Sigtrygg burdotters profetior part 4

While Sigtrygg slept her son was making quite a name for himself. He was on strict order from his mom to be loving but firm with the populace of Vincinor. He was to win the battle against everyone that opposed him and all enemies, and hold great festivals of fire whenever the seasons changed. Eventually, he was to to toplle the temple of the gods and declare war on the wizards. Then, when the world was his, Sigtrygg would wake up and start Grangard anew. So it is sung:

Fivehundred floors, and forty above

Is the halls of the gods that is his

Of the mudded roofs and concrete

Is the one I know the most

While sleeping Sigtrygg laid down her cards:

The island of regret

This black island was blasted to smithereens long ago, and the ghosts of this cursed place still torture the men who are shipwrecked here. Now it seems like someone is coming to the island that knows what do do with it. He is not my friend, nor loyal to the giants. I will have to keep my eyes on him...he used to be the knight of wands.

Annabella

This woman is a very interesting specimen from the unexplored lands just south of Xuangzang. She has a mind of steel, but it does not lie in the direction of war. She is interested in architecture and art. She will die during the war, yet rise as a draugr. Her mind has changed. She will travel to the western country of Denugeira in order to find herself and new uses for her steel. The whole process will take four years, so it will already be done when I awaken.

The emerald island

The dwarves have always been a race unfortunate most. After the great war between the clans of Arkenfork and Durin in the mountains of Nib they travelled through the sandy countries and founded Ivaldesburg. They built things out of metal and rocks. They said no tyrants, no monopolies. Then the giants attacked. They buit ship and went northwest to the emerald island. Soon they will have to leave again, leaving all their riches behind. One of their kind will go to the north, enter Danjernavia and come out a hero on the floating continent of Beluga.

Shebaz

Ah, a kindred soul. This queen of a small country in the east seeks magic. Not to protects her country, not because she wants power but simply because of the art. I do not know if she will get what she seeks and how it will affect the was but I know that she is already an accomplished woman. Strange...the number that the high priestess usually seeks out is 3, or 9...or 3+1. But what she seeks out is six. A incomplete number. Perhaps she is more dangerous than I thought?

Huldraful

After the giants were driven from Jotunheim the only thing remaining the mountains north of Bjarmaland were the elementals. They called the land Huldraful and settled in, making friends with both the remaining dwarves of Mt Muspel and the men of the southern forests. They will grow in might and their tribe will flourish. Mostly by staying out of the war. 

Overwatch Comic Review: London Calling

Blizzard has published a new comic in their Overwatch series, promising an installment a month for the foreseeable future. Sadly, the Overwatch comic series never were particularly good, reaching their nadir with some truly embarrasing short stories.

That said, if Blizzard actually manages to squeak out an issue a month and actually keep up that schedule I will read them out of pure schadenfreude.

This was supposed to be BI-MONTHLY

To speak of what works in the comic, I gotta say that the actual story of the comic is really interesting. The writers of the comic at least realized that one of the few missions in Overwatch that has some actual pathos is the one taking place in King's Row in London, where a robot ghetto has been created after the Omnic crisis.

Tracer meets up with another robot and is invited to the robot's home, where they bond over music. However, Tracer learns that fixing such a deep-rooted problem as a ghetto in the middle of a prospering city is not something that is easily solved by being all jumpy, happy and saying a catchphrase like she usually does.

 Dare I say the writing in Overwatch actually cares to be subtle for once? This scene is really good, where Tracer has just entered the ghetto and everybody gives her the stink-eye. Up to now Tracer has solved every problem with a smile, but for once it doesn´t work. And why would it? She used to be part of the very organization that defeated the robots and created this whole situation to start with. The aftermath with some of the robots outright telling Tracer that they don't want her help and should stay out of the ghetto is pretty good too. Unfortunately it turns into a shoot-out so that Tracer can have a moment of awesomeness and beat up some bad guys.

While I really liked the comic overall it does highlight one of the biggest problems with the Overwatch universe. So Overwatch is supposed to take place a hundred years from now, right? So when Overwatch released in 2016 it was year 2116 in the Overwatch world and now in 2020 it is supposed to be year 2120 in the Overwatch world. Pretty cool idea, but it leads to this weird cultural vacuum where nothing really happened for a hundred years, except for a robot war. People still reference things like The Ramones, Hasselhoff and cowboy movies that should be well before their time. This is expecially weird when it comes to the robots appropriating human culture. The scene where Tracer hangs out in the robot gang's house and listens to music is pretty sweet but the way the robots deny their own culture and only listen to old human music is very weird.

WARNING, EXTREMELY DUMB COMPARISON BELOW

It would be as if the jews in the old Vienna ghettos were simping for British culture.

"Oh, the works of Shakespear is my favorite"

"Yeah, the merchant of Venice is soooo good"

How I feel this scene should have played out is this:

Tracer is invited to the robot ghetto, where she listens to some robot music. She recognices The Ramones influences and marvels at how a robotic band can be influenced by other artists and create their own thing, just like human artists always have. This gives her and the reader a deeper understanding of the omnics and that they are now sentient beings instead of murderous weapons of destructions. But I still have high hopes for this new comic series and look forward to the next installment.

In conclusion:

  

Byleifs fiskefänge del 8/10

Troll graffiti on the prison island

Dränker-Landet/Gudars-Bönesvar
Byleifs brorson såg upp till sin farbror
Eldhammare är ett vapen med ansvar
För den som hjältemodigt skjuter kan äran bli stor
Böne tänkte länge och väl på detta
Den unge mannen visste en tunnel mot väst
Båten drog de ner för att sjösätta
Morr

Kunskap är guld värt, fyra ögon
En jätte, ett jättebibliotek
En bibla, en bibel
Byleif vandrande länge i kunskapens korridorer
Sorg fanns hos forskarna
Sorgesamt, tårar för framtiden
Likt guld man inte kan äta
Om många långa år slår det meteorer

För Byleif synes livet kort
Läsa, minnas, tänka, lära
Slåss, äta, älska, kämpa
Längta, trängta, skapa, skriva
Denna ö av lärdom skall snart sjunka
När ingen längre minns dess kunskap
Försvinna, dö, krossas, hotas
Borta är vi alla en dag

Byleif kom nu till en liten ö
En liten ö utan något som växte eller fanns
Han såg ett litet barn
Hålla sitt döda syskon i handen
Kaninernas kung gav honom något
Men kunde inte lösa grundproblemet
Detta var de ungas ö
Byleif reste vidare med sorg i hjärtat

Det vore inte falskt att säga att nästa ö var större
Det verkar konstigt att 1+3 inte kan bli fyra
Men det är klart, de är inte varsko om varandra
Betala, jobba, sörja för vintern
Var man skor sig själv bäst
"Du verkar vara helt pang i dojan"
Att döda deras kungar och insätta nya vore ej helt fel
Den store och den lille måste leva i samklang!

Etthundraelva kanoner på elva skepp
Byleif kom till evighetens envig
Han hade bara ett skepp och fyra kanoner
Jätte här, dvärg där, dum bland vissa, intellektuellt bland färre
11111 människor på 1111 öar
Denna ögrupp skall strida på grund av Allmoderns förbannelse
Byleif hade bara en kraftring till godo
Som han tagit från domstötens eldskamrar

Ön var som två rundlar med pumpor på
Några sa att några var dumma
Andra sa att "detta är vårt land"
Vissa sa att det fanns guld
Bror till bror till syster till bror till kusin är vår kung
En man sa att de har fått nog
En kvinna dog ung och kämpande
Byleif visste vad problemet var... 

Byleif hittate nu ön han letade efter
Eller fanns här inte fisk i överflöd?
Lurad kände han sig inte här
Under alla arbetade hjältarna
Grabbar fanns här såsom Lugg
Alla hans måsten smälte bort
Bo och bygga en plats som denna
Order gav han till sitt hjärta

Nästa vers om Byleifs äventyr på ön Albion kommer i två versioner, A och B. I det äldsta bevarade manuskriptet är de skrivna med samma handstil, men varför poeten bryter sitt eget stilgrepp med två verser per ö är svårt att svara på. I original är B placerad framför A men de flesta översättningar placerar A framför B eftersom det får berättelsen att flyta bättre. Vers 78 handlar om hur Byleif festar i Albion, version A om hur han utforskar ön och B om hur han stöter på några trollbarn. Eftersom nästa vers, nummer 80, också handlar om troll så brukar 78, A, B, 80 vara den läsordning som föreslås. En del forskare har dock argumenterat för att B inte alls handlar om bokstavliga troll utan avser de främmande rätter och drycker Byleif provar på under festen och att man skall läsa 78, B, A, 80 precis som i originalet.

A Näschta dag bultade schkallen
Dvärgar arbetade hårt i det berg som var Byleifs skalle
Durins Drick hade gjort sitt
För Ivaldes hantverksmän var slaget redan vunnit
Efter att ha åskådat huvudstadens planer
Bidade Byleif sina bragder med bravur och daner
Han talade väl för sitt folks sak
För att få fisk och tång att äta av Dulaman

B Härnäst fick Byleif handskas med små trollbarn
På handens ön bodde de och lekte
De hade smällare och eld att leka med
Stenar och kanoner vägde de i handen
De hade även hand om några mänskliga barn
Dessa bortbytingar hade tagits från föräldrarnas hand
Hans brorsdotter var också där, åtta fingar på handen
Handsken satte Byleif för handen

Östen-Resa bodde i en kummel av förgiftat gräs 
All barn av denna sort äro hemska
Du kan sprida dina gener och sprida död
När du älskar jättars ätt!
Den sista och minsta av Danis ätt
Är stor nog att resa och lägga världen under sig
Återvända till det ishav han en gång var
Britta-yers är en god son för brodern

The Shrieking Shack (podcast)

Shrieking Shack är en fantastiskt intressant podcast som läser om Harry Potter böckerna, studerar dem och försöker förstå vad som gjorde dem så populära och vad JK Rowling tänkte när hon skrev, i synnerligt i de senare böckerna när hon knappast behövde lyssna på redigerare eller förlag. Trots undertiteln "for lapsed fans" så är detta ingen hatpodcast utan är kvicka på att poängtera när något är genuint bra. Rekommenderas!

Lyssna här:

https://soundcloud.com/shriekingshack

Permeter ruins Deep Rock Galactic part 3

Join us in yet another installment where the goddess Permeter, lady of spring and creator of insects, bugs, bees and locusts, whom without we would have no light or warmth, tries to get back at Deep Rock Galactic (for killing her bugs) by drinking all their beer.

The beer of today is:

This issue introduces two new drinkers:

Byleif The Blitzer

The brother of Tymor. He is a half-giant that was born on the island of Lauer (whereas Tymor was born in the scorching desert). He wields thunder and lords over the floating island of Beluga. Likes adventuring, raids and sailing.

Snurre Sturluson

A priest and historian that lives on Beluga. He was sent there after years of political shenanigans on his homeland, called the Holy Sea. Now he tries to be a good shepherd for the heathens of Beluga but he is not above having a drink and indulging in their rituals.

The Engineer

The actual engineer from Deep Rock Galactic.

   : Hold up. He works here. Is it really smart to invite him?

  : Nae worry lads. I am off the clock and Deep Rock Galactic has denied me funds for equipment upgrades for the last time. We are doing this!

And so they started drinking.

 : Mmm, this is quite good. A very smooth and natural taste. Very sweet. This is probably the best one yet!

 : Wahahahaha! Almost exactly like mead. This is a great bash, brother. I would love to come again!

 : Yep! And it is all thanks to the brilliant ideas of the goddess Permeter, lady of spring and creator of insects, bugs, bees and locusts, whom without we would have no light or warmth.

 : My wife

 : It is said if you drink this it is easier to find gold.

  : It is a little to sweet for me...I say, good dwarf. What are you doing for sport up here on this space station?

 : YES, a competition. Most delightful when the mead has really taken hold!

 : Well, we have the barrel tossing challenge...

 : Great! I will keep score.

 : This beer is so sweet I'm pissing maple syrup. I can't stomach another drop.

 : GAHAHAHAHA! My brother is a lightweight, just as when we were young! 

  *projectile vomiting*

 : WAHEY, right in the hoop!

 : ZZZZZZZZZ

 : Wait a moment. IS THAT INSECT BLOOD ON YOUR SUIT!?

 : Shit.

See you next time...

Låtom oss (snabb)läsa: Sonic (IDW) nummer 6

Jag har bestämt mig för att avsluta den här genomläsningen av IDWs Sonicserie. Precis som jag skrev i förra avsnittet har jag halkat efter utgivningen alltför mycket för att den här genomläsningen skall ha någon relevans längre. Samtidigt är jag ytterst osäker på om någon som läser den här bloggen har något intresse av den här serien. Jag kommer därför att bara göra en supersnabb genomläsning av numrets handling och kommentera lite på bilderna. Innan jag bestämt vad jag skall ersätta den här den här serien med så kommer jag att läsa upp till nummer tio i alla fall. 

Handlingen fortsätter direkt från förra numret. Sonic har hittat Dr Robotnik, som verkar ha drabbats av någon form av minnesförlust. Han kallar sig nu Mr Tinker och bor i en liten håla mitt ute i ingenstans där han jobbar på något hemligt projekt. Shadow dyker upp och försöker döda Robotniks för hans tidigare brott men Sonic argumenterar för att Robotnik nu är harmlös. De slåss. Rätt klyschig konflikt men numret räddas av att hela den absurda situationen med rätta framställs som extremt skrattretande. Bäst av allt är Robotnik själv i sin lilla hantverkarmundering och att hans diaboliska bas Eggmanland numera är ett litet nöjesfält han byggt för stadens barn. En sak att kritisera är att konflikten inte dras ut så länge som man kanske skulle kunna önska. I slutet av numret så verkar Robotnik redan vara tillbaka i sin vanliga roll som galen vetenskapsman och världen snurrar på som vanligt. 

Som sagt, Robotnik gör det här avsnittet.

Jag älskar arbetet med skuggor i den sista rutan. Det borde vara förbjudet för en så löjlig design som Robotnik att lyckas se lömsk ut.

Sigtrygg burdotters profetior del 3

The wizards of Vincenor now out of the way, Sigtrygg looked down upon the whole world and saw some rabbits. This pleased her ,for she knew that this meant that her blood-brother was looking for her. There was also a man there and he was an adventurer. He was known as the Great Lacuna.

Hoiho, Hoiho

I went out here for better comrades

Who will bring me my uncle's sword?

 What use is this shiny sharpness

if the steel’s not hard and true!

While all this was happening, Sigtrygg continued to lay down her cards. 

Benjamin, the young hero, has a lots of bonds to do if he wishes to become succesful in this war. So far, however, he is mainly pre-occupied with himself and learning about the world. Young boy, it is your heart and not knowledge that will win this battle!

JInni is a strange monkey, and destined for great things. JInni is building a lot of strange contraptions, and I fear that they will in time engulf the whole of this world of Grangard, just as machines have done to Vincinor. But this person is different. It may not be bad for the world to bond and become one with what JInni is attempting. 

Oh, old fallen island of the Wanes. How could you be so foolish as to swear for peace between you and Sigtrygg, queen of lies? Soon the world will find you and all will be known, but the world would have hastened headlong if I had not eradicated you.  

On an island to the north of my kingdom slumbers a giant with two eyes. He is so large that he is often mistaken for an island and devours unlucky sailors that goes past. The battles and war of the Wolf has awakened him. He will join the Wolf as part of the clan of aether giants. This is very bad news indeed. I must send my spies to strenghten the guard of the northern border and figure out a plan to stop him...

The giant has a pet, a monster that lies to te depths of the west. It was once sealed away and luckily it will not join the battle. Unfortunately it has reached all the way down and is now gnawing on the roots of the world tree itself. It will have to work for a very long time, even past my time, but when it finally falls...

Pondering this Sigtrygg slept for nine more years, although she was worshipped through her son.