Dusty´s Revange (recension)

Dustys revenge är en klassisk spagetti-västern fast med djur i huvudrollerna. Kaninen Dusty återvänder hem för att se sin fru Daisy (man hade dock brytt sig mer om henne om hon hade haft en personlighet och inte typ sett ut att vara minderårig) mördas och hans hem nerbrännas, och ger sig givetvis av för att hämnas illdådet. Efter att ha spöat och förhört stadens gängledare får han reda på att dådet beställts av krigsherren Craven. Dusty ger sig av för att få hämnd och på vägen möter han andra som har sina egna anledningar för att döda Craven och de slår följe på vägen. Spelsystemet är klassiskt beat-em-up, gå från vänster till höger och spöa precis allting som försöker stoppa dig. Det är inte alltför mycket tankeverksamhet involverad men det finns ändå flera saker som gör spelet intressant.

En av de mest intressanta aspekterna är bossarna och de karaktärer som hjälper en (köper man detta spel rekommenderar jag att man köper premiumversionen och skaffar den intressanta artboken). Bäst är björnen Rondel Maheagen, som även verkar vara något av en favorit även bland utvecklarna. Rondel bär en gigantisk högteknologisk kanon lika stor som han själv och är efter Craven eftersom denne kidnappat hans son. Jag vet inte varför, men jag gillar buffliga karaktärer som verkligen bryr sig sina familjer och vänner. Bland bossarna kan nämnas den gigantiska gorillan Togoda, som man slåss efter en intensiv men tyvärr väldigt kort vansinnesfärd på ett tåg.

Överhuvudtaget är det bra att utvecklarna valt ”ovanliga djur” såsom bältor och paddor istället för de vanliga rävarna och vargarna (även om en av bossarna är en varulv). Förutom de kvinnliga karaktärerna, de är så klart catgirls. BLAH

Spelet är trots sina karaktärer väldigt brutalt; Togoda möter sitt slut genom att Craven sliter av hans huvud med sina bara händer i en grafisk scen. Spelets grafik är väldigt vacker och filmsekvenserna är enkla men effektiva. Musiken är inte getterbra men gör sitt jobb utan att irritera (jämför Spyro-trilogin till Playstation). Miljöerna är inte så originella i sig men eftersom detta spel är en pastich på västerna är det inget man förväntar sig. Däremot är de väldigt vackra. Ett bra exempel är inledande Brooklyn town med sina små saloner och höga klippr där krypskyttar kan gömmer sig (Dustys andra följeslagare är kryppskytten Casey McCoy).

Svårighets graden kan man ställa in (men även easy bjuder stundtals på en utmaning) och spelet har mervärde i form av ett achievement/combosystem som man låser upp allt eftersom, gömda hemligheter på banorna samt upplåsbara dräkter. Inte det mest fantasifulla belöningsystemet men ändå så att man anstränger sig lite mera. Spelet är i sig tyvärr inte så längt, speltid ligger på runt 5-8 timmar. Ett annat stort problem är att spelet är extremt buggigt och krashar ofta. Dock har det precis blivit greenlitat på Steam så fortsättningsvis kan det antagligen patchas allt eftersom. Avslutningsvist kan vi väl säga så att detta spel riktar sig till dem som vill ha en snabb actionfix med stenhårda djur som slår varandra på käften.