det inte finns tillräckligt att göra i spelet för att fylla ut de tio spelbara åren. Spelets 3-4 första år är väldigt roliga, gården utvecklas, folk flyttar in eller dör och man gifter sig och skaffar ett barn man måste ta hand om ovanpå allt annat. Efter det stannar spelet upp och man spenderar helst flera dagar med att bara sova för att få dagarna att gå, vid det laget sköter gården närmast sig självt och man har uppnått allt spelet har att erbjuda.

 

Ett annat problem är att interaktionen mellan karaktärerna inte blir så mycket djupare än att du överöser dem med gåvor, besöker dem vid rätt tillfälle och får någon gåva som tack. I ett spel som detta skall relationen mellan människor INTE bli rutin, det är ett stort misslyckande från utgivarnas sida. Om jag får tillfälle att klaga ytterligare är det uppenbart att spelet inte är klart; lite här och där finns byggnader som inte kan öppnas och under spelets sista år slutar spelet att utvecklas helt. Karaktärer som är 90 i början av spelet (och som alltså är 120 under spelets sista år) lever fortfarande medan endast du dör. Men trots allt detta är spelets första år mycket bra. Det är härligt att gå upp i ottan för att ta hand om djuren utforska dalen och lära känna dess invånare för att sedan återvända till frugan och barnet! Fast bara i spel, så klart. Jag skulle aldrig göra det i verkligheten; jag är en programmerare för sjutton gubbar!