Byleifs fiskefänge del 9/10

 Vad var detta för en ö som rökte?

Vad var detta för en gyllene ö fylld av armod?

Vad var detta ekande vrål över nejden?

Vad är detta mod som bultar i hjärtat?

Den sista kungasonen sade till Bylief

En drake kommer att ärva min tron

Han har kämpat för den i tio led

Jag kan ta och handskas med honom!

Byleif klättrade upp på berget

Där draken bodde för att förgöra den

Men han lyckades inte utan vänners hjälp

Tillsammans byggde de ett skepp som sköt och

Drog den i svansen ner i havet men gruvan dök

Men se! All aska blåste bort från ön

Och det blå regnade ned från ovan

Kan nu saker här växa när våren kommer?

 På nästa ö kunde man flyga och fara

Men på om det förelåg livsfara ville de inte svara

Fåglarna i luften vill bara vara

Endast jordbundna människor längtar till Imerts

Bista hjärnbark

Ändå, att testa var en lyxvara

Och inget som Byleif ville undvara

Han ville räknas engång till de odödligas skara

HOPP

Byleif klättrade upp för stegen

Hela ön var gjord utav trä

Rep ledde till trä som var fastgjord av järn

Uppe på platformen tog han så språng

Snabbare och snabbare mot förnärmelsens kant

Det gäller att flyga nu eller aldrig!

KRASCH

Denna sten restes av vanernas söner och döttrar

Urberg urgröpta

Urhus urhuggna

Efter kriget var inget som förr

Den onda ugglan slog all

Och reste sitt torn

Till himmelens spets

Detta läste Byleif på nästa ön

Aj

Sjung en sorgesång på deras egna språk

För vanerna som drevs till skogs

Till deras villa

Ve, ve, ve

Nu är saker som de är

Ingenting finns kvar att rädda här

Gott

Över skuggornas och farornas ö

Fällor och magi för att göra en sinneslö

Bak denna plats finns främmande vatten

Här lyser inte solvagnen av den stora katten

Byleif satt och fiskade och grunnade

Att komma hit till Elivågor vara blott få förunnade

Mot prickar på horisonten styrde nu färden

Medan avgrundens gastar fylkades vid härden

 Sju nålsticksöar fanns och Byleif genomsökte den första

På den andra fanns bara bläckfisk

På den tredje byggde människor och dvärgar

En undervattensbåt för att söka ljuset som sken

På den fjärde och den femte var byggd en landningsplats för flygön

På den sjätte fanns triumfens gafflar gömda

Den sjunde var bärsärkar och varulvars ö

På den första fanns återigen det han sökte

På denna ö fanns en trollkarls butik

Och han visade en mätare inuti

Denna kunde visa vad man sökte främst

Byleif stal då den och lämnade

Mot karlavagnen hade ödet valt

För att finna den stora val

Som skulle bli en boplats för Byleif

Den plats han aldrig skulle lämna

Knyt en knut med glödens sång

Kom med båten och låt mig passera

Sjung en sång till mjödens kol

Han dricker för land

Från Lärads grenar

Drick från en silverskål mens elden flammar

För den manliga månen blockerar all ondska

Som Durin söver

Låtom oss (Supersnabb)läsa Sonic (IDW) nummer 7

Återigen gör jag en supersnabb genomläsning av den senaste Sonic-serien medan jag funderar på något mer intressant att ersätta den med. Jag kommer inte att säga så jättemycket om själva serien utan istället visa några av mina favoritscener. 

Det borde vara förbjudet för någon som ser så löjlig ut som Robotnik gör att samtidigt lyckas se så skrämmande ut.

Så Robotnik var egentligen Metal Sonic. Betyder det att serien gör en adaption av Sonic heroes av alla spel? Jag minns att Archie-versionen av Sonic fick mycket kritik för att ägna sina sista nummer åt en jättelång adaption av Sonic unleash. Oh well. Jag måste säga att jag gillart.

Slutet av numret är i alla fall rätt fint och refererar slutet av Sonic Forces. Även om det spelet var både dåligt rätt spelmässigt och stundtals hade en väldigt töntig handling så var slutscenen när den mörka och dystra rebelbasen byts ut mot en vit hall och en blomma väldigt fin.

Permeter ruins Deep Rock Galactic part 4

 WHAT!? Praise the prowess of people-gods

of long axed dwarves in days sped by

We have heard, and what honour they won

Burgeously bohemians blusterly beer drank

Permeter, goddess of spring, is once again at it getting back at the dwarves of Deep Rock Galactic for killing her beloved insects. She does so by inviting her friends and drink all of the Deep Rock Galactic company beer, leaving the dwarves parched. 

This issue introduces three new drinkers:

Mim

A dwarven inventor and one part of the Niebelungar and Co companionship that controls the mines of icy Mt Nib of eastern Denugeira. He was driven out when his brother Alberich crafted a magic ring and took over the mines.

Mission control

The team manager of the four best dwarven miners of Deep Rock galactic. You may wonder why he helps out sabotaging the company he works for but as middle management he hates upper management with the burning passion of a thousand suns.

Steeve

A pet.

Today's drink is Red Rock Blaster:

 

: Oh, he is so cute!

: Muueeeeergh....

 : Like him? The boys brought him up from Hoxxes. Of course it is against regulations but who can say no to those beautiful...er...mandibles?

: Coochie-coochie-choo!

: I guess it is up to us to discuss the beer. How do you like it?

: It is like drinking a soda with extra froth but I haven't felt this healthy in ages!

: The red rock blaster have that affect on dwarves due to all the red sugar it contains. It is also highly addictive.

: Wait, what?

 : Steeve really likes it, too! Look, he can do tricks...

: Huraggggh!

: Oh, so smart!

: Well, this beer does nothing for me. Anyone else?

: I HAVE SO MUCH ENERGY!!!! I AM GOING TO DO LAPS!!!!!

: We are on a space station...

: Wheeeeeeeee!

: Okay, the next shift is coming up. I will have to ask you to leave now. And we will have to do without red rock blasters. Damn elite dives...

Everyone except mission control was thrown out the air-lock when Mim opened it to do laps.

Sigtrygg burdotters profetior part 4

While Sigtrygg slept her son was making quite a name for himself. He was on strict order from his mom to be loving but firm with the populace of Vincinor. He was to win the battle against everyone that opposed him and all enemies, and hold great festivals of fire whenever the seasons changed. Eventually, he was to to toplle the temple of the gods and declare war on the wizards. Then, when the world was his, Sigtrygg would wake up and start Grangard anew. So it is sung:

Fivehundred floors, and forty above

Is the halls of the gods that is his

Of the mudded roofs and concrete

Is the one I know the most

While sleeping Sigtrygg laid down her cards:

The island of regret

This black island was blasted to smithereens long ago, and the ghosts of this cursed place still torture the men who are shipwrecked here. Now it seems like someone is coming to the island that knows what do do with it. He is not my friend, nor loyal to the giants. I will have to keep my eyes on him...he used to be the knight of wands.

Annabella

This woman is a very interesting specimen from the unexplored lands just south of Xuangzang. She has a mind of steel, but it does not lie in the direction of war. She is interested in architecture and art. She will die during the war, yet rise as a draugr. Her mind has changed. She will travel to the western country of Denugeira in order to find herself and new uses for her steel. The whole process will take four years, so it will already be done when I awaken.

The emerald island

The dwarves have always been a race unfortunate most. After the great war between the clans of Arkenfork and Durin in the mountains of Nib they travelled through the sandy countries and founded Ivaldesburg. They built things out of metal and rocks. They said no tyrants, no monopolies. Then the giants attacked. They buit ship and went northwest to the emerald island. Soon they will have to leave again, leaving all their riches behind. One of their kind will go to the north, enter Danjernavia and come out a hero on the floating continent of Beluga.

Shebaz

Ah, a kindred soul. This queen of a small country in the east seeks magic. Not to protects her country, not because she wants power but simply because of the art. I do not know if she will get what she seeks and how it will affect the was but I know that she is already an accomplished woman. Strange...the number that the high priestess usually seeks out is 3, or 9...or 3+1. But what she seeks out is six. A incomplete number. Perhaps she is more dangerous than I thought?

Huldraful

After the giants were driven from Jotunheim the only thing remaining the mountains north of Bjarmaland were the elementals. They called the land Huldraful and settled in, making friends with both the remaining dwarves of Mt Muspel and the men of the southern forests. They will grow in might and their tribe will flourish. Mostly by staying out of the war. 

Overwatch Comic Review: London Calling

Blizzard has published a new comic in their Overwatch series, promising an installment a month for the foreseeable future. Sadly, the Overwatch comic series never were particularly good, reaching their nadir with some truly embarrasing short stories.

That said, if Blizzard actually manages to squeak out an issue a month and actually keep up that schedule I will read them out of pure schadenfreude.

This was supposed to be BI-MONTHLY

To speak of what works in the comic, I gotta say that the actual story of the comic is really interesting. The writers of the comic at least realized that one of the few missions in Overwatch that has some actual pathos is the one taking place in King's Row in London, where a robot ghetto has been created after the Omnic crisis.

Tracer meets up with another robot and is invited to the robot's home, where they bond over music. However, Tracer learns that fixing such a deep-rooted problem as a ghetto in the middle of a prospering city is not something that is easily solved by being all jumpy, happy and saying a catchphrase like she usually does.

 Dare I say the writing in Overwatch actually cares to be subtle for once? This scene is really good, where Tracer has just entered the ghetto and everybody gives her the stink-eye. Up to now Tracer has solved every problem with a smile, but for once it doesn´t work. And why would it? She used to be part of the very organization that defeated the robots and created this whole situation to start with. The aftermath with some of the robots outright telling Tracer that they don't want her help and should stay out of the ghetto is pretty good too. Unfortunately it turns into a shoot-out so that Tracer can have a moment of awesomeness and beat up some bad guys.

While I really liked the comic overall it does highlight one of the biggest problems with the Overwatch universe. So Overwatch is supposed to take place a hundred years from now, right? So when Overwatch released in 2016 it was year 2116 in the Overwatch world and now in 2020 it is supposed to be year 2120 in the Overwatch world. Pretty cool idea, but it leads to this weird cultural vacuum where nothing really happened for a hundred years, except for a robot war. People still reference things like The Ramones, Hasselhoff and cowboy movies that should be well before their time. This is expecially weird when it comes to the robots appropriating human culture. The scene where Tracer hangs out in the robot gang's house and listens to music is pretty sweet but the way the robots deny their own culture and only listen to old human music is very weird.

WARNING, EXTREMELY DUMB COMPARISON BELOW

It would be as if the jews in the old Vienna ghettos were simping for British culture.

"Oh, the works of Shakespear is my favorite"

"Yeah, the merchant of Venice is soooo good"

How I feel this scene should have played out is this:

Tracer is invited to the robot ghetto, where she listens to some robot music. She recognices The Ramones influences and marvels at how a robotic band can be influenced by other artists and create their own thing, just like human artists always have. This gives her and the reader a deeper understanding of the omnics and that they are now sentient beings instead of murderous weapons of destructions. But I still have high hopes for this new comic series and look forward to the next installment.

In conclusion:

  

Byleifs fiskefänge del 8/10

Troll graffiti on the prison island

Dränker-Landet/Gudars-Bönesvar
Byleifs brorson såg upp till sin farbror
Eldhammare är ett vapen med ansvar
För den som hjältemodigt skjuter kan äran bli stor
Böne tänkte länge och väl på detta
Den unge mannen visste en tunnel mot väst
Båten drog de ner för att sjösätta
Morr

Kunskap är guld värt, fyra ögon
En jätte, ett jättebibliotek
En bibla, en bibel
Byleif vandrande länge i kunskapens korridorer
Sorg fanns hos forskarna
Sorgesamt, tårar för framtiden
Likt guld man inte kan äta
Om många långa år slår det meteorer

För Byleif synes livet kort
Läsa, minnas, tänka, lära
Slåss, äta, älska, kämpa
Längta, trängta, skapa, skriva
Denna ö av lärdom skall snart sjunka
När ingen längre minns dess kunskap
Försvinna, dö, krossas, hotas
Borta är vi alla en dag

Byleif kom nu till en liten ö
En liten ö utan något som växte eller fanns
Han såg ett litet barn
Hålla sitt döda syskon i handen
Kaninernas kung gav honom något
Men kunde inte lösa grundproblemet
Detta var de ungas ö
Byleif reste vidare med sorg i hjärtat

Det vore inte falskt att säga att nästa ö var större
Det verkar konstigt att 1+3 inte kan bli fyra
Men det är klart, de är inte varsko om varandra
Betala, jobba, sörja för vintern
Var man skor sig själv bäst
"Du verkar vara helt pang i dojan"
Att döda deras kungar och insätta nya vore ej helt fel
Den store och den lille måste leva i samklang!

Etthundraelva kanoner på elva skepp
Byleif kom till evighetens envig
Han hade bara ett skepp och fyra kanoner
Jätte här, dvärg där, dum bland vissa, intellektuellt bland färre
11111 människor på 1111 öar
Denna ögrupp skall strida på grund av Allmoderns förbannelse
Byleif hade bara en kraftring till godo
Som han tagit från domstötens eldskamrar

Ön var som två rundlar med pumpor på
Några sa att några var dumma
Andra sa att "detta är vårt land"
Vissa sa att det fanns guld
Bror till bror till syster till bror till kusin är vår kung
En man sa att de har fått nog
En kvinna dog ung och kämpande
Byleif visste vad problemet var... 

Byleif hittate nu ön han letade efter
Eller fanns här inte fisk i överflöd?
Lurad kände han sig inte här
Under alla arbetade hjältarna
Grabbar fanns här såsom Lugg
Alla hans måsten smälte bort
Bo och bygga en plats som denna
Order gav han till sitt hjärta

Nästa vers om Byleifs äventyr på ön Albion kommer i två versioner, A och B. I det äldsta bevarade manuskriptet är de skrivna med samma handstil, men varför poeten bryter sitt eget stilgrepp med två verser per ö är svårt att svara på. I original är B placerad framför A men de flesta översättningar placerar A framför B eftersom det får berättelsen att flyta bättre. Vers 78 handlar om hur Byleif festar i Albion, version A om hur han utforskar ön och B om hur han stöter på några trollbarn. Eftersom nästa vers, nummer 80, också handlar om troll så brukar 78, A, B, 80 vara den läsordning som föreslås. En del forskare har dock argumenterat för att B inte alls handlar om bokstavliga troll utan avser de främmande rätter och drycker Byleif provar på under festen och att man skall läsa 78, B, A, 80 precis som i originalet.

A Näschta dag bultade schkallen
Dvärgar arbetade hårt i det berg som var Byleifs skalle
Durins Drick hade gjort sitt
För Ivaldes hantverksmän var slaget redan vunnit
Efter att ha åskådat huvudstadens planer
Bidade Byleif sina bragder med bravur och daner
Han talade väl för sitt folks sak
För att få fisk och tång att äta av Dulaman

B Härnäst fick Byleif handskas med små trollbarn
På handens ön bodde de och lekte
De hade smällare och eld att leka med
Stenar och kanoner vägde de i handen
De hade även hand om några mänskliga barn
Dessa bortbytingar hade tagits från föräldrarnas hand
Hans brorsdotter var också där, åtta fingar på handen
Handsken satte Byleif för handen

Östen-Resa bodde i en kummel av förgiftat gräs 
All barn av denna sort äro hemska
Du kan sprida dina gener och sprida död
När du älskar jättars ätt!
Den sista och minsta av Danis ätt
Är stor nog att resa och lägga världen under sig
Återvända till det ishav han en gång var
Britta-yers är en god son för brodern

The Shrieking Shack (podcast)

Shrieking Shack är en fantastiskt intressant podcast som läser om Harry Potter böckerna, studerar dem och försöker förstå vad som gjorde dem så populära och vad JK Rowling tänkte när hon skrev, i synnerligt i de senare böckerna när hon knappast behövde lyssna på redigerare eller förlag. Trots undertiteln "for lapsed fans" så är detta ingen hatpodcast utan är kvicka på att poängtera när något är genuint bra. Rekommenderas!

Lyssna här:

https://soundcloud.com/shriekingshack